jadensmithtime

Belle, jag älskar dig'' sa jag mjukt fortfarande djupt tittande i hennes ögon. Nedräkningen fortsatte. 5,4,3 skrek dem.

''Jag älskar dig'' svarade hon medan våra läppar möttes i en intensiv kyss och alla skrek Gott nytt år!

Jadens perspektiv

Vi låg och höll om varandra utan att säga ett ord. Våra blickar var ut mot staden som aldrig somnar. Igenom de stora gigantiska fönstren så hör högt uppe såg man hela staden. Mitt i staden såg man den ståtliga Empire Buildning. Minnet från nyårsafton väckte till liv och ett leende sträckte sig över mina läppar. De senaste dagarna med Belle hade varit som vi levt en dröm. Jag visste att vår tid tillsammans började gå mot sitt slut. Om några enstaka timmar skulle hon lämna New York, USA och mig. Jag ville be henne att stanna, stanna hos mig, i mina armar. Jag kysste henne på hjässan och andades in hennes doft.

''Du vet att jag älskar dig va?'' sa jag mjukt. Jag såg ett leende spridas över hennes ansikte.

''Lika mycket som jag visste det när du sa det för fem minuter sedan'' svarade hon retsamt. Vi satte oss upp med ryggen mot väggen med en stadig arm runt henne.

''Jag tröttnar aldrig på att säga det'' sa jag med ett leende.

''Och jag tröttnar aldrig på att höra det'' svarade hon och kysste mig på kinden. Jag flyttade hennes huvud och hennes läppar fann mina. Hon reste sig upp ur sängen och smet smidigt in på toaletten. Jag satte mig på sängkanten och drog på mig min tröja.

*

Belles perspektiv

Tillsammans gick vi in till hotell restaurangen. Längre ner satt familjen Smith, samt Nathalie, Moises och Mateo och väntade på oss. Jaden drog ut stolen bredvid Nathalie till mig och jag satte mig smidigt ner medan han satte sig på vänster sida om mig. Mitt emot mig satt Jada som hade en vänlig blick på oss båda. Några minuter senare kom även Justin och Selena och slog sig ner. Samtalen gick non-stop. Jag tittade runt på de människor jag lärt känna de senaste året. Inte kunde jag någonsin drömma att när jag satt på flyget till Stratford att jag skulle träffa Jaden Smith. Vara koreograf till Justins nya singel. Träffa pop sensationen Willow Smith, samt de så talangfulla Will och Jada Pinkett-Smith och kunde dela allting med min bästa vän på samma gång. Jag kände ett leende spridas över mitt ansikte men jag log inte bara med min mun, jag log med hela min kropp, enda in i levern. Jag kände Jadens hand mitt lår och jag väcktes ur mina tankar. Konversationen leddes av Nathalie som berättade om hennes drömmar.

''Jag har nog vetat sen jag var liten vad jag velat bli när jag blir stor'' berättade hon.

''Det är sant'' stämde jag in. ''Mina föräldrar blev galna när jag kom hem varje kväll med smink och en ny uppsättning i håret'' fortsatte jag. Ett skratt spred sig över bordet.

''Din sminkning på nyår var riktigt vacker'' sa Jada till mig.

''Hennes förtjänst'' svarade jag medan jag la min hand på Nathalies axel som log kärleksfullt tillbaka mot mig.

''Så Belle vad vill du bli?'' frågade Will vänligt. Frågan kom som en överraskning att det tog ett tag innan jag fick ut vad jag ville ha sagt.

''Min dröm har alltid varit att koreograferna'' sa jag med en stark blick på Justin som log mot mig. Min blick mötte klockan som hängde på väggen. Om två timmar gick mitt flyg. Mitt leende försvann långsamt medan tanken på att lämna Jaden väcktes till liv. Alla gick tillsammans ut ur restaurangen och våra vägar skildrades när vi gick in i olika hissar. Jaden och jag gick in till vårt hotellrum där min väska låg färdig packad. Jag ställde mig vid fönstret och tittade ut. Jaden följde mitt exempel och ställde sig bredvid mig. Vi visste båda två att det snart skulle ta slut. Vi sa ingenting för inga ord kunde beskriva vad vi kände.

Nere i lougen väntade alla när jag, Jaden, Nathalie och Moises gick ut ur hissen. Det var tyst mellan oss men ändå kärleksfullt. Alla gick ut till parkeringen där bilar väntade på att köra oss till flygplatsen. Jag ställde ifrån mig min resväska och vände mig mot den skara folk jag skulle sakna så enormt mycket.

''Jag vill bara säga tack, tack för att jag fått lära känna er. '' sa jag medan jag kämpade mot tårarna.''Jag vet att detta inte är hejdå'' fortsatte jag medan min röst skar sig. Jaden tog tag i min hand jag kände en kraft svepa in inom mig. ''Jag kommer sakna er. Detta är ett 'jag kommer sakna er' tills vi möts igen.''

Denna gången kände jag en tår rinna ner över kinden. I nästa sekund hade jag Willows och Treys armar om mig. Jag kramade om dem hårt innan jag gick till Jada och Will som både omfamnade mig hårt. Jag tittade på Jada som även hon hade tårar i ögonen.

''Tack för allting'' sa jag innan jag vände mig och gav Mateo och Selena en kram. Sist vände jag mig mot Justin som gav mig en ledsen min. Han slog ut sina händer och jag gick in i hans famn.

''Du har uppfyllt min dröm Justin, jag kommer aldrig glömma det.'' viskade jag medan mina tårar tog över.

''Jag kommer aldrig glömma dig.'' viskade han tillbaka. Vi släppte taget om varandra. ''Vi ses snart'' mumlade han innan vi gick in i limousinen. Resan var tyst och alldeles för kort. Innan vi visste ordet av var vi framme vid flygplatsen. Vi stod nedanför rulltrappan efter vi lämnat in våra väskor. Rulltrappan som gick till säkerthetskontrollen som senare gick till våran gate. Jag mötte Jadens blick som sa allting.

''Jag trodde aldrig jag skulle hitta någon som dig, Belle'' började han medan han tog tag i mina händer. Hans blick var fast på mina ögon. ''Att jag skulle hitta någon som var värd att resa över hela atlanten för'' Mina tårar fick ännu en gång övertaget och jag kände mig hopplös.

''Du räddade mitt liv, Jaden Smith.'' svarade jag. Våra läppar möttes i en kyss som började mjukt men som snabbt förvandlades till något intensivt. Jag försökte förtvivlat tänka bort att det inte var sista gången på länge jag kysste hans mjuka läppar.

Jadens perspektiv

Jag hatade att se henne gråta. Jag hatade att se henne sårad. Mest av allt hatade jag att se henne lämna mig.

''Jag älskar dig'' stammade hon ut mellan sina tårar. Tårarna bildades i mina ögon när jag svarade henne.

''Jag älskar dig med så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen'' Jag släppte hennes hand för någon sekund för att krama Nathalie hejdå men våra händer fann snabbt vägen tillbaka till varandra, likaså våra läppar. Nathalie ställde sig vid början av rulltrappan redo att åka ner, med tårfylld blick mot Moises. Belle började gå mot rulltrappan fortfarande ett lätt tag om min hand. Handtaget lossnade långsamt medan hon gick på rulltrappan som började åka. Jag kände tårarna rinna ner för mina kinder samtidigt som min livskärlek långsamt försvann. Som ett slag i magen satte jag mig ner på huk och bad till Gud att jag snart skulle få se henne igen.

_____________________________________________________

Förlåt för jätte sent kapitel. Skall jag vara ärlig har min lust att skriva varit jätte låg. Men kommentera vad ni tycker!! Ett kapitel tar flera timmar att skriva, skulle vara gulligt om ni kunde lägga ner några sekunder för att kommentera!