jadensmithtime

Dagarna hade långsamt passerat utan Alex sällskap. Eftersom hon var på praktik hos sin far var hon tvungen att åka med på varje resa han gjorde. Luis och Gary skulle åka ner till Santa Fe för att skaffa kontakter för filmen och Alex var tvungen att haka på. Efter två veckors manusläsning var det dags att återgå till skolan igen. Mina fötter drog mig fram till frukostbordet där min familj redan satt. Jag tror att folk skulle bli förvånade av hur normalt vi faktiskt lever. Människor tror att vi har en butler som gör allting, assistenter hit och dit. Men när jag ser över min familj nu. Pappa som läser tidningen, mamma och Willow som diskuterar skolstarten känns det som en helt vanlig dag i en vanlig familj.

’’Titta vem som är uppe’’ hörde jag Willows retfulla stämma när jag trädde fram vid bordet. ’’Har du din säng gjort slut med dig?’’ Jag fnös och satte mig tungt ner på stolen.

’’Jag trodde smink skulle göra personen finare’’ hånlog jag mot henne. Hon grimaserade och tog en tugga av sin bagel. Pappa och mamma har slutat reagera på deras barns ständiga retsamheter. Jag tror dom insåg tillslut vilket heltids jobb det var. Jag började ta för mig av frukosten som stod framdukat på bordet. Vi kanske inte har en butler, men när det kommer till frukost är pappa nästan en.

Några minuter senare var frukosten nere och bilen som skulle ta oss till skolan stod parkerad utanför.

’’Och förresten’’ jag stannade upp i hallen och tittade tillbaka på mamma och pappa. ’’Alex kommer hit efter skolan.’’ Pappa tittade för första gången upp ifrån tidningen.

’’Alex?’’ Hans min förklarade allt. Det var inte riktigt den meningen han var med på att få höra. ’’Alex Morales? Jag trodde inte ni var så bra vänner. Om detta är om det du sa Jaden så tror jag att det är okej, då ska inte behöva göra detta för att….’’ Jag satte upp min hand för att stoppa hans babbel.

’’Engelska uppgift’’ svarade jag och mamma log mot mig. Bakom mig hörde jag Willow göra ett ylande. Jag hängde min ryggsäck över ena axel och gick mot dörren. Willow fortsatte sina ylanden hela vägen ut. ’’Håll tyst’’ log jag mot henne och hoppade in i bilen.

Tillbaka i skolan var det som om de två veckors praktik inte hade hänt. Det var precis likadant. Alla log när jag, Moises och Mateo skred förbi i korridorerna. Eller De Tre Musketörerna som Moises vill bli kallad. Men inombords kändes ingenting likadant. Det flickor som jag vanligtvis skulle gett ett extra leende åt gled förbi utan ett litet smile. Flickan som jag omedvetet, eller kanske lite medvetet, letande efter syntes inte till. Kanske var hon inte tillbaka från Santa Fe än.

’’Kennedy och Que har utmanat till match senare.’’ Sa Mateo och bröt mig ur mitt letande. ’’Är du på?’’ Vi hade nått fram till våra skåp och han tittade på mig.

’’Är upptagen efter skolan. ’’ svarade jag kort.

’’Jag trodde att manusläsningen var klar, filmningen börjar väl inte redan?’’ frågade Moises den här gången.

’’Vi ska började med engelska uppgiften idag.’’ Svarade jag samtidigt som jag drog ut min biologibok. Jag hörde hur både Moises och Mateo började skratta.

’’Just det, med lilla fröken dåligt temprament.’’ Jag kände hur min kropp stelnade till vid orden och jag ville inte något hellre än att slå igen skåpet på Moises ansikte men jag fejkade ett skratt och följde efter dem mot klassrummet.  Ilskan slogs ut från mig när jag steg in i klassrummet och såg Alex ansikte i bakre raden. Jag dolde ett leende och gick efter Moises och Mateo till den motsatta bakre delen av klassrummet. Mrs.Swan steg i klassrummet och bröt allt prat.

’’Jag hoppas ni har haft två bra veckor fylld med nyttiga erfarenheter.’’ De flesta skrattade till lätt för vi alla visste att hälften av eleverna hade legat hemma i soffan i två veckor. Praktik hos sina föräldrar, sina rika föräldrar, slutar alltid med lediga dagar.

’’Innan lovet gjorde vi klart kapitlet om djuren.’’ Sa Mr.Swan och låtsades inte om skratten. ’’Denna veckan ska vi börja på en ny del. Sex och samlevnad.’’ Ännu en gång växte skrattet i klassrummet och jag vågade mig en blick mot Alex. Emmett hade en arm om henne och mimade något i form av: Jag hoppas att det är praktiskt arbete.

På väg till lunchen vibrerade min mobil och jag fick en underlig känsla i min mage när skärmen visade ett nytt sms från Alex.

Är vi fortfarande på för att arbeta med engelskan efter skolan? - A

Moises viftade efter mig att slå sig ner vid hans bord och i farten skickade jag svar till Alex.

Ja, hos mig. 15:30. - J

*

Knackningen på dörren var nästan ohörbar. Men tack vare min nervösa mage stod jag nästan precis bakom dörren. Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade. Som förväntat som Alex utanför, klädd i jeans och linne. Väldigt Alex, och väldigt snyggt. Tacksam över att jag hade föräldrar med pengar visade jag henne runt i mitt hus. Tillbaka i stora rummet satte vi oss ner i varsin soffa.

’’Jag hann aldrig ge tillbaka den här’’ sa jag och drog fram hennes block från min ryggsäck. Hon log stort och tog emot den. ’’Och oroa dig inte. Jag läste inte mer än den du bad mig läsa.’’

’’Och det ska jag lita på?’’

’’Lita och tro vad du vill babe, men texten var hur bra som helst.’’ Babe? Smart move Jaden, Bra, Kanon. Vi ses i helvetet. ’’Något att dricka?’’ sa jag och reste mig hastigt upp ur soffan.

’’Har du gått och blivit en mjukis? svarade hon retsamt. Hon reste sig upp för att gå mot köket. Precis när jag trodde att hon inte skulle göra en kommentar om mitt ordaval gick hon förbi mig. ’’Babe?’’

Vi gick tillsammans ut i köket under en tystnad som faktiskt inte var pinsam. Jag hällde upp lemonad i två glas och gav henne ett. I förvåning av stötarna hennes hud mot min kändes när jag gav henne glaset släppte jag taget alldeles för tidigt och glaset gav ifrån sig ett bam när det krossades mot golvet. Generad böjde jag mig ner i ren hast samtidigt som Alex gjorde likadant. Vilket gav våra ansikten minmalt avstånd och jag omringades av hennes lukt. Jag tittade in i de ögon jag drömt om den senaste veckan. De gyllenbruna ögonen som är lika vackra som människan det tillhör. Alex tittade tillbaka och jag kände hur jag återigen fick en underlig känsla i magen. Utan vidare tanke lutade jag mig framåt. Alex värkade tveka först innan hon gjorde en ansats för att möta mig halvvägs. När våra läppar var en centimeter ifrån varandra tittade jag åter in i hennes ögon. Precis när jag skulle lutade mig fram den sista centimetern för att äntligen känna hennes läppar mot mina hörde jag pappas röst.

’’Jaden. Du har besök’’ Pappas röst väckte oss ur vår trans och Alex reste sig snabbt upp.

’’Jag måste gå’’ mumlade Alex i hast och jag satt förstelnat kvar.

’’Alexandra…’’ min röst var för tyst och hon var redan utanför hörhåll.

’’Vad hände med Alex?’’ frågade pappa när han gick in i köket. En del av mig ville skrika på han att gå härifrån, en annan del av mig ville krypa in i hans famn av en anledning jag inte förstod, men den tredje delen av mig frågade.

’’Du sa att jag hade besök.’’ Pappa pekade mot dörren samtidigt som hans blick vändes mot glassplittrorna på golvet. Innan han hann fråga reste jag på mig och gick mot dörren. Säker på att dagen inte kunde bli mycket värre. Men som en hälsning från universum att det faktiskt kunde bli det stirrade jag på personen i dörröppningen.

Aiden.

Ja, vad kallar man kapitel som dessa? Långa mellankapitel.

Jag tror att ni kommer älska nästa kapitel, har ni någon idé vem ni tror Aiden är? Det är en kille förresten.

I nästa kapitel kommer också en av er, kanske båda, av ni som skickade in i karaktärs ''tävlingen'' vara med. Vinnarna presenteras då!