jadensmithtime

Jag har inte kännt för att sitta hemma och skriva nu på jullovet.
Hoppas ni har förstående för det. Jag skrev lite igår kväll och tänkte lägga ut det.
Det blir det sista kapitlet för i år. Nästa gång ett kapitel kommer upp är det 2012.
För att klarna upp så när det står Jordyn, så är det Jordyn Woods. Jaden och Willows barndomsvän.

_________________________________________________________________________________________

Jag satte mig ner och slog på sätet framför mig och gav av mig ett gällt skri. Jag lutade mig mot fönstret då vi mötte motorvägen. Allt var förändrat. Allting var kaos utan Belle vid min sida. Jag kunde inte ens hålla inne min ilska. Jag blundade och hoppades att jag skulle vakna upp i en bättre värld. Där hon fanns. Där vi kunde vara tillsammans. Föralltid.

Jadens perspektiv

 

''Jaden'' ropade Jordyn från bilen. ''Skynda dig'' Jag stängde dörren till mitt hus, sprang fram till den svarta Range Rovern som stod parkerad på uppfarten och hoppade in. I bilen satt Jordyn i baksätet och Willow och Mateo i framsätet.

''Vart är Moises?'' frågade jag med blicken på Mateo. Han tittade på mig i backspegeln.

''Inspelning'' svarade han och vände blicken på vägen framför. Vi svängde upp på en annan uppfart en stund senare.

''Skulle vi inte till Universal Studios?'' frågade jag. ''Tror inte detta är rätt ställe, dude'' fortsatte jag. Han flinade. Jag tittade på huset och med en gång kom jag på vem detta gigantiska hus tillhörde. Hon gick ut genom dörren och vinden fattade tag i hennes lockiga hår. Hon log stort mot bilen även fast hon inte såg in. Hon sprang fram och öppnade bildörren bredvid mig och hoppade in. Hennes leende blev större och hon tittade djupt in i mina ögon. ''Hej Jaden'' flinade hon. ''Madison''

 

Belles perspektiv

 

''Två choklad med grädde och marshmallows tack'' sa jag till kassörskan.

''50 kronor tack'' svarade hon. Jag gav henne mina pengar. Hon slog in det i kassan och gick sedan iväg. Jag tittade ut över det cafét och fann Nathalie sittandes vid bordet längst in. Överallt satt folk och värmde sig ifrån kylan utanför. Kassörskan kom med våra koppar och jag gick och satte mig bredvid Nathalie.

''Bästa chokladen i stan'' stönade hon och tog en klunk. ''Också varmaste chokladen i stan'' halv skrek hon medan hon hängde ut med den brända tungan. Jag brast ut i skratt och gömde mitt ansikte i mina händer. När jag tog bort händerna fann jag Nathalie stirrande på mig.

''Vad?'' Hennes blick undersökte mig.

''Det var första gången sen du kom hem jag hört dig skratta'' svarade hon. Jag tittade på henne med ett snett leende och tog sedan en klunk av chokladen.

''Belle?'' hörde jag en röst bakom mig. Jag vände mig om och bländades av de leende jag möttes av.

''Alexander''

Tack för alla fina kommentarer dessa 30 kapitel.
Idag kommer inget kapitel. Men förhoppningsvis hinner jag skriva lite imorgon.
Se till att titta på lite kalle anka idag med!

Har eran familj något speciellt ni gör varje jul? :)

Från oss alla till er alla, en riktigt god jul!

Belle började gå mot rulltrappan fortfarande ett lätt tag om min hand. Handtaget lossnade långsamt medan hon gick på rulltrappan som började åka. Jag kände tårarna rinna ner för mina kinder samtidigt som min livskärlek långsamt försvann. Som ett slag i magen satte jag mig ner på huk och bad till Gud att jag snart skulle få se henne igen.

 

Belles perspektiv

 

Jadens ord ekade i huvudet samtidigt som jag med tunga steg gick igenom skolans korridor. Mina svarta boots tycktes väga ton. Jag gick fram till min klassrumsdörr och tvekade snabbt innan jag med bestämda steg klev in. Blickarna vändes mot mig, vissa trevliga men de flesta tittade med kalla blickar. Smidigt slog jag mig ner bredvid Nathalie och tittade ner i bänken. Rädd för att titta upp, rädd för blickarna som var fast på mig. Läraren började prata och jag längtade mer och mer efter Jaden.

 

Jag slängde mig med en suck på sängen som gav ifrån sig ett knakande ljud.

''Det blir bättre snart'' sa Nathalie och försökte låta tröstande. Hon satte sig på sängkanten och tittade på mig.

''De är Sverige, Belle. Vad förväntade du dig? Att de skulle vara glada för din skull?'' fortsatte hon. Någonstans inom mig visste jag att hon hade rätt. Vad hade jag väntat mig egentligen?

''Jag kunde klara av papparazzi och ilskna fans...'' började jag men stannade upp i en mening då ilskan i min röst började blir för ilsken. ''Jag önskade bara att jag var starkare'' muttrade jag medan jag slog ut med armarna. Jag önskade att jag hade Jaden här bredvid mig. Att han intalade mig att allting skulle bli bra.

''Jag hatar Sverige'' mumlade jag innan jag drog täcket över ansiktet.

 

Jadens perspektiv

''Älskar er med'' skrek jag och Justin i kör innan vi gick ut från scenen och lämnade en arena fylld av trettio tusen fans. Jag försökte sakta ner min takt med adrenalinet inom mig pumpade på mitt tempo och snabbt nådde jag min louge. Innanför dörren väntade Trey.

''Sjuk show, Jaden'' sa han och slog mig lätt i ryggen. Jag slängde mig i soffan och drack ur min vattenflaska.

''Denna konserten var så mycket bättre än den i Boston'' sa jag utmattat. Adrenalinet i kroppen tog helt slut och jag kände en ström av utmattning strömma genom min kropp.

''1-0 till Texas'' konstaterade han.

''Har?'' frågade jag medan jag tittade bort på min mobil. Trey tittade först på mobilen, sedan på mig och skakade på huvudet. Att stå på scen var det enda som fick mig att sluta tänka på henne nu för tiden. Tidskillnaden mellan oss, hennes skola och mina uppträdanden gjorde det svårt för oss att hålla kontakten. Det har gått en vecka sedan jag hördes hennes röst. Vi har bara skickat några få sms.

''Jaden, dags att göra ordning dig. Vi åker vidare om en halv timma'' ropade Scooter från dörröppningen.

''Jag packar, gå och duscha'' sa Trey. Jag klev in i badrummet och hoppade in duschen. Det varma vattnet fick svetten från showen att försvinna med minnet av Belle att långsamt växa.

 

''Jaden det är förbjudet att åka skateboard här'' skrek Belle. Jag hoppade på min skateboard och åkte förbi texten som visade tydligt: No skateboarding med ett flin. ''Jag antar att du föll för en rebell'' ropade jag tillbaka. Hennes skratt klingade i mina öron som den finaste melodin. Jag hoppade av och vände mig mot henne. Hennes leende bländade mig där hon stod som en stjärna. Jag förundrades att det var jag som var den ''kända'' av oss. ''Kom'' sa jag och vinkade hit henne. Hon hoppade på den skateboard hon lånat av Moises och åkte igenom vinden som en ängel. Hon stannade precis framför mig och gick av brädan. Hon tittade djupt in i min ögon och jag kände pulsen inom mig öka. ''Hey, ni får inte åka skateboard här! Kan ni inte läsa eller'' ropade en äldre från huset bredvid. Med ett skratt sprang vi båda därifrån med brädorna vid sidan. När vi nådde strandkanten flåsade vi båda oavbrutet. Plötsligt kände jag hennes arm runt mitt bakhuvud och hennes läppar mot mina.

 

''JADEN'' ropade Trey och avbröt mina minnen. ''Vi skall åka nu, skynda dig'' Jag stängde av duschen gick ut och torkade av mig. Jag gick ut till min resväska och drog på mig ett par byxor samt en tröja innan jag tillsammans med min bror lämnade lougen. När vi kom utanför arenan möttes vi av papparazzis och fans. Fansen skrek bara medan reporterna ropade ut frågor. Justin gick före mig tätt följt av Kenny.

''Så Jaden var är din flickvän nu?'' ropade någon av dem. ''Fick hon nog av det glamorösa livet?'' Jag kände hela min kropp stelna till och jag stannade upp. Höra dem prata om Belle fick mig att sakna henne, men att höra dem prata dåligt om henne fick mig att bli irriterad. Trey la sin hand på min axel.

''Fortsätt gå'' varnade han mig lugnt. Jag tvekade innan jag envist tog några steg framåt.

''Jaden, utnyttjade hon bara dig för att få en plats i Justins crew?'' ropade dem precis innan jag nådde fram till bilen. Ilskan inom mig var outhärdlig. Jag såg Justin öppna dörren och Trey puttade in mig. Jag satte mig ner och slog på sätet framför mig och gav av mig ett gällt skri. Jag lutade mig mot fönstret då vi mötte motorvägen. Allt var förändrat. Allting var kaos utan Belle vid min sida. Jag kunde inte ens hålla inne min ilska. Jag blundade och hoppades att jag skulle vakna upp i en bättre värld. Där hon fanns. Där vi kunde vara tillsammans. Föralltid.

__________________________________________________________________________

Tanken med detta kapitlet var att visa hur olika liv de lever. Medan Belle har en dålig dag i skolan, måste hantera sina klasskamrater och samtidigt saknar Jaden, har Jaden en grym konsert, måste hantera papparazzi och fans medan han också saknar Belle.

Vad tyckte ni?

Tack för era fina kommentarer på förra kapitlet.
Jag får jullov imorgon och hoppas på att hinna skriva flera kapitel detta lov.

Jo, jag tänkte fråga er en sak och ingen kan leta upp er på grund av denna information.
Det är bara en fråga och de som känner att det är obehagligt att svara behöver inte.

1. Vart i vårt land bor ni?
(Själv bor jag i en håla utanför Göteborg)

2. Känner ni att ni kan relatera till denna historien på något sätt, i så fall hur?

3. Vad tycker ni är lite sämre med novellen? Sättet jag skriver? orealistiskt? (Denna frågan skulle jag verkligen vilja att ni svarar på så jag kan förbättra mig)

4. Vad vill ni hinna med att göra innan ni dör?
Nedanför ser ni lite av de jag vill hinna med.

Belle, jag älskar dig'' sa jag mjukt fortfarande djupt tittande i hennes ögon. Nedräkningen fortsatte. 5,4,3 skrek dem.

''Jag älskar dig'' svarade hon medan våra läppar möttes i en intensiv kyss och alla skrek Gott nytt år!

 

Jadens perspektiv

Vi låg och höll om varandra utan att säga ett ord. Våra blickar var ut mot staden som aldrig somnar. Igenom de stora gigantiska fönstren så hör högt uppe såg man hela staden. Mitt i staden såg man den ståtliga Empire Buildning. Minnet från nyårsafton väckte till liv och ett leende sträckte sig över mina läppar. De senaste dagarna med Belle hade varit som vi levt en dröm. Jag visste att vår tid tillsammans började gå mot sitt slut. Om några enstaka timmar skulle hon lämna New York, USA och mig. Jag ville be henne att stanna, stanna hos mig, i mina armar. Jag kysste henne på hjässan och andades in hennes doft.

''Du vet att jag älskar dig va?'' sa jag mjukt. Jag såg ett leende spridas över hennes ansikte.

''Lika mycket som jag visste det när du sa det för fem minuter sedan'' svarade hon retsamt. Vi satte oss upp med ryggen mot väggen med en stadig arm runt henne.

''Jag tröttnar aldrig på att säga det'' sa jag med ett leende.

''Och jag tröttnar aldrig på att höra det'' svarade hon och kysste mig på kinden. Jag flyttade hennes huvud och hennes läppar fann mina. Hon reste sig upp ur sängen och smet smidigt in på toaletten. Jag satte mig på sängkanten och drog på mig min tröja.

 

*

Belles perspektiv

Tillsammans gick vi in till hotell restaurangen. Längre ner satt familjen Smith, samt Nathalie, Moises och Mateo och väntade på oss. Jaden drog ut stolen bredvid Nathalie till mig och jag satte mig smidigt ner medan han satte sig på vänster sida om mig. Mitt emot mig satt Jada som hade en vänlig blick på oss båda. Några minuter senare kom även Justin och Selena och slog sig ner. Samtalen gick non-stop. Jag tittade runt på de människor jag lärt känna de senaste året. Inte kunde jag någonsin drömma att när jag satt på flyget till Stratford att jag skulle träffa Jaden Smith. Vara koreograf till Justins nya singel. Träffa pop sensationen Willow Smith, samt de så talangfulla Will och Jada Pinkett-Smith och kunde dela allting med min bästa vän på samma gång. Jag kände ett leende spridas över mitt ansikte men jag log inte bara med min mun, jag log med hela min kropp, enda in i levern. Jag kände Jadens hand mitt lår och jag väcktes ur mina tankar. Konversationen leddes av Nathalie som berättade om hennes drömmar.

''Jag har nog vetat sen jag var liten vad jag velat bli när jag blir stor'' berättade hon.

''Det är sant'' stämde jag in. ''Mina föräldrar blev galna när jag kom hem varje kväll med smink och en ny uppsättning i håret'' fortsatte jag. Ett skratt spred sig över bordet.

''Din sminkning på nyår var riktigt vacker'' sa Jada till mig.

''Hennes förtjänst'' svarade jag medan jag la min hand på Nathalies axel som log kärleksfullt tillbaka mot mig.

''Så Belle vad vill du bli?'' frågade Will vänligt. Frågan kom som en överraskning att det tog ett tag innan jag fick ut vad jag ville ha sagt.

''Min dröm har alltid varit att koreograferna'' sa jag med en stark blick på Justin som log mot mig. Min blick mötte klockan som hängde på väggen. Om två timmar gick mitt flyg. Mitt leende försvann långsamt medan tanken på att lämna Jaden väcktes till liv. Alla gick tillsammans ut ur restaurangen och våra vägar skildrades när vi gick in i olika hissar. Jaden och jag gick in till vårt hotellrum där min väska låg färdig packad. Jag ställde mig vid fönstret och tittade ut. Jaden följde mitt exempel och ställde sig bredvid mig. Vi visste båda två att det snart skulle ta slut. Vi sa ingenting för inga ord kunde beskriva vad vi kände.

 

Nere i lougen väntade alla när jag, Jaden, Nathalie och Moises gick ut ur hissen. Det var tyst mellan oss men ändå kärleksfullt. Alla gick ut till parkeringen där bilar väntade på att köra oss till flygplatsen. Jag ställde ifrån mig min resväska och vände mig mot den skara folk jag skulle sakna så enormt mycket.

''Jag vill bara säga tack, tack för att jag fått lära känna er. '' sa jag medan jag kämpade mot tårarna.''Jag vet att detta inte är hejdå'' fortsatte jag medan min röst skar sig. Jaden tog tag i min hand jag kände en kraft svepa in inom mig. ''Jag kommer sakna er. Detta är ett 'jag kommer sakna er' tills vi möts igen.''

Denna gången kände jag en tår rinna ner över kinden. I nästa sekund hade jag Willows och Treys armar om mig. Jag kramade om dem hårt innan jag gick till Jada och Will som både omfamnade mig hårt. Jag tittade på Jada som även hon hade tårar i ögonen.

''Tack för allting'' sa jag innan jag vände mig och gav Mateo och Selena en kram. Sist vände jag mig mot Justin som gav mig en ledsen min. Han slog ut sina händer och jag gick in i hans famn.

''Du har uppfyllt min dröm Justin, jag kommer aldrig glömma det.'' viskade jag medan mina tårar tog över.

''Jag kommer aldrig glömma dig.'' viskade han tillbaka. Vi släppte taget om varandra. ''Vi ses snart'' mumlade han innan vi gick in i limousinen. Resan var tyst och alldeles för kort. Innan vi visste ordet av var vi framme vid flygplatsen. Vi stod nedanför rulltrappan efter vi lämnat in våra väskor. Rulltrappan som gick till säkerthetskontrollen som senare gick till våran gate. Jag mötte Jadens blick som sa allting.

''Jag trodde aldrig jag skulle hitta någon som dig, Belle'' började han medan han tog tag i mina händer. Hans blick var fast på mina ögon. ''Att jag skulle hitta någon som var värd att resa över hela atlanten för'' Mina tårar fick ännu en gång övertaget och jag kände mig hopplös.

''Du räddade mitt liv, Jaden Smith.'' svarade jag. Våra läppar möttes i en kyss som började mjukt men som snabbt förvandlades till något intensivt. Jag försökte förtvivlat tänka bort att det inte var sista gången på länge jag kysste hans mjuka läppar.

 

Jadens perspektiv

Jag hatade att se henne gråta. Jag hatade att se henne sårad. Mest av allt hatade jag att se henne lämna mig.

''Jag älskar dig'' stammade hon ut mellan sina tårar. Tårarna bildades i mina ögon när jag svarade henne.

''Jag älskar dig med så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen'' Jag släppte hennes hand för någon sekund för att krama Nathalie hejdå men våra händer fann snabbt vägen tillbaka till varandra, likaså våra läppar. Nathalie ställde sig vid början av rulltrappan redo att åka ner, med tårfylld blick mot Moises. Belle började gå mot rulltrappan fortfarande ett lätt tag om min hand. Handtaget lossnade långsamt medan hon gick på rulltrappan som började åka. Jag kände tårarna rinna ner för mina kinder samtidigt som min livskärlek långsamt försvann. Som ett slag i magen satte jag mig ner på huk och bad till Gud att jag snart skulle få se henne igen.

_____________________________________________________

Förlåt för jätte sent kapitel. Skall jag vara ärlig har min lust att skriva varit jätte låg. Men kommentera vad ni tycker!! Ett kapitel tar flera timmar att skriva, skulle vara gulligt om ni kunde lägga ner några sekunder för att kommentera!

Hoppas ni tyckte om förra kapitlet!
Jag tänkte sätta mig att skriva ikväll, så förhoppningsvis får ni ett kapitel innan helgen är slut.

Fick frågan om hur många kapitel jag tänkte att novellen skulle ha,
jag har inte satt något speciellt nummer utan det blir när jag känner att jag har sagt allt jag vill få ut.
Men jag kan tänka mig runt kanske, 50 kapitel. Vilket betyder att vi har ungefär hälften kvar.

De som kommer hända i novellen framåt är att Belle åker tillbaka till Sverige och skolan, Jaden kommer tillbringa mycket tid med Madison.

Vi får helt enkelt se hur Madison och Alexanders plan fungerar!

Stay Tuned!

Tack igen för att fantastiska kommentarer. Det är tack vare er jag blir inspirerad att fortsätta skriva!

Jaden lutade sig fram och sträckte ut handen till mig. Jag sträckte ut min och våra händer fann varandra. I den sekunden var det bara jag och Jaden. De avslutade låten tillsammans och Jaden såg rakt in i mina ögon.

Cause baby, I'm all yours.

Jadens perspektiv

Jag satte på mig min kostym återigen.

''Grymt jobb där ute'' sa Scooter innan han gick ut genom dörren. Jag la ner min mobil i fickan och gick själv ut. När jag kom ut på taket möttes jag av min familj. Mamma la armarna om mig.

''Du gör mig alltid så stolt'' sa hon medan hon tryckte om mig hårdare.

''Tack'' svarade jag. Jag tittade runt utan att hitta det ansikte jag sökte.

''Hon pratar med sina föräldrar'' svarade mamma även fast jag inte frågat. Jag nickade förstående. Jag ville se henne med en gång. Jag ville höra vad hon tyckte. När jag såg henne i publiken var det som det vara var hon och jag. Varje ord jag sjöng var en hyllning till henne. Jag skulle aldrig kunna berätta i ord vad hon betyder för mig men det var en bit på väg. Jag gick iväg för att gå och hämta dricka. Jag såg Moises och Nathalie stå ute på dansgolvet vilket förde ett leende på mina läppar. Jag kände en knackning på min axel och vände mig om. Lika snabbt som leendet kom försvann det. ''Ma...Madison....'' stammade jag fram. Hon log sitt leende medan jag försökte samla mina tankar. ''Hej Jaden'' sa hon smörigt. Jag svarade inte fortfarande i chock tillstånd.

''Vad gör du här?'' frågade jag henne.

''Samma sak som du gör här antagligen. Nyårs fest. Vi är ju alltid här.'' svarade hon medan hon nästan dum förklarade mig. Det hon sa var faktiskt sant. Vi brukar alltid åka hit. Jag hade inte haft en tanke på att hon skulle vara här. Jag hade en vag aning om vad Belle skulle tycka om detta. Bakom Madison dök en kille upp som la armarna om henne.

''Jaden detta är Sam'' sa hon överlägset. ''Sam detta är Jaden'' Sam sträckte fram handen och hälsade artigt. Jag kände en våg av känslor formas inom mig. Det som förvånade mig mest av det jag kände var att jag kände mig avundsjuk. Inom mig fanns det en gnutta avundsjuka jag knappt vågade erkänna till mig själv. Sam stod bredvid henne självsäker. Den platsen som alltid tillhört mig innan. Han hade mörk blont hår och var förfärligt lik Zac Efron.

''Så... ni är....'' sa jag medan jag artikulerade med mina armar. Både sneglade på varandra innan de båda nickade. Känslorna inom mig blev ännu större och jag var tvungen att gå därifrån.

''Jag måste ta detta till Moises'' sa jag och visade upp mitt glas.

''Det var trevligt att träffas igen, Jaden'' sa hon och gav med en kram. Jag drog in hennes doft innan jag släppte taget om henne. Jag gick därifrån och ansträngde mig för att inte titta tillbaka. Sedan kom hon där igen. Den vackraste kvinnan i mitt liv med sitt vackra leende. Hennes aprikosfärgade klänning fladdrade lätt medan hon gick likaså hennes bruna hår. Hon händerna om min nacke och kysste mig intensivt och jag glömde snabbt de andra känslor som tidigare bubblat upp.

''Jaden... Den låten var fantastisk.'' Sa hon med sådan passion.

''Och jag menade varenda ord'' berättade jag. Hon log stort mot mig medan hennes kinder blev rosa. Jag drog mina fingrar mjukt över hennes kind. Hon stelnade plötsligt till och tittade på något bakom mig. Jag vände mig om och såg Madison och Sam gående till oss. Jag stelnade upp precis som Belle. Jag hade helt glömt av att berätta för henne. Madison log när hon stannade framför oss. '

'Hej Belle'' sa hon med en svag osäkerhet i rösten.

''Mina högra hand var inte nog'' svarade hon irriterat. Madison log snett.

''Jag kom för att be om förlåtelse.'' Började hon. ''För allt'' sa hon menande. Belles grepp om min hand var inte lika intensiv längre.

''Jag har aldrig hört dig säga förlåt innan'' sa jag förvånat.

''Jag tror aldrig jag har menat det innan'' svarade hon med blicken fast på mig. Känslorna från förut bubblade upp igen och jag tittade på Sam istället. Han hade ögon fast spärrade på Belle. Belles iskalla ögon låg fortfarande på Madison.

''Belle, jag är ledsen.'' försäkrade hon.

''Tack'' svarade hon lite snällare i rösten.

''Som jag berättade för Jaden förut'' började hon. Vilket fick Belle att ännu en gång stelna till. Jag kände hennes blick på mig. Iskall. ''Detta är Sam'' Belle sträckte fram handen och de hälsade.

''Vill du dansa?'' frågade han precis lika smörigt som Madison sagt hej innan.

''Snälla'' mumlade Sam och de gick iväg.

Det hög inom mig när jag såg att det gick iväg. Han tog ifrån mig allting jag hade. Både Madison och Belle. Vi stod kvar och såg dem dansa utan att säga ett ord.

''Vill du dansa?'' frågade Madison. Jag skakade på huvudet. Hon stod ungefär en meter bort och jag visste inte om jag skulle klara av att ha henne närmare. Det kändes som jag inte kunde styra mina känslor längre och ännu mindre mina tankar. Jag tittade ut på golvet där Sam och Belle dansade.

''Jag kommer snart'' mumlade jag innan jag gick iväg. Jag fann Mateo vid scenen.

''Kan jag prata med dig lite?'' frågade jag honom. Han nickade och satte sig ner på scenkanten.

''Vad händer?'' frågade han. Jag tittade runt för att se så ingen var i närheten. Jag förklarade allting för honom. Hur jag kände när jag såg Madison.

 

Jag kröp bakom andra sidan scenen. Mateo och Jaden satt på andra sidan och pratade.

''Varför får hon mig att känna såhär?'' frågade han Mateo.

''Du har alltid kunnat ha henne, känslan att inte kunna det längre kanske tog över''

I den sekunden förstod jag att det var mig han pratade om. Jag fick en underlig känsla i magen bara Jaden kunde locka fram.

''Dumma Sam'' klagade Jaden vilket gav mig ett leende på läpparna. Jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms.

Sam allting går enligt planen. Möt mig vid utgången så ska du få dina pengar

Jadens perspektiv

Jag fann Belle stå med Moises och Nathalie när jag kom tillbaka.

''Vad hände med Sam?'' frågade jag Belle.

''Han försvann mystiskt'' svarade hon. Jag tittade på storbilden som var på väggen. Den visade 23.58.

''Bara 2 minuter kvar till midnatt'' sa Nathalie.

''Vad sägs om en dans Ms.Gustafsson?'' frågade jag henne. Hon nigde.

''Gott nytt år'' sa hon till Moises som gav henne en kram. Hon ställde sig framför Nathalie och kramade om henne. Sedan tog hon min hand och vi gick tillsammans ut på dansgolvet. Jag tryckte henne närmare mig. Nedräkningen började och våra blickar möttes intensivt. Vi tittade djupt in i varandras ögon. 10, 9, 8 hörde vi alla på hela taket säga tillsammans. Jag samlade allt mord jag hade.

''Belle, jag älskar dig'' sa jag mjukt fortfarande djupt tittande i hennes ögon. Nedräkningen fortsatte. 5,4,3 skrek dem.

''Jag älskar dig'' svarade hon medan våra läppar möttes i en intensiv kyss och alla skrek Gott nytt år!

 

 

Hade inte tänkt att skriva ett nytt kapitel innan söndag eftersom jag har 4 prov denna veckan, varav två imorgon.
Men läste igenom era kommentarer och ni skrev att ni tyckte att det inte var lika kul längre.
Vilket högg mig rakt i hjärtat så nu sitter jag här och skriver iallafall och hoppas få ihop någonting så jag kan lägga upp det ikväll.
Vill inte vara den bloggen med den usla uppdatering. Följer novellbloggar själv och vet hur det känns.

Eftersom jag vill att detta skall vara en novell ni tycker om undrar jag vad ni vill skall vara med i novellen?
Någon speciell scen?
Någon speciell person?
Vad som helst egentligen.
Om ni vill ha mer tragiska eller mer kärleksfulla.

Tack för att ni läser min novell det betyder hur mycket som helst för mig, ni förstår inte!
Har aldrig innan vågat visa det jag skriver för någon innan. TACK!

Vart tror ni Jaden och Belle är påväg förresten?