jadensmithtime

Belle började gå mot rulltrappan fortfarande ett lätt tag om min hand. Handtaget lossnade långsamt medan hon gick på rulltrappan som började åka. Jag kände tårarna rinna ner för mina kinder samtidigt som min livskärlek långsamt försvann. Som ett slag i magen satte jag mig ner på huk och bad till Gud att jag snart skulle få se henne igen.

Belles perspektiv

Jadens ord ekade i huvudet samtidigt som jag med tunga steg gick igenom skolans korridor. Mina svarta boots tycktes väga ton. Jag gick fram till min klassrumsdörr och tvekade snabbt innan jag med bestämda steg klev in. Blickarna vändes mot mig, vissa trevliga men de flesta tittade med kalla blickar. Smidigt slog jag mig ner bredvid Nathalie och tittade ner i bänken. Rädd för att titta upp, rädd för blickarna som var fast på mig. Läraren började prata och jag längtade mer och mer efter Jaden.

Jag slängde mig med en suck på sängen som gav ifrån sig ett knakande ljud.

''Det blir bättre snart'' sa Nathalie och försökte låta tröstande. Hon satte sig på sängkanten och tittade på mig.

''De är Sverige, Belle. Vad förväntade du dig? Att de skulle vara glada för din skull?'' fortsatte hon. Någonstans inom mig visste jag att hon hade rätt. Vad hade jag väntat mig egentligen?

''Jag kunde klara av papparazzi och ilskna fans...'' började jag men stannade upp i en mening då ilskan i min röst började blir för ilsken. ''Jag önskade bara att jag var starkare'' muttrade jag medan jag slog ut med armarna. Jag önskade att jag hade Jaden här bredvid mig. Att han intalade mig att allting skulle bli bra.

''Jag hatar Sverige'' mumlade jag innan jag drog täcket över ansiktet.

Jadens perspektiv

''Älskar er med'' skrek jag och Justin i kör innan vi gick ut från scenen och lämnade en arena fylld av trettio tusen fans. Jag försökte sakta ner min takt med adrenalinet inom mig pumpade på mitt tempo och snabbt nådde jag min louge. Innanför dörren väntade Trey.

''Sjuk show, Jaden'' sa han och slog mig lätt i ryggen. Jag slängde mig i soffan och drack ur min vattenflaska.

''Denna konserten var så mycket bättre än den i Boston'' sa jag utmattat. Adrenalinet i kroppen tog helt slut och jag kände en ström av utmattning strömma genom min kropp.

''1-0 till Texas'' konstaterade han.

''Har?'' frågade jag medan jag tittade bort på min mobil. Trey tittade först på mobilen, sedan på mig och skakade på huvudet. Att stå på scen var det enda som fick mig att sluta tänka på henne nu för tiden. Tidskillnaden mellan oss, hennes skola och mina uppträdanden gjorde det svårt för oss att hålla kontakten. Det har gått en vecka sedan jag hördes hennes röst. Vi har bara skickat några få sms.

''Jaden, dags att göra ordning dig. Vi åker vidare om en halv timma'' ropade Scooter från dörröppningen.

''Jag packar, gå och duscha'' sa Trey. Jag klev in i badrummet och hoppade in duschen. Det varma vattnet fick svetten från showen att försvinna med minnet av Belle att långsamt växa.

''Jaden det är förbjudet att åka skateboard här'' skrek Belle. Jag hoppade på min skateboard och åkte förbi texten som visade tydligt: No skateboarding med ett flin. ''Jag antar att du föll för en rebell'' ropade jag tillbaka. Hennes skratt klingade i mina öron som den finaste melodin. Jag hoppade av och vände mig mot henne. Hennes leende bländade mig där hon stod som en stjärna. Jag förundrades att det var jag som var den ''kända'' av oss. ''Kom'' sa jag och vinkade hit henne. Hon hoppade på den skateboard hon lånat av Moises och åkte igenom vinden som en ängel. Hon stannade precis framför mig och gick av brädan. Hon tittade djupt in i min ögon och jag kände pulsen inom mig öka. ''Hey, ni får inte åka skateboard här! Kan ni inte läsa eller'' ropade en äldre från huset bredvid. Med ett skratt sprang vi båda därifrån med brädorna vid sidan. När vi nådde strandkanten flåsade vi båda oavbrutet. Plötsligt kände jag hennes arm runt mitt bakhuvud och hennes läppar mot mina.

''JADEN'' ropade Trey och avbröt mina minnen. ''Vi skall åka nu, skynda dig'' Jag stängde av duschen gick ut och torkade av mig. Jag gick ut till min resväska och drog på mig ett par byxor samt en tröja innan jag tillsammans med min bror lämnade lougen. När vi kom utanför arenan möttes vi av papparazzis och fans. Fansen skrek bara medan reporterna ropade ut frågor. Justin gick före mig tätt följt av Kenny.

''Så Jaden var är din flickvän nu?'' ropade någon av dem. ''Fick hon nog av det glamorösa livet?'' Jag kände hela min kropp stelna till och jag stannade upp. Höra dem prata om Belle fick mig att sakna henne, men att höra dem prata dåligt om henne fick mig att bli irriterad. Trey la sin hand på min axel.

''Fortsätt gå'' varnade han mig lugnt. Jag tvekade innan jag envist tog några steg framåt.

''Jaden, utnyttjade hon bara dig för att få en plats i Justins crew?'' ropade dem precis innan jag nådde fram till bilen. Ilskan inom mig var outhärdlig. Jag såg Justin öppna dörren och Trey puttade in mig. Jag satte mig ner och slog på sätet framför mig och gav av mig ett gällt skri. Jag lutade mig mot fönstret då vi mötte motorvägen. Allt var förändrat. Allting var kaos utan Belle vid min sida. Jag kunde inte ens hålla inne min ilska. Jag blundade och hoppades att jag skulle vakna upp i en bättre värld. Där hon fanns. Där vi kunde vara tillsammans. Föralltid.

__________________________________________________________________________

Tanken med detta kapitlet var att visa hur olika liv de lever. Medan Belle har en dålig dag i skolan, måste hantera sina klasskamrater och samtidigt saknar Jaden, har Jaden en grym konsert, måste hantera papparazzi och fans medan han också saknar Belle.

Vad tyckte ni?