jadensmithtime

Ville ge er en teaser eftersom det har varit så dålig uppdatering. Kommentera vad ni tycker!
______________________________________________________________________________________

''Daisy'' viskade jag.''Detta är för dig'' sedan la jag mig på brädan och paddlade ut med hela havet framför mig.

 

Belles perspektiv

Vi satt alla tillsammans i Jadens vardagsrum. Vi hade packat för en utflykt som Jaden hade planerat.

''Kom igen! Säg vart vi ska'' gnällde Moises som han gjort den senaste timmen.

Jag stod upp vid fönstret och tittade ut över hans vackra trädgård. Hoppades att det inte var sista gången jag var här. Det var nyårsafton idag. Om bara en vecka skulle jag vara tvungen att åka hem igen. Pappa hade gått med på att jag åkte hit om jag var hemma lagom tid innan skolan började.

Jag kan inte säga att gå tillbaka till skolan var det jag ville göra just nu. Jag skulle inte längre vara tjejen som förlorade sin syster, utan tjejen som dejtade Jaden Smith.

Tankarna klarnade när jag kände Jadens bekanta armar runt mig. Han la sitt huvud på min högra axel.

''Är det möjligt att du blir vackrare för varje dag?'' viskade han i mitt öra. Jag rös till av hans röst medan jag log stort.

''Ingen möjlighet att du bara berättar för mig vart vi ska?'' frågade jag honom med låg röst. Han skrattade till.

''Speciellt inte till dig'' sa han och kysste mig på kinden.

''Time to go'' sa han och alla tog sina saker och gick emot limousinen som var parkerad utanför.

 

*

Jag log för mig själv när vi satt i flygplanet. Eller rättare sagt ett privat jet. Nathalie satt och klappade händer och halv skrek. Om jag inte var så nervös så skulle jag nog vart precis som henne just nu. Men någonstans inom mig kom jag ihåg vad Nathalie och jag pratat om för längesedan. Nathalie har alltid pratat om familjen Smith och det hon nämnde förra nyårsafton var att det alltid var tillsammans på högtider. Vilket betydde vart vi än var på väg nu, var vi på väg mot dem. Jag försökte komma på vart Jaden sagt att de skulle men utan framgång. Mateo bröt mina tankar och allas konversationer.

''Vi har traditioner när vi åker detta flyg'' förklarade han. Vilket fick både Moises och Jaden att skratta. Antagligen åt ett minne.

''Sanning eller konka'' skrek Moises entusiastiskt.

Jaden slog händerna över ansiktet och skakade på huvudet. Moises dunkade honom lätt i ryggen.

''Vi börjar lugnt'' varnade han dem. De log snett mot honom men nickade.

''Nathalie?'' frågade Mateo. ''Sanning eller konka?''

Nathalies blick sökte tröst i min men hon valde konka.

''Enkelt. Kyss Moises''

Nathalie lutade sig fram och kysste Moises lätt på munnen. Både hennes och Moises kinder blev röda när det vände sig om och fann oss tittandes.

''Jaden'' sa Nathalie.

''Sanning'' svarade han.

Nathalie satt tyst i några sekunder för att komma på en bra fråga som inte var för hemlig.

''När visste du att det var Belle du ville ha?''

Moises och Mateo stämde in i ett ''Aww'' medan mina kinder hettades röda och jag tittade ner.

Han la tummen och pekfingret på min haka och tittade rakt in i mina ögon medan han svarade på deras fråga. ''Sedan vi satt i bilen när jag kom till Stratford och hörde hennes skratt. Då visste jag att jag skulle ge vad som helst för att få höra henne skratta igen.''

 

Förlåt för den oerhört dåliga uppdateringen!
jag har inte vart hemma så har inte kunnat skriva någonting.

I nästa kapitel är det nyårsafton och Jaden drar med dem på en överraskning!
Även planerat ett uppträdande med den nya låten.


Vad säger ni? taggade?

tänkte slänga in en quiz och se hur mycket ni faktiskt vet om novellen.
Skulle vart roligt om så många som möjligt svarade.
Svaren finns så klart i kapitlerna.
Den som har mest rätt kanske får sitt namn i novellen. ;)

1. Vilken stad i Sverige bor Belle i?

2. Varför åkte Belle hem tillbaka till Sverige när hon var i London?

3. Varför åkte Belle med till London från första början?

4. När såg Jaden Belle för första gången?

5. När var deras första kyss?

6. Vad bar Belle den kvällen när hon träffade Mr. and Mrs Smith?

Helt plötsligt reste sig Belle upp. Hennes hår och klänning fladdrade i vinden och hon såg ut som en ängel. ''Nu är det din tur att följa efter mig''

 

Jadens perspektiv

Jag följde henne ner till strandkanten där hon stannade och tittade ut över havet framför. Vågorna slog mot strandkanten. Efter en stunds tystnad började hon berätta vad hon ville ha sagt. ''Det var mer än ett år sen jag stod på en bräda över huvudtaget. Skateboard eller surfbräda. Jag brukade älska det.''

Hon tog ett djupt andetag och jag såg henne kämpa mot tårarna. Jag tog tag i hennes hand. Det sårade mig att se henne såhär, men jag visste hur mycket kraft det tog för henne att berätta detta att jag lät henne fortsätta. Någonstans inom mig var jag glad att hon kunde öppna sig för mig. Det var inte ofta jag fick ur äkta känslor om det förflutna.

''Men inte sedan..''fortsatte hon. Hon samlade all kraft hon hade innan hon sa hennes namn. ''Daisy...dog.'' Mitt grepp om hennes hand hårdnade när jag såg tårarna strömma ner från hennes kinder. Men den handen som var fri försökte hon torka bort tårarna men utan framgång, eftersom det genast fylldes med nya.

''Det var någonting mellan bara er två, något ni båda älskade'' sa jag. Det var ingen fråga men hon nickade till svar. ''Hon var min bästa vän. De syskonen man ser på film som nästan sitter ihop. Det var vi. Oskiljbara. Alltid tillsammans.'' Hon brydde sig inte längre om tårarna som strömmade ner från ögonen.

''Jag kan inte prata om detta mer'' sa hon medan och började gå tillbaka till våra saker. Jag tog tag i hennes arm och hon stannade upp. Hon vände sig mot mig. Det var första gången jag sett henne såhär sårbar. Jag drog henne närmare mig och omfamna henne. Kramen var lång. Vi behövde inte säga någonting till varandra. Kramen sa allting. Jag torkade försiktigt bort tårarna från hennes kinder medan hon tryckte fram ett litet leende.

''Tack'' viskade hon. Jag la min hand på hennes bakhuvud och kysste henne mjukt på pannan.

 

*

Belles perspektiv

''Belle! Jaden!'' hörde jag ett rop bakom. Jag vände mig om och gående i sanden kom Moises och Nathalie. Hand i hand. Jag log när jag såg det stora leendet på min bästa väns läppar. Jag sneglade upp på Jaden som log lika stort. Antagligen för att hans bästa vän hade ett lika stort leende på hans läppar.

Jag vände ryggen mot dem och tittade på Jaden. ''Något som avslöjar mig?'' frågade jag och förde min hand runt för framför ansiktet för att få fram var jag menade. ''Lika vacker som vanligt'' svarade han kärleksfullt. Hans komplimanger gick alltid rakt in i hjärtat på mig.

''Vi tog med mat'' sa Moises när han nådde oss och viftade med en påse. ''Life saver'' suckade jag och vi slog oss ner i sanden. Nathalie satte sig bredvid mig. Jaden och Moises började snabbt prata om någonting jag inte uppfattade.

''Vad har hänt?'' viskade Nathalie så bara jag kunde höra. Jag tittade oförstående på henne. Hon viftade med armarna framför mitt ansikte precis som jag gjort för Jaden några sekunder innan. Jag nickade ut mot havet. Hon förstod med en gång vad jag ville få sagt och la sin hand på min. ''Jag älskar dig'' mimade hon. ''och jag dig'' mimade jag tillbaka.

''Vad pratar ni om?'' frågade Nathalie Jaden och Moises. Det avbröt sin konversation och började skratta. Vi tittade frågande på dem. ''Seriöst?'' sa Moises. Vi nickade ännu en gång oförstående. ''Hur vi fick våra namn'' Vi brast alla ut i skratt. ''Och vad kom ni fram till?'' skrattade jag. ''Hey, jag fick mitt namn från min mamma'' försvarade Jaden sig själv fortfarande skrattandes. Jag skakade på huvudet. ''Bara i Kalifornien, bara i Kalifornien.'' upprepade jag för mig själv.

''Belle, vad fick du ditt namn ifrån?'' frågade Moises. Jag blev tyst ett tag för att försäkra mig om att han var seriös. Vilket han tydligen var. Både Jaden och Moises tittade nyfiket på mig medan Nathalies tankar var någon annanstans. Hon måste hört denna historien flera gånger.

''Pappa, mamma och Daisy'' började jag. Moises gav Jaden en blick när jag sa Daisy jag inte förstod. ''Satt och tittade på skönheten och odjuret tillsammans. Mamma var gravid med mig och var i nionde månaden. Vattnet gick samtidigt som de skrek Belle på filmen. Från de ögonblicket visste både mamma och pappa vad deras dotter skulle heta'' Jaden och Moises gav mig en beundrande blick.

''Ingen ide jag berättar min. Du har precis slagit ut oss alla.'' sa Moises. Jag skrattade. Det var tyst en stund. Ingen pinsam tystnad. Jag hörde vågorna nå strandkanten, fåglarna kvittra och palmerna svinga i den lätta vinden. Luften blandades med lukten från saltvattnet och den kokosolja de flesta på stranden använde.

''Jaden, vad sägs om att surfa lite?'' frågade Moises och bröt tystnaden. Jaden gav mig en frågande blick och jag log. I nästa sekund stod både upp. ''Skall ni?'' frågade Moises oss och Nathalie nickade. De gick iväg för att hämta surfbrädorna de förvarade i livräddarstugan som låg längre bort på stranden. ''Är det okej?'' frågade Nathalie. ''Gå'' svarade jag bestämt.

De kom tillbaka. Jaden gav mig en snabb kyss innan de sprang ut i havet. Moises var den första som kom upp på en våg. Han åkte med vågen tills den var för liten. Det tog ett tag för Jaden och Nathalie att komma in i det, men det var tätt efter. Jag hade glömt hur duktig Nathalie var på att surfa. För att vara en tjej från Sverige. De skrattade och såg allmänt lyckliga ut.

Nästan ovetande tog jag upp surfbrädan och gick till strandkanten. Jag gick ut i havet medan både Nathalie och Jaden hade spända blickar på mig.

''Daisy'' viskade jag.''Detta är för dig'' sedan la jag mig på brädan och paddlade ut med hela havet framför mig.

Hejsan igen. Hoppas ni gillade förra kapitelt. Dåligt med kommenterer nu, men hoppas ni inte har tröttnat.
Jag skriver och håller på nu men börjar få en rejäl förkyldning men kanske hinner skriva lite ikväll.

Jag undrar bara hur gamla är ni som läser? :)
Jag vill mest veta vilken åldersgrupp jag skriver för inget annat. haha!


vill ni att jag startar en twitter för bloggen eller nöjer ni med att få uppdateringar från min personliga?
har haft lite olika kommentarer om detta.

Förlåt för förseningen med detta kapitlet. Jag har sådan prestationsångest. Men ni får halva delen av kapitlet för andra delen är inte riktigt klar. Jag vet att det inte händer så mycket. Men jag måste berätta bakgrunden till allting. Detta är Jadens historia.

______________________________________________________________________________

''Förlåt'' sa hon. Jag såg ilskan stiga i Belles kropp och i nästa sekund slog hon till Madison i ansiktet. ''Förlåt börjar inte ens att fixa vad du förstörde'' skrek hon.

 

Belles perspektiv

''Du är front page news baby!'' skrattade Jaden när han kom in i mitt hotell rum och visade tidningen. Jag drog täcket över huvudet och suckade. Hade jag verkligen slagit till Madison Pettis? Jag kände Jadens doft omsluta mig samtidigt som hans armar gjorde detsamma. Han drog ner täcket till halsen. ''Skulle inte du slagit henne är jag ganska säker på att det skulle vart jag'' viskade hans retsamt i mitt öra. Jag log men öppnade inte mina ögon. ''Vill du tillbringa dagen med mig?'' frågade han mjukt. Jag vände mig om, tittade in i hans bruna ögon och kysste honom lätt. ''Jag tar det som ett ja''

 

Vi tog take-away frukost från ett franskt café nära Zuma Beach. Här kryllade det av surfare. Både tjejer och killar. Vi la ut våran filt i sanden och slog oss ner.

''Surfar du?'' frågade jag honom och nickade ut mot havet. ''Har jag sagt att jag kommer ifrån Kalifornien?'' skrattade han. Jag observerade honom medan han satt och tittade ut över vågorna.

''Surfar du?'' frågade han när han kommit tillbaka igen. ''Det var längesedan senast.'' svarade jag kort. Den senaste gången jag stått på någon bräda. Varje sig det var en skateboard eller surfbräda. Inte sen Daisy dog. Jaden tog en klunk av colan vi köpt och jag följde hans exempel.

''Vill du testa igen?'' Jag skakade på huvudet och tittade bort. Jag kände hans hand på min axel och han flyttade sig närmare. Han vred mitt huvud mot hans. La tummen och pekfingret på min haka och kysste mig mjukt och jag kände mitt hjärta hoppa ett slag. Det var som han såg rakt igenom mig. Han läste mig som en öppen bok. Jag hade inte berättat om några detaljer om Daisy men det var som han förstod.

''Kom jag vill visa dig en sak'' sa han och drog upp mig. Vi gick bort längst stranden tills vi kom fram till slutet som vart stoppat av ett stort berg. Han började klättra upp för berget som inte var alltför brant. Jag följde hans exempel utan att fråga vart vi skulle. Jag litade på honom. Utan ha en aning vart vi var på väg.

 

Jadens perspektiv

Det förvånade mig att hon klättrade efter utan att fråga vad vi var på väg. Jag försökte koncentrera mig på att inte snubbla över den buckliga marken jag hade under mig när vi hade klättrat upp. Men hennes närvaro fick min balans att rubbas.

När vi nådde kanten av berget satte jag mig ner på kanten och tittade ut över havet som log framför mig. Hon slog sig ner bredvid mig men hennes ansikte visade att hon inte riktigt gillade att sitta såhär långt ut på kanten. Jag la min hand på hennes lår.

''Jag kom alltid hit när jag inte orkade vara hemma eller hade någonting att tänka på'' började jag. Jag kände hennes blick på mig men jag fortsatte att titta ut över havet. ''Jag kom hit varje söndag. Det här stället var som min egen kyrka. Där jag kunde be om att saker skulle bli bättre.'' Jag tittade på henne för att se hennes reaktion.

''Vad ville du skulle bli bättre?'' frågade hon. ''Mestadels mitt liv'' Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte. ''Jag vill inte klaga på det liv jag har. Jag älskar min familj och mina vänner. Jag absolut älskar mina fans, det är den bästa delen av mitt liv. Men jag hör inte hemma här, just här. Jag älskar att skådespela. Men jag vill ha ett ställe som Stratford att komma hem till när allting blir för mycket. Jag har alltid vart den roliga och glada killen men jag antar att det finns en annan sida av mig jag försökt att dölja. Den som vill något mer.''

Jag tittade återigen mot Belle som satt och nickade instämmande som hon visste precis vad jag pratade om. ''Du vet inte hur många gånger Willow fått komma hit och hämtat mig för att jag har missat intervjuer och sådant för jag har vart för upptagen att sitta här.'' skrattade jag.

Helt plötsligt reste sig Belle upp. Hennes hår och klänning fladdrade i vinden och hon såg ut som en ängel. ''Nu är det din tur att följa efter mig''

Jobbar på ett nytt kapitel till er! Kom ihåg att jag läser alltid era kommentarer och tittar igenom tipsen ni ger.
Flera av er har gett jätte bra tips som jag senare kommer använda.

I detta kapitel tänkte jag att Jaden skulle berätta varför han egentligen åkte till Stratford.
Kanske öppnar sig Belle och berättar varför hon inte skatar och kanske vågar berätta för någon om Daisy.

Dagarna börjar gå mot nyårsafton med! Några heta tips för det kapitlet?

Kom ihåg att ni är grymma. Våga tro på er själva och att era drömmar can come true. Jag tror på er!

Ge mig era ider jag vet att ni har, för att era ider är bra. Love you guys!