jadensmithtime

Jadens perspektiv

Jag satte på mig min kostym återigen.

''Grymt jobb där ute'' sa Scooter innan han gick ut genom dörren. Jag la ner min mobil i fickan och gick själv ut. När jag kom ut på taket möttes jag av min familj. Mamma la armarna om mig.

''Du gör mig alltid så stolt'' sa hon medan hon tryckte om mig hårdare.

''Tack'' svarade jag. Jag tittade runt utan att hitta det ansikte jag sökte.

''Hon pratar med sina föräldrar'' svarade mamma även fast jag inte frågat. Jag nickade förstående. Jag ville se henne med en gång. Jag ville höra vad hon tyckte. När jag såg henne i publiken var det som det vara var hon och jag. Varje ord jag sjöng var en hyllning till henne. Jag skulle aldrig kunna berätta i ord vad hon betyder för mig men det var en bit på väg. Jag gick iväg för att gå och hämta dricka. Jag såg Moises och Nathalie stå ute på dansgolvet vilket förde ett leende på mina läppar. Jag kände en knackning på min axel och vände mig om. Lika snabbt som leendet kom försvann det. ''Ma...Madison....'' stammade jag fram. Hon log sitt leende medan jag försökte samla mina tankar. ''Hej Jaden'' sa hon smörigt. Jag svarade inte fortfarande i chock tillstånd.

''Vad gör du här?'' frågade jag henne.

''Samma sak som du gör här antagligen. Nyårs fest. Vi är ju alltid här.'' svarade hon medan hon nästan dum förklarade mig. Det hon sa var faktiskt sant. Vi brukar alltid åka hit. Jag hade inte haft en tanke på att hon skulle vara här. Jag hade en vag aning om vad Belle skulle tycka om detta. Bakom Madison dök en kille upp som la armarna om henne.

''Jaden detta är Sam'' sa hon överlägset. ''Sam detta är Jaden'' Sam sträckte fram handen och hälsade artigt. Jag kände en våg av känslor formas inom mig. Det som förvånade mig mest av det jag kände var att jag kände mig avundsjuk. Inom mig fanns det en gnutta avundsjuka jag knappt vågade erkänna till mig själv. Sam stod bredvid henne självsäker. Den platsen som alltid tillhört mig innan. Han hade mörk blont hår och var förfärligt lik Zac Efron.

''Så... ni är....'' sa jag medan jag artikulerade med mina armar. Både sneglade på varandra innan de båda nickade. Känslorna inom mig blev ännu större och jag var tvungen att gå därifrån.

''Jag måste ta detta till Moises'' sa jag och visade upp mitt glas.

''Det var trevligt att träffas igen, Jaden'' sa hon och gav med en kram. Jag drog in hennes doft innan jag släppte taget om henne. Jag gick därifrån och ansträngde mig för att inte titta tillbaka. Sedan kom hon där igen. Den vackraste kvinnan i mitt liv med sitt vackra leende. Hennes aprikosfärgade klänning fladdrade lätt medan hon gick likaså hennes bruna hår. Hon händerna om min nacke och kysste mig intensivt och jag glömde snabbt de andra känslor som tidigare bubblat upp.

''Jaden... Den låten var fantastisk.'' Sa hon med sådan passion.

''Och jag menade varenda ord'' berättade jag. Hon log stort mot mig medan hennes kinder blev rosa. Jag drog mina fingrar mjukt över hennes kind. Hon stelnade plötsligt till och tittade på något bakom mig. Jag vände mig om och såg Madison och Sam gående till oss. Jag stelnade upp precis som Belle. Jag hade helt glömt av att berätta för henne. Madison log när hon stannade framför oss. '

'Hej Belle'' sa hon med en svag osäkerhet i rösten.

''Mina högra hand var inte nog'' svarade hon irriterat. Madison log snett.

''Jag kom för att be om förlåtelse.'' Började hon. ''För allt'' sa hon menande. Belles grepp om min hand var inte lika intensiv längre.

''Jag har aldrig hört dig säga förlåt innan'' sa jag förvånat.

''Jag tror aldrig jag har menat det innan'' svarade hon med blicken fast på mig. Känslorna från förut bubblade upp igen och jag tittade på Sam istället. Han hade ögon fast spärrade på Belle. Belles iskalla ögon låg fortfarande på Madison.

''Belle, jag är ledsen.'' försäkrade hon.

''Tack'' svarade hon lite snällare i rösten.

''Som jag berättade för Jaden förut'' började hon. Vilket fick Belle att ännu en gång stelna till. Jag kände hennes blick på mig. Iskall. ''Detta är Sam'' Belle sträckte fram handen och de hälsade.

''Vill du dansa?'' frågade han precis lika smörigt som Madison sagt hej innan.

''Snälla'' mumlade Sam och de gick iväg.

Det hög inom mig när jag såg att det gick iväg. Han tog ifrån mig allting jag hade. Både Madison och Belle. Vi stod kvar och såg dem dansa utan att säga ett ord.

''Vill du dansa?'' frågade Madison. Jag skakade på huvudet. Hon stod ungefär en meter bort och jag visste inte om jag skulle klara av att ha henne närmare. Det kändes som jag inte kunde styra mina känslor längre och ännu mindre mina tankar. Jag tittade ut på golvet där Sam och Belle dansade.

''Jag kommer snart'' mumlade jag innan jag gick iväg. Jag fann Mateo vid scenen.

''Kan jag prata med dig lite?'' frågade jag honom. Han nickade och satte sig ner på scenkanten.

''Vad händer?'' frågade han. Jag tittade runt för att se så ingen var i närheten. Jag förklarade allting för honom. Hur jag kände när jag såg Madison.

Jag kröp bakom andra sidan scenen. Mateo och Jaden satt på andra sidan och pratade.

''Varför får hon mig att känna såhär?'' frågade han Mateo.

''Du har alltid kunnat ha henne, känslan att inte kunna det längre kanske tog över''

I den sekunden förstod jag att det var mig han pratade om. Jag fick en underlig känsla i magen bara Jaden kunde locka fram.

''Dumma Sam'' klagade Jaden vilket gav mig ett leende på läpparna. Jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms.

Sam allting går enligt planen. Möt mig vid utgången så ska du få dina pengar

Jadens perspektiv

Jag fann Belle stå med Moises och Nathalie när jag kom tillbaka.

''Vad hände med Sam?'' frågade jag Belle.

''Han försvann mystiskt'' svarade hon. Jag tittade på storbilden som var på väggen. Den visade 23.58.

''Bara 2 minuter kvar till midnatt'' sa Nathalie.

''Vad sägs om en dans Ms.Gustafsson?'' frågade jag henne. Hon nigde.

''Gott nytt år'' sa hon till Moises som gav henne en kram. Hon ställde sig framför Nathalie och kramade om henne. Sedan tog hon min hand och vi gick tillsammans ut på dansgolvet. Jag tryckte henne närmare mig. Nedräkningen började och våra blickar möttes intensivt. Vi tittade djupt in i varandras ögon. 10, 9, 8 hörde vi alla på hela taket säga tillsammans. Jag samlade allt mord jag hade.

''Belle, jag älskar dig'' sa jag mjukt fortfarande djupt tittande i hennes ögon. Nedräkningen fortsatte. 5,4,3 skrek dem.

''Jag älskar dig'' svarade hon medan våra läppar möttes i en intensiv kyss och alla skrek Gott nytt år!