jadensmithtime

’’Alex Morales.’’ Hälsade jag. Han skrattade och jag skrattade till jag med. För det kan vara en av de fånigaste saker jag gjort i mitt liv.

’’Jaden Smith, trevligt att träffas.’’ Och kanske var en ny start på allt precis vad som behövdes för att klara detta. Och kanske är det sant det de säger att ibland måste man ta ett steg tillbaka för att ta ett steg framåt. 

Alex perspektiv

En vecka senare

Jag hade berättat för min pappa och Julian om Jaden dagen efter vi träffats på cafét. Det gick enklare än vad jag trodde. Julian hade gett mig en klapp på ryggen och sagt något i stil med ’You go sis’ och pappa hade skrattat. Han sa att han visste det för längesedan, vilket gjorde mig oerhört generad. Jaden hade åkt iväg på inspelning tillsammans med både pappa och Julian vilket lämnade mig ensam. Pappa hade funnit en vän på hotellet, en man i pappas ålder som hette Mark. Enligt pappa skulle han ’’titta efter mig’’ medan de var borta. De kom hem nästan varje kväll, så jag var bara ensam på dagen men jag var tydligen inte gammal nog för att klara mig själv. Men Mark var cool, han knackade på min hotellsdörr eller smsade någon gång per dag för att se till att jag levde annars lämnade han mig ifred. Det hade gått  fem dagar sedan jag såg Jaden eftersom han som skådespelare bodde kvar på inspelningen och han var aldrig hemma. Han hade blivit tilldelad en privatlärare men enligt hans sms så fanns de knappt tid åt skolan. De hade gått fem dagar sedan jag tittade in i hans ögon eller ens såg honom och det kändes jobbigare än vad det borde göra. Vi hade spenderat de två sista dagarna innan han åkte på mitt hotellrum efter skolan. Ibland pluggade vi, såg på tv eller bara låg och pratade och allting kändes enkelt. I de två dagarna föll vi in i en rutin som ingen av oss ville bryta så var det egentligen så konstigt att jag åkte med pappa och Julian till inspelningen? Nej inte direkt.

Att åka från Malibu området till Long Beach var cirka en timmes bilfärd så jag var där tidigt på lördagsmorgonen och gladdes över att jag hade en helg tillsammans med Jaden. Det var inte svårt att märka vart de filmade någonstans för på gatorna stod kameror uppställda och flertal av gatorna var till och med avstängda. Hemma i Wallington när pappa berättat om sitt manus var det som om han beskrev det här stället eller som om detta stället var uppbyggt efter pappas beskrivning. Det kändes galet att tänka på att pappa inte visste att detta stället fanns, eller rättare sagt såg ut såhär när han skrev.

’’Fräckt eller hur?’’ sa Julian när vi hoppade ur bilen och han gjorde en snurr för att visa att han menade hela stället.

’’Det ser precis ut som jag tänkte att det skulle se ut.’’ Svarade jag överraskat.

’’Eller hur? Det är galet.’’ Julian smet iväg och jag gick efter pappa som hade ett stort flin på läpparna.

’’Luis.’’ Jag kände igen rösten innan jag såg ansiktet. ’’Och Alex, vad trevligt.’’ Log Gary glatt när jag och pappa kom in på set. Både jag och pappa log vänligt och hälsade. ’’Du är inte här för att assistera hoppas jag.’’ Sa Gary och tittade på mig.

’’Nej, jag och min bror bytte jobb.’’ Log jag tillbaka. ’’Nu är det min tur att njuta.’’ Gary skrattade och pappa såg mer avslappnad ut. Mer än så hörde jag inte förrän jag såg Jadens siluett. Han stod längre ner på gatan med ryggen lutad mot ett hus. Han titta på mig eller mera studerade mig med ett leende på läpparna. Jag ursäktade mig från Gary och pappa som var för upptagna med sitt samtal för att lyssna på mig ändå. Det var mycket folk här men ingen tycktes bry sig om någon annan än sig själv så jag tog mig enkelt ner till Jaden. När jag kom inom räckhåll drog han mig närmare och tryckte mig mot väggkanten. Skyddade av en buske lutade han sig fram och kysste mig mjukt. Jag kunde inte röra mycket av min kropp men mina armar landade runt hans hals och jag tryckte honom närmare mig, om det nu var möjligt. Lukten av honom omringade mig och vi slutade inte kyssas förrän vi både var tvungna att glida isär för att få luft. Hans läppar var röda och en aning svullna när vi gled isär men han såg så perfekt ut. Iklädd i ett par shorts och ett simpelt vitt linne såg han snyggare ut än vad de flesta killar gör uppklädda.

’’Du sa inte att du skulle komma.’’ Sa han men höll mig fortfarande stadigt upp mot väggen.

’’Ville att det skulle vara en överraskning.’’ Log jag stort. Nöjd över att jag ens vågade och övervann debatten med mig själv om jag skulle åka eller inte.

’’Jag är överraskad.’’ Sa han och kysste mig på halsen. Kyssen sände en spiral av rysningar längst min kropp och gav mig känslor av njutning jag inte visste man kunde få från en simpel kyss. ’’Hur länge stannar du?’’

’’Hela helgen.’’ Svaret fick honom att le större än vad jag någonsin sätt.

*

Jaden hade smitit iväg för att prata med Gary och jag väntade utanför husvagnen. Igenom fönstret såg jag hur de båda pratade men ingen såg arg ut så jag tog det som ett gott tecken. Tillslut kom de båda ut och Gary gav oss ett ’ha det så kul’ innan han försvann in i kulisserna.

’’Kom.’’ Sa Jaden busigt och tog i min hand. Det kändes konstigt att gå längst gator tillsammans med Jaden, hand i hand. För det var ingenting vi gjorde hemma där någon kunde se oss. Och jag kunde inte hjälpa att känna mig som en fri fågel när vi vandrade med stora leenden på våra läppar. Då och då stannade vi upp för att ge varandra en snabb kyss, (då och då långa) innan vi traskade vidare. Jag hade ingen aning vad vi skulle gå men jag kunde inte finna mig ro att bry mig heller. Vi kom fram till en äng som var grön med vackra färgglada blommor växandes i. När vi kom längre in på ängen, det var först då jag såg att det faktiskt fanns någonting där. Mitt på ängen låg en filt och på filten fanns en brun korg.

’’Picknick?’’ frågade jag.

’’Ja, för löjligt?’’ frågade han oroligt. Jag log stort innan jag gav honom en puss på kinden.

’’Perfekt.’’ Sa jag och drog honom snabbare framåt.

*

Jaden hade lagt ner allting picknick hörde till. Det var mackor, saft, bullar och till och med frukt för han var tydligen tvungen att vara nyttig när han spelade in filmen.

’’Hur hann du det här, superman?’’ frågade jag när vi lagt oss ner på filten och tittade upp på den klarblå himlen ovanför. Solen stod rakt på himlen och det kunde inte bli en bättre dag än så här.

’’Jag fick Gary att skicka ut en innan vi kom hit.’’ Sa Jaden stolt.

’’Inte dåligt, Smith.’’ Sa jag och armbågade honom i midjan. Vi var för långt ifrån för att ens höra bilar eller andra väsen så hela ängen låg tyst. Efter bott i Los Angeles i nästan två månader var tystnad någonting man uppskattade på ett annat sätt när man fick det. Jaden lutade sig mot mig och drog mig närmare för ännu en kyss. Tystnaden avbröts av en ringsignal men Jaden verkade inte bry sig det minsta. ’’Tänker du inte ta det där?’’ frågade jag.

’’Varför? Allt jag behöver är här.’’ Sa han och kysste mig igen.

’’Försöker du förföra mig?’’ skrattade jag.

’’Funkar det?’’

’’Kanske.’’ Det var tydligen inte svaret Jaden ville ha för i nästa sekunden började han kittla mig istället. Och tystnaden var inte avbruten av någon dum ringsignal utan istället över skratt. 

Inspirerad av låten Busy - Olly Murs