jadensmithtime

Alexs perspektiv

Det kändes konstigt när jag tänkte efter. När blev detta mitt liv? Sitter och gör mig i ordning för en Halloween fest som Jaden ordnat. Jag tänkte inte klä ut mig, det hade jag gjort klart för Jaden för längesedan. Tydligen enligt honom kommer jag vara den enda som inte kommer klä ut sig, men jag vet nog en som inte kommer göra det ändå. Nästan alla på skolan kommer komma på festen, så det är inte konstigt för vare sig mig eller Emmett att dyka upp. Men jag vet inte om han kommer, jag vet inte vad han hållt på med den senaste veckan. Mina samtal och sms hade han struntat i och jag gav upp mina patetiska försök efter ett tag och lät han vara sur. Amber hade smsat senare samma dag och sagt att hon inte var sur egentligen. Jag bestämde mig att dra på mig ett par svarta jeans och ett The Who linne för jag kunde låtsas vara en fan om jag faktiskt skulle vara den enda som inte klätt ut sig. Med ett knack på dörren klev Julian in med ett stort flin på sina läppar.

''Hej Alexandra.'' Jag ryste och skakade på huvudet. ''Men han får ju säga det'' suckade Julian och slängde sig på sängen. Jag svarade inte. Det var egentligen inte namnet i sig som jag hatade så mycket, det var sättet folk sa det på. Alexandra, sprucken mellan tänderna som skärvor av is kändes praktiskt taget som en synonym med hat när det kom från folks läppar. Men Jaden, han streckte ut stavelserna och rullade runt dem i munnen som om det var något heligt. Den enda anledningen till att jag inte sagt till honom att sluta var att det alltid kändes så rätt när det kom från honom.

''Är du klar?'' frågade Julian otåligt och jag nickade.

''Varför är du så stressad, du skall inte ens dit, du går inte ens på skolan.'' Jag letade efter min mobil samtidigt som jag pratade och fann den intucklad i täcket. ''Jag är så trött på att bo på hotell.'' suckade jag tungt.

''Jag kanske har en dejt ikväll.'' svarade Julian blygt och undvek mitt klagande om hotellet. Jag flinade åt honom, för jag visste det redan. Han tittade på mig. ''Pappa berättade redan eller hur?''

''Han ringde mig direkt efter du berättade för honom.'' skrattade jag och Julian suckade.

''Det kanske blir bra, hon kanske kan lära dig att inte vara sådant svin hela tiden.'' Jag hade ryggen mot honom men kunde nästan höra hur han rullade sina ögon.

''Du älskar mig.'' sa han.

''Ja, det gör jag.'' erkände jag. ''Vet inte hur det hände.'' säger jag och han slänger en kudde på mig.

*

Amber vinkade glatt när Julian släppte av mig utanför festen.

''Athena?'' frågade jag när jag kom närmare och nickade mot hennes utklädnad.

''Åh, så man förstår då? Vem jag är och så?'' svarade hon glatt och tittade ner på sig själv.

''Ja, hela grekiska stucket är på plats.'' svarade jag och drog in henne i en kram.

''Varför är inte du utklädd?'' frågade hon besviket. Jag ryckte på axlarna och vi släppte det där.

''Emmet?'' frågade jag.

''Han gillar att göra entré'' sa hon lätt och vi släppte det ämnet där med.

Jaden hade verkligen gått all in på den här festen, eller så var det så alla fester här såg ut. Jag har ingen aning. Ljuset var dämpat och de hängde dekorationer överallt. Spindlar, spindelnät, läskiga statyer, ja rubbet för en lyckad Halloween fest. Det enda som fick festen att vara mindre läskig än vad den faktiskt skulle kunna vara var musiken. Top 20 som säkert spelats sen festens början. Men alla var ute på dansgolvet och dansade och sjöng med. Jag gick efter Amber längre in tills någon tog tag i min handled på bordet vi gick förbi.

''Inte utklädd ser jag.'' jag vände mig mot rösten och Amber stannade och gjorde detsamma.

''Tydligen den enda.'' flinade jag mot Jaden när jag såg hans ansikte. Jaden, Moises, Mateo och ja, Aiden satt vid ett bord och de alla tittade på mig med ett leende. Förutom Aiden.

''Och Aiden då.'' sa Moises och slog honom lätt på axeln. Aiden såg inte särskilt underhållen ut och grimaserade istället mot Moises. Vi var tysta en stund och stod bara där tills Mateo bröt ut i ett. ''Herre jävlar'' och slog handen över munnen. Alla tittade först på Mateo och följde sedan hans blick. Och vi var inte dem enda, nästan alla som inte var för upptagna med att dansa stirrade och viskade. Lite varstans i salen hördes. ''Wow'' ''Shit'' ''Är det Aiden?'' För gåendes genom salen kom ingen mindre än Emmett. Men han såg inte ut som sig själv, för han var utklädd, till ingen mindre än Aiden själv. Jag hörde Aiden svära men var alldeles för fokuserad på att höra vad han sa.

''Han ser precis ut som dig, Aiden.'' skrattade Moises.

Aidens perspektiv

Det här kan inte hända mig, inte här, inte nu, var det enda jag kunde tänka när Emmett så graciöst gled in i salen. Hans hår var fixad i en quiff, precis som min. Men det var inte bara det som fångade min blick. Nej, det var jackan.

Det var ungefär på hundraelfte gången jag tittade på min mobil som det faktiskt fanns något nytt. Skärmen lyste upp och visade att jag hade fått ett nytt sms.

'boken är lika bra som när jag läste den sist gång' stod det bara. Men jag behövde inte gissa vem det var, för det fanns bara en person som jag delat med mig av mina böcker.

'Så, betyder det att jag får se dig igen?' smsade jag tillbaka. Jag satt nervöst och tappade med fingrarna på bordet vilket gjorde Felicite otroligt irriterad.

''Aiden, jag svär att jag kommer skära av fingrarna på dig om du fortsätter.'' sa hon och höjde upp kniven hon skar gurka med. Jag lade ner mina händer i knät istället och fortsatte att stirra intensivt på mobilen. ''Vad är det som har gjort dig så nervös?'' frågade hon intresserat.

''Ingenting.'' hon skrattade för vi var trots allt syskon så det var inte svårt för henne att läsa av mig.

''Nä okej. Ingenting säger du. Det har ingenting att göra med pojken som var här igår?'' frågade hon och jag stelnade till.

''Va? Vad menar du? Nörd-pojken? Pfft, han var här för att pappa betalde honom att hjälpa mig i kemin om du inte kommer ihåg.''

''Vad jag kommer ihåg så betalade pappa honom för att göra det i biblioteket, inte i ditt rum.'' skrattade hon.

''Vad än pappa gjorde, så är jag intresserad av pojkar. Du äcklar mig, Fizzy.'' Hon stannade upp i sin rörelse.

''På grund av alla tjejer du dejtar, menar du? Låt mig se, du dejtar så många tjejer just nu.'' sa hon och gjorde en nolla med sin hand.

''Bara för jag inte dejtar någon just nu behövder det inte betyda att jag är en fucking bög, eller hur? Jag har haft tjejer förut.''

''Tjejer som du haft i max en vecka räknas inte. Och tro inte att jag inte såg att han hade med sig din favorit bok hem. Vad var det då sa när du fick den?'' Hon låtsades tänka lite. ''Tack Fizzy, jag ska aldrig ge bort den till någon.''

''Jag gav inte bort den, han fick låna den.'' Hon skulle precis svara när min mobil lyste upp igen och hon nöjde sig istället med att försvinna ut med sin macka med ett flin på läpparna.

''Det här var en bättre idé i mitt huvud.'' sa jag generat och tittade ner på mina fötter. Jag och Emmett var uppe på ett av bergen vid pappas privatstrand och vinden blåste hårdare än vad jag önskade. Emmetts blonda hår virvlade och han lade handen i hårfästet för att hålla det på plats.

''Att fixa håret innan var ju onödigt i alla fall.'' skrattade han och verkade inte lika obekväm som mig. Jag log istället för att svara för annars hade de varit något så dumt som, 'du ser snygg ut i alla fall' och det var det minsta jag behövde. ''Kom nu.'' Han tog tag i min handled och drog mig längre ut på berget tills vi kom enda ut. Han släppte inte min handled förrän vi satte oss ner, inte för jag tänkte på det.

Jag tänkte på det.

Och jag var säker på att man kunde se märken efter hans hand för allting kändes som stötar varje gång han nuddade mig, och jag ville inte att det skulle sluta. Vi satte oss på bergskanten som inte var allt för hög och min mobil pep till i samma ögonblick som min rumpa kände bergsgrunden.

Från: Felicite

'Försök inte dölja det, jag ser enda härifrån hur du tittar på honom'

Jag vann över min vilja att vända huvudet mot huset och skicka Felicite en allvarlig blick men höll istället blicken på mobilen som om ingenting.

Till: Felicite

'Försvinn.'

Jag sneglade över på Emmett som inte verkade ett dugg intresserad av att jag smsade när vi umgicks. Jag visste inte om det gjorde mig glad eller arg, brydde han sig inte?

Från: Felicite

'Du är upp över öronen förälskad, erkänn bara'

Till: Felicite

'Detta är för kliché, jag tänker inte erkänna något'

Från: Felicite

'Fortsätt förneka då, vem du är och hur du känner, jag köper det inte.'

Jag fnyste och det verkade få Emmetts uppmärksamhet.

''Är du okej?'' frågade han och jag stoppade ner mobilen i fickan.

''Ja, bara några polare som vill träffas.''

''Om du är upptagen så kan jag-'' han pekade bakåt som en gest att han kunde gå om jag ville.

''Nej, det är lugnt.'' log jag och han gav mig ett tillbaka, vilket gav mig en känsla i magen som jag inte riktigt förstod mig på. Vi höll blicken tills Emmett tittade generat bort och tittade ut över havet igen och rös till.

''Fryser du?'' frågade jag samtidigt som jag drog av mig jackan och hängde den på hans axlar. För inte visste han att han skulle ta med sig en jacka, för vem tar med någon upp till ett berg när det redan blåser nere på marken?

''Vilken gentleman.'' Log han och rättade till jackan.

''Sett att de gör så på sina dejter i filmer.'' sa jag och när orden kom ut ur min mun fattade jag just vad jag sagt och Emmett tycktes också höra för hans blick växlade genast tillbaka till mig.

''Så detta är en dejt?'' sa han lite för nöjt för att min stolthet skulle komma i kläm.

''Jag är inte bög.'' svarade jag och det var menat att komma ut säkert och en aning taskigt men istället kom det ut som en osäker viskning.

''Det är ingen annan en jag här, om det är någon du inte behöver ljuga för så är det mig.'' Jag vågade titta upp på honom igen och hans ansiktsuttryck såg så ärligt ut att det sved i mig.

''Varför då?''

''För jag är den sista som kan döma dig för något sådant, det hade gjort mig till en stor förrädare.'' skrattade han och jag antog att han precis berättade för mig att han också gillade pojkar. Ja, också.

''Ska vi gå in istället?'' frågade jag och ställde mig upp när han nickade. Jag erbjöd min hand som hjälpmedel vilket han vänligt tog emot och vi kan ha hållit varann i hand tills vi nådde mitt hus igen. Kanske.

Till min besvikelse hade inte Felicite flytt ur huset men som tur var, var det bara hon som var där. Inte ens städerskorna jobbade denna lördagen. Bredvid varandra, gåendes lite närmare än vad man brukar gå snubblade vi in i vardagsrummet där Felicite satt. Hon tittade upp med ett leende och ställde sig upp lika fort och gick fram till Emmett.

''Emmett, antar jag?'' sa hon och räckte fram handen. Emmett gav mig en snabb blick innan han också räckte fram handen och jag kände en rodnad spridas över mina kinder. ''Felicite, Aidens syster.'' Emmett log äkta tillbaka. ''Jag skulle just titta på Gun Point, en film som Aiden råkar vara med i, vill du titta med mig?'' frågade hon och jag drabbades av panik.

''Okej, nu var det slut på det roliga. Emmett varför går inte du upp och väntar på mitt rum, så kommer jag alldeles strax?'' Han flinade men sa hejdå till Felicite innan han försvann och det lät som han mumlade, 'jag har redan sett den ändå' innan han gick. Och jag följde inte honom med blicken medan han gick med ett flin.

''Ahh, tittade på det flinet. Du gillar honom så mycket.'' sa Felicite när Emmett var borta.

''Felicite.'' varnade jag men kunde inte låta bli att le.

''Sluta vara så stolt, det är okej.'' Med de orden vände jag mig om och började gå efter Emmett. I alla fall inte högt, kommer jag säga att jag gillar honom.

Det var samma jacka som från den dagen och jag hade inte ens tänkt på att han hade kvar den. Jag kände folks blickar på mig och både Moises, Amber och Mateo skrattade högt. Jaden såg förvirrad ut och Alex såg chockad ut. Han kom närmare och om det inte var så konstigt för att han var utklädd till mig så hade jag sagt att han var snygg. Han kramade både Alex och Amber när han kom fram och gav till och med Jaden, Moises och Mateo ett leende. Men hans blick nådde inte mig en enda gång.

''Hur fick du tag på den jackan?'' skrattade Moises. ''Den ser fan precis ut som Aidens.'' En flin bred sig ut på Emmetts läppar och jag fick nog. Jag reste mig upp så snabbt att det var svart framför mig när jag började gå. Jag gav Emmett en äcklad blick när jag slank förbi honom och jag tänkte inte två gånger innan jag drog upp mobilen och ringde upp den enda som kunde få mig att tänka på annat.

Lite inspiration tagen från låten I won't say i'm in love