jadensmithtime

''Pappa, inget av det här skulle hända mig.'' gnällde jag och tittade upp på honom. Han satte sig ner bredvid mig.

''Det är mycket som händer som vi inte tycker skulle hänt.'' sa pappa och lade en stödjande arm runt mig.

''Detta är ingen tid för en filosofilektion pappa.'' skrattade jag halvhjärtat. Han log mot mig och drog mig närmare.

''Jag vet, hija. Men jag menar det, du kan inte styra över allting, vare sig du vill eller inte. Ibland måste du låta saker ske, dålig och bra.'' Jag svarade inte, så han fortsatte. ''Vill du berätta vad som hände?'' frågade han.

''Jag är trött, pappa. Jag är trött på all drama. Jag bor mil ifrån Chelsea och Jeremy, jag har en pojkvän jag inte kan kalla pojkvän för anledningar jag inte förstår. Jag känner mig som en tredje hjul med Amber och Emmett, och Emmett är gay, så hur kan jag vara ett tredje hjul? Och jag är trött på att bo på ett hotell pappa, jag är trött och vilsen.'' Jag slog ut med händerna och suckade hopplöst.

''Jag förstår hija, men varför känner du dig vilsen?''

''Mestadels för jag aldrig har varit på den här delen av inspelningslokalen förut.'' muttrade jag och pappa skrattade.

 (lyssna gärna medan du läser)

28 timmar tidigare

Jag behöver inte dem och jag behöver absolut inte honom. Vem tror han att han är kommer utklädd till mig? Till en fest jag vart med och fixat? Ilskan i Aidens huvud skrek högre än rösten i hans hjärta när hans personliga chaufför körde honom tillbaka till de finaste kvarteren igen. Mr.Andersen, chauffören visste bättre än att fråga varför Aiden stack tidigare och vad som var fel. Ibland så kändes det som att han var den enda som verkligen visste hur Aiden kände. Men han visste att det fanns en annan också, det var därför Aiden var som han var just nu. För någon komit under hans skinn vilket får honom att tappa balansen.

''Tack'' mumlade Aiden när Mr.Andersen parkerade bilen utanför ett gigantiskt vitt hus. Aiden hoppade ut men hörde hur vindrutan till passargerarsätet åkte ner.

''Aiden'' Mr.Andersens röst ekade nästan i den annars tomma området. Aiden vred bara på huvudet för att visa att han lyssnade. ''Ring om det är något. Och var försiktig, okej?'' Aiden svarade inte, men väntade en halv sekund innan han började gå igen. Och Mr. Andersen tog upp sin mobil och skickade iväg ett snabbt sms.

Han är hos Lucas

Aiden släppte sig själv in, som så många gånger förut den här terminen. Han visste att Lucas var i källaren, med sina andra vänner, precis som vanligt. Lucas var en av pappas bästa vänners son och pappa hade varit mer än glad när Aiden sa att han ville vara med honom. För Lucas skulle aldrig göra något fel och han var inte Emmett. Det var två saker som hans pappa var säker på, Aiden var bara säkert på en sak. Han var inte Emmett. När det kom till att han inte skulle göra något fel förstod man annorlunda direkt när man kom in i källaren. Röklukten spreds i rummet lika fort som röken själv. Någon låg däckad på golvet bredvid dörren och Aiden var tvungen att ta ett stort kliv för att komma över honom.

''Aiden'' utbrast en kille med lika svart hår som den svarta tröjan han bar.

''Lucas'' svarade Aiden.

''På dåligt humör idag också ser jag, hur kommer det sig att du bara kommer när du är på dåligt humör?'' frågade han men halsade sin öl sekunden efter så Aiden svarade inte. Det fanns två soffor som var fyllda mer folk, några hånglade, vissa pratade, några rökte på och en del var redan däckade.

''Vi kan gå hit in'' sa Lucas och började gå mot en dörr längre in i källaren. Aiden har varit här för många gånger så det var ingenting nytt för honom och tillsammans gick dem in i ett rum där det bara fanns en stor säng.

''Vad får det vara idag, Mr.Thaim?'' log han och lät sina händer glida längst hans armar.

''Säg att du älskar mig, bara för inatt, även fast du inte gör det.'' Han gav honom en övertygande kyss rakt på munnen. ''Jag ger dig allt du vill ha, hela mig. Bara låtsas att du älskar mig.'' och Lucas gjorde precis det när han drog Aiden ner i sängen.

Bring your love baby I could bring my shame. Bring the drugs baby I could bring my pain. I got my heart right here, I got my scars right here hördes någonstans i bakgrunden. Just tell me you love, only for tonight, only for one night, even though you don't love me.

6 timmar tidigare

Aiden gled in i klassrummet helt oberörd av allas gloende blickar. Emmett satt intryckt mot väggen med Alex bredvid sig, rädd för att möta blick med Aiden, även fast han aldrig fick chansen. För Aidens blick var fast på golvet framför sig. Men han såg inte ut som om han skämdes, mer att han var bestämd att komma till sin plats. Mr.Hope kom in i klassrummet och tittade sig runt, han var redan på dåligt humör, hela klassen kunde se det. Han slängde upp sin väska på katerden vilket fick några halvsovande elever att rycka till.

''Jag hoppas att alla har med sig sina uppgifter och lagt dem på här, precis som Sam Travis'' sa han samtidigt som han läste namnet på den översta pappret av dem som hade lämnat in. Aiden räckte upp handen och visste i samma ögonblick som Mr.Hope mötte hans blick att han var inte på humör för Aiden idag.

''Ja, Thaim?'' frågade han för han hade förväntat sig detta.

''Jag har inte lämnat in min.'' svarade han nochalant.

''Och får jag fråga varför?''

''Du kan fråga men du kommer inte få något svar.'' flinade Aiden och slängde upp sina fötter på bänken framför sig. Några elever tittade avundskt på honom medan vissa skakade på huvudet.

''Ner med fötterna, pojk.''

''Jag är rätt säker på att pappa betalade för de här bänkarna, så jag kan egentligen göra vad jag vill med dem.'' Aiden flinade fortfarande och man kunde se hur Mr.Hopes ansikte förvreds till rött under slaget av en sekund.

''Thaim, nu. Annars blir det kvarsittning efter skolan.'' varnade han.

''Det är okej, jag har inte så mycket att göra efter skolan ändå.''

''Då kanske du blir glad att du får två, en idag och en imorgon.'' Aiden lutade sig tillbaka på stolen med ett nochalant uttryck. Han ryckte på sina axlar som svar på Mr.Hopes kommentar. Det pågick en stund, Aiden slängde en elak kommentar mot Mr.Hope och han svarade med att ge honom kvarsittning.

''Jag kan dagen efter det, men sedan måste jag titta min kalender.'' skrattade Aiden och verkade mer obesvärad än han var. För han tänkte inte erkänna hur hans puls ökade med varje kvarsittning eller hur han ville få bort den äcklande minen på Emmetts ansikte.

''Det var 7 kvarsittningar, Thaim. Om du inte vill ha en till så kanske vi kan börja med lektionen nu?'' Sa han med ett överlägset leende, och alla i klassrummet visste att han borde veta bättre. Men Aiden kunde inte låta sin stolthet komma i kläm så han var beredd på fler.

''När du ändå säger det, Mr. Hope-''

''Aiden, för i helvete.'' Utbrast Emmett helt plötsligt och flertal elever hoppade till, inklusive Alex som hade slutat lyssna på Aiden för flera kvarsittningar sedan. Till allas förvåning så teg Aiden.

''Bra, då nöjer vi oss med 7 st och Emmett'' sa han och vände blicken mot Emmett. ''Du får göra Aiden sällskap idag efter skolan för ovårdat språk.''

Inspirerad av Wicked Games - The Weeknd och The Breakfast Club

Mer Jaden och Alex i nästa kapitel.