jadensmithtime

I sekunden då jag öppnade jag mina ögon visste jag att jag skulle vara tvungen att förklara mig själv. Inte till honom, utan till Amber och Emmett. Men vart skulle jag börja? Jag gav ifrån mig en suck när jag drog på mig mina kläder. Jeans och en tjocktröja, varför börja bry sig om hur jag ser ut nu? Jag var fortfarande trött efter att ha pratat med Chelsea halva natten. Jag stampade uttråkat ut från mitt rum och gick mot hissen. Till min lycka var det tidigt nog att människorna inte har vaknat än och jag kunde utan att möta någon ta mig till frukostbuffén. Jag snappade åt mig bröd, yoghurt, juice och till och med lite frukt. Jag fann Julian sittandes vid fönstret och slog mig ner bredvid honom.
’’god morgon främling’’ sa han och flinade. ’’Roligt att du kunde förgylla min dag med ditt sällskap, blev ytterst besviken att du inte var på middagen igår.’’ Han tyckte tydligen att han var rolig för han skrattade lite lätt åt sig själv.
’’Jag var upptagen….’’ mumlade jag till svar och tog ett bett av min baguette.
’’Var det pojken jag såg dig med igår?’’ Jag stelnade till. Hade han sett att jag hade gett Jaden, seriöst, vad hette han i efternamn? En rak höger igår? ’’Ni hade engelska tillsammans tror jag.’’ Jag pustade ut.
’’Emmett menar du. Han är bara en vän.’’ Jag drack en klunk av min apelsinjuice och kände hur den gav mig en kall känsla genom halsen. ’’Spionerar du på mig nu?’’
’’Måste ju hålla koll på min favoritsyster’’ blinkade han.
’’Jag är din enda syster, Julian.’’
’’Men ändå’’
*
Jag visste att Amber och Emmett skulle stå och vänta på mig stunden jag klev ur bilen. Så jag vinkade hejdå till Julian och samlade mig innan jag gick emot min egen död. Jag log osäkert när jag såg deras ansikten vid slutet av parkeringen. Till min förvåning log dom tillbaka, precis som om ingenting hade hänt.
’’God morgon Wallington. Är det inte en underbar dag idag?’’ sa Emmett när jag nådde dem.
’’Jag antar det…’’ svarade jag osäkert. Tänkte dem seriöst inte fråga ut mig?
’’Ta det lugnt tjejen. Vi tänker inte fråga ut dig. Andas’’ Kan mannen läsa tankar? Jag log tacksamt och vi började tillsammans gå mot skolans entré.
’’Sen har vi väntat i två år att någon skulle sätta honom på plats.’’ Sa Amber och la en hand om min axel. Jag skrattade till likaså Emmett.
’’Sanna ord Amber, sanna ord.’’ Svarade Emmett. Vi steg in i skolan och började gå mot våra skåp. Det tog inte lång tid förrän det flesta blickar var på mig och det mumlades.
’’Jag trodde du sa att de inte brydde sig om nya elever!’’ viskade jag i Ambers öra.
’’Det gör det inte heller. Men nya elever som ger Jaden Smith en rak höger på sin första dag, det är en annan historia.’’
*
Dagen fortsatte även fast jag endast bara skulle vilja sjunka genom jorden. Detta var inte alls hur det skulle gå till. Jag skulle gå här osynlig i 6 månader och sedan aldrig titta tillbaka. Men jag har fått fler blickar idag än vad jag fått i hela mitt liv. Jaden hade verkligen hela skolan runt sitt finger. Det var inte förrän jag gick in i engelskan tillsammans med Emmett jag såg honom för första gången. Ett leende spreds över mina läppar när jag såg blåtiran runt hans öga. Jag hörde Emmett små skratta bredvid mig och jag fick hålla mig för att inte skratta högt. Han tittade inte på mig vilket gav mig en tillfredsställelse i min kropp. Vi satte oss i mitten av klassrummet.

Mrs.Garcia klev in i klassrummet och log brett. Hon var antagligen den bästa läraren på skolan.
’’Dagens lektion kommer vara lite annorlunda. Jag satt hemma och såg på tv.’’ Hon skrattade lite lätt åt sig själv. ’’Och såg ett avsnitt av One Tree Hill och jag fick en underbar idé. Ni kommer få chansen att lära känna varandra och i slutet skriva en uppsats och personen ni lärt känna. Jag har satt ihop grupperna.’’ Protester hördes i klassrummet, samt från mig och Emmett. Hon tog upp ett papper från katedern.
’’Daniel och Tris. Troy och Lucy. Emmett och Gaby.’’ Jag tittade på Emmett och han log, så jag antog att det inte var den värsta personen att paras ihop med. Hon läste vidare.
’’Jaden och Sara.’’ Det var det sista paret. Jag tittade på Mrs.Garcia och sträckte upp min hand.
’’Alex’’ sa hon och gav mig talan.
’’Jag fick ingen grupp, Mrs.Garcia.’’ Hon tittade ner i listan.
’’Sara är sjuk idag.’’ Jag tittade på tjejen som Emmett var parad med.
’’Då var det klart, Alex du får vara med Jaden.’’ Hon log mot mig och jag gav Emmett en blick av ren panik.
’’Mrs.Garcia jag tror inte det är den bästa idén.’’ Det var Jadens röst. För första gången tittade han upp från sin bänk.
’’Och varför inte Mr.Smith?’’
’’Jag…Vi…’’ han fick inte ut en mening och Mr.Garcia flinade lite lätt.
’’Om du inte har en anledning så är det såhär det kommer att bli. Ni kommer inte få mer tid i denna klass, så jag rekommenderar att ni får träffas utanför skolan.’’
Som om denna dagen inte kunde bli värre. Jag mötte Jadens blick och den gav mig ilningar längst ryggraden.
’’Du kommer få igen för det här’’ mimade han som om det var mitt fel att Sara var sjuk.