jadensmithtime

Tack för ert tålamod, jag har så sjukt mycket i skolan att det är ett mirakel att jag hinner lägga ner tid på att skriva. Därför är detta kapitlet mer ett ''mellankapitel'' och i nästa kommer det hända mer. Tack för era kommentarer!

---

 Jadens perspektiv

Innan jag hann reagera på att det faktiskt var Alex som stod framför mig, och att jag precis kallat henne vacker i mina tankar, harklade sig pappa bredvid mig. Jag tittade upp på han och han nickade mot Alex. Lite visste han.

''Alex'' sa jag och fejkade ett leende.

''Jaden'' svarade hon vänligt tillbaka. Både Luis, Gary och pappa tittade vilset på oss.

''Känner ni varandra?'' frågade Luis. Alex nickade.

''Samma skola'' svarade hon lågmält. Sättet hon sa på det på fick mig att känna att hon nästan skämdes över det. Skämdes över att hon visste vem jag var. Vem tror hon att hon är? Pappa gestade att vi skulle sätta oss ner och vi löd. Bordet var runt och det slutade med att Alex fick ta platsen bredvid mig. Mot bådas förtvivlan. De andra började genast prata och Luis drog upp flera buntar papper ur sin portfölj.

''Vad gör du här?'' viskade jag ilsket i hennes öra. Min mun nuddade inte hennes öra men jag kände värmen från henne och drog mig undan lite.

''Skulle kunna fråga dig samma sak'' viskade hon tillbaka. Vårt samtal bröts av att Luis tog upp samtalet med oss igen.

''Jaden, vad har hänt med ditt öga?'' Jag stelnade till. Vad ska jag svara? Bra fråga Mr.Morales. Jo det var så att din dotter slog mig? Så trevligt skulle vi inte ha. Till mitt nöje svarade pappa åt mig.

''Han ramlade med sin skateboard'' sa han roat och både Luis och Gary skrattade lite. Jag sneglade över på Alex som satt och försökte tränga tillbaka ett flin. Varför täcker jag för henne? Jag skulle bara kunna säga: hey, din dotter slog mig och vips skulle hon var ute från skolan. Men något inom mig fick mig att stå emot den frestelsen. Inte för att min heder skulle krasas om jag berättade, hela skolan visste redan. Men för något inom mig sa att Alex kom inte hit för att hon ville. Hon kom hit för att hon var tvungen och jag vill få reda på var det är. Jag tittade på henne. Hennes självfallna hår ramade in hennes ansikte vilket fick hennes profil att se magisk ut. Hon bar en tjocktröja men man kunde ändå se hennes form igenom den. Kanske skulle detta inte bli så farligt ändå? Jag utforskade hennes så intensivt att jag inte märkte att alla hade packat ihop och rest sig upp.

''Trevligt att både Jaden och Alex kommer göra oss följe dessa två veckor'' log Gary stort. Vänta, VA? Ingen chans att jag ska umgås med henne i två veckor mer än vad jag måste. Jag tittade på över på Alex igen och hon hade samma panik i ögonen som mig. Hon öppnade munnen för att säga något men stängde den igen.

''Helvete'' hörde jag henne muttra, för lågt för att dem andra skulle höra. Jag gick efter pappa mot dörren där han stannade och skakade hand med Luis.

''Manuset är jätte bra. Det ska bli roligt att jobba med dig.'' log pappa.

''Nöjet är på min sida.'' svarade han och tittade på mig. ''Jaden.''

''Luis'' log jag. Alex steg fram till pappa och skakade hans hand. Hennes mobil som hon höll i vänstra handen föll klumpigt ur hennes grepp och hon böjde sig ner för att ta upp den. Jag hade tänkt att skratta, det låg i min natur varje gång hon gjorde något dumt. Men något annat som ligger i min natur, likaså alla andra killars var att utforska hennes baksida när hon böjde sig ner. Så det var det jag gjorde. Vilket jag ångrade sekunden efter hon rest på sig igen.

''Gillar det du ser?'' viskade hon när hon steg förbi mig. Den här gången var det min tur att rodna. När alla var utanför dörren sjönk jag ner på golvet och suckade för mig själv. Dessa veckor skulle bli ett rent helvete.

 

Alexs perspektiv

Bilfärden hem var tyst för min del medan pappa och Gary pratade oavbrutet. Han släppte av oss utanför vårt hotell efter vänligen, och till min glädje, nekat inbjudan till middag. Det var fullt med folk utanför hotellet och jag bestämde mig för att inte göra en scen här. Det kändes som hela hotellet var vid liv i kväll. Entrén var fullknökad och vi fick pressa oss fram för att nå hissen. Väl uppe på vår våning gick jag efter pappa in på hans rum. Till skillnad från mitt var det mer än en säng och ett badrum. Pappa hade en liten lägenhet med ett mindre vardagsrum och ett kök. Det var pappas enda krav, ett kök. Som den spanjor pappa är, är han van vid att äta middag sent, närmare kl 10 och då har restaurangerna nästan alltid slutat servera mat. I alla fall i Wallington. Los Angeles är en helt annan sak, men pappa är pappa. Julian hade ställt fram maten på bordet och vi slog oss ner. Det var då jag brast ut, jag kunde inte hålla mig längre.

''Pappa. Ge mig en annan praktikplats. Snälla'' bad jag.

''Och varför skulle jag göra det?'' frågade han oberört samtidigt som han lassade upp mat på sin tallrik. ''Jag trodde du gillade att hänga på inspelningen.'' Hans röst lät besviken. Så klart skulle han ta det personligt. Jag visste att han ville umgås med mig, och sanningen var att vi aldrig gjorde det längre. Pappa var min bästa vän förr. Förr.

''Det var innan jag visste att djävulen själv var med i filmen.'' Sa jag och kände hur jag långsamt tappade tålamodet.

''Djävulen själv, ha?'' sa pappa och balanserade på min tålamodslinje. ''Men det finns ingen chans att jag släpper dig ur mitt sikte, unga dam.''

''Och det finns ingen chans att jag spenderar två veckor åt att vara Jadens'' jag grimaserade.''assistent i två veckor'' röt jag.

''Det kanske du borde tänkt på innan du skolkade igenom dina veckor i Wallington.'' Den här gången var det pappas tur att ryta. Jag ställde mig upp så snabbt att stolen gav ifrån sig ett skrapande ljud när den gled bak längst golvet. Jag blängde på honom och han stirrade tillbaka.

''Du förstör mitt liv.'' muttrade jag igenom min tänder. Jag vände på klacken och sprang ut från pappas rum, längst korridoren och in i mitt rum. Jag visste att det inte var pappas fel, det var Jadens. All det hat jag kände mot honom kokade inom mig och jag smällde igen dörren och sjönk ner med händerna mot knäna. Dessa veckor skulle bli ett rent helvete.