jadensmithtime

Alexs perspektiv

''Du behöver inte följa med mig hela vägen upp.'' nämnde jag för säkerligen sjätte gången ikväll. Jaden fortsatte nonchalant framåt. Vi gick ut ur hissen och jag tog täten på väg mot mitt rum.

''Hur är det? Bo på hotell menar jag.'' frågade han medan vi gick igenom korridoren.

''Okej, antar jag.'' Vi vandrade vidare och nådde tillslut dörren med dörrnumret 709 och jag drog upp mitt nyckelkort. Jaden stannade upp och jag gjorde likadant. Vi stod mitt emot varandra under en tystnad som kanske skulle ses som pinsam, men den var bara en tystnad.

''Jag hann aldrig säga förlåt för att jag inte gjorde någonting. Vare sig för Emmett eller dig för den delen. Jag bara stod där, när jag borde ha gjort något. Jag borde inte ens vart där från början, och det Aiden gjort mot dig... jag.....''

''Jaden, stopp.'' jag gav ifrån mig ett milt skratt. ''Du svamlar'' Han tittade på mig på ett generat sätt och sedan ner på golvet.

''Förlåt.'' Jag skrattade lätt igen men sträckte ut handen, lade den på hans kind och vände hans blick mot min.

''Även fast jag inte gillar att du var en av dem som fick Emmett på fall, så är det inte ditt fel. Aiden och Emmett har saker som måste redas upp. Och du har din egen anledning varför du är vän med killen.'' Jag tänkte tillbaka på vad han sagt förut, om Felicite. ''Du kommer undan den här gången.'' Han skrattade och jag drunknade i det sättet hans panna rynkade sig och hans ögon lyste upp på ett himmelskt sätt.

''Vad hände med dig förresten? Hos rektorn?''

''Kvarsittning''

''Jag vet inte hur du gör det. Hur länge har du varit här? Snart en månad, och du har gett iväg tre högerkrokar.'' Jag log generat. ''Jag borde veta, jag fick två av dem.'' Han skrattade men jag kunde inte vara annat en generad. ''Och nu har du lyckats få kvarsittning. Du är min Gud, Morales.''

''Akta så du inte får en till.'' sa jag sarkastiskt och han flinade. Sedan lutade han sig in, och jag kunde inte annat än att möta honom halvvägs. Våra läppar möttes ännu en gång. Det började mjukt, lugnt och jag kände återigen smaken av hans läppar få någonting i min mun att vattnas efter mer. Kyssen övergick till mer passion jag slängde mina armar runt hans nacke och våra kroppar var i stort sätt på varandra. Jag var den första som bröts kyssen fast med ett stort leende på mina läppar, precis som Jaden. Jag satte in kortet i kortläsaren, det lyste grönt och dörren öppnade sig en aning. Jaden smekte sin hand över min kind.

''Godnatt Alexandra.'' Sa han och gav mig en lätt puss på kinden. Jag kunde ha nämnt att jag hatar när folk kallade mig det. Eller att det bara var mamma i hela världen som fick säga det. Men när namnet lämnade hans tunga lät det inte lika hårt som när andra sa det, eller lika stelt eller skarpt. Det lät bara rätt. Det kändes bara rätt.

''Godnatt Jaden.'' Log jag. Han vände sig om och började gå tillbaka mot hissen. Då och då lät han blicken glida tillbaka mot mig med ett leenden. Jag stod där i dörren tills jag inte såg honom längre, tills hans fotsteg inte längre var hörbara, ensam kvar med ett stort leende på mina läppar.

 

Jag steg in i mitt rum som för ovanlighetens skull var lite kyligt, vilket gladde mig. Sova i ett varmt rum var en omöjlig uppgift. Jag sparkade av mig mina skor och satte kurs mot badrummet.

''Åh, godnatt Alexandra. Åh, gift dig med mig.'' Jag hoppade till men kunde hålla balansen även fast mina ben var vingliga. Jag tände taklampan och fann Julian liggande på min säng.

''Julian!'' utbrast jag. ''Du skrämde livet ur mig.''

''Om du inte var så inne i din egen lilla värld, där du och Jaden rider in i solnedgången skulle du märkt både mina skor och att tvn faktiskt var på.''

''Hur kom du ens in hit?'' Jag slängde mig bredvid honom och tog vattenflaskan ur hans hand.

''Pappa hade en extra nyckel'' sa han lugnt. ''Vad är grejen med dig och Jaden? Trodde ni hatade varandra? Och var det kyss ljud jag hörde genom dörren? Och de där om att du hade slagit någon tre gånger? Och något med kvarsittning? Du har haft mycket för dig du, syrran.''

''Inga andra frågor du vill ställa? Jag menar medan du ändå håller på.'' Han grimaserade åt mig.

''Jag gick kvarsittning för jag slog en kille idag, hans namn är Aiden. Han gick på min vän, så jag gjorde vad vilken annan människa som helst skulle göra. Sen sade han något om mamma och jag hoppa på honom.'' Julian skrattade och sträckte ut näven.

''Stolt över dig. Jag tränade dig väl.'' Han skrattade åt sig själv. ''Du lät han kalla dig Alexandra. Inte ens jag får göra det.''

''Det kändes bara rätt.'' svarade jag ärligt.

''Och hur mycket jag än vill höra om din nya kärlek så har jag en överraskning'' sa han glatt.

''Jag hatar överraskningar'' svarade jag buttert.

''Jag vet.'' flinade han.''Men du kommer gilla den här. Den är i mitt rum. Kom!'' Han reste sig upp och gick mot dörren och jag följde motstridigt efter. Julian sprang nästan fram till sin dörr och jag var tvungen att små jogga för att hinna med. Han gav mig nyckeln och jag öppnade hans dörr. Jag klev in i hans rum och möttes av två bekanta ansikten.

''Chelsea! Jeremy!'' Skrek jag glatt och slängde mig i deras famnar. Doften av dem båda slog mig så hårt att jag var tvungen att ta ett djupt andetag för att inte börja gråta.

''Vad gör ni här?'' Min röst var fortfarande hög och alldeles för glad.

''Din...Julian, sa att du hade det lite kämpigt.'' sa Chelsea och vi alla tre log mot min bror. ''Men vi vill höra allt, kom igen.'' Vi alla satte oss i Julians säng, till och med han själv. Och jag började långsamt berätta allt jag vart med om den senaste månaden.

 

*

 

Efter ett okej från både pappa och rektorn som både ansåg att det endast skulle göra mig gott, satt jag tillsammans med mina två vänner från Wallington, plus mina två nya vänner. Jag var förvånad hur bra dem hade kommit överens. Antagligen för att Chelsea och Amber var en kopia av varandra, och Jeremy och Emmett likadant, nästan i alla fall.

''Alla ser så kända ut här.'' beundrade Chelsea medan hon tittade runt i cafeterian.

''Det är för dem flesta är det, eller i alla fall deras föräldrar.'' svarade Emmett lugnt.

''Vad gör din föräldrar, Emmett?'' frågade Jeremy vänligt.

''Film producent.'' Jeremy nickade. Pratet fortsatte, och pågick oavbrutet. Jag kunde inte annat än luta mig tillbaka och bara glädjas över att allting nästan var som det skulle.

''Oh herre.'' pep Chelsea och slog handen för munnen. ''Det där är Aiden Thaim.'' Jag skakade på huvudet.

''C, jag berättade om honom förut.'' Hon tittade förstummat på mig.

''Är han den Aiden? Aiden som snackade skit om din morsa?'' Hennes ansiktsuttryck förvreds till ett mer besviket utrryck. ''Men han är ju så snygg.''

''Vi vet.'' suckade Emmett och vi alla fall ut i skratt. Skrattet tycktes väcka Jaden ur sina tankar från sitt bord och han tittade upp. Våra blickar möttes med ett leende och han mimade, hej. Jag mimade tillbaka och ett ännu större leende sprack över hans ansikte men i nästa sekund bröts blicken och mitt medvetande återgick till mitt bord.

''Du berättade aldrig varför han fattade tycke av dig från början Alex.'' sa Jeremy men han fick det mer att låta som en fråga.

''Ehm...'' Jag tittade över mot Emmett och han skakade på huvudet men bara så lite att bara jag kunde se. ''Jag tittade på han, jag antar att han har ett kort temperament.''

''Kom igen, Alex. Ingen har ett sådant temperament, speciellt om han är ''känd'' då är han van vid att folk tittar på honom.'' sa han misstroget. Kan han inte bara släppa det?

''Vad ska jag säga? Killen har stubin. Släpp det!'' Jag högg ner min gaffel i min mat som en hint att han skulle släppa det.

''Han snackade skit om din mamma, och hans idiotiska vän gjorde också det. Varför försvarar du honom?'' Och det verkade som han inte tänkte släppa det. Jag suckade tungt men precis när jag var på väg att säga till han på skarpen öppnade Emmett munnen.

''Det är inte han hon försvarar utan mig.'' Jag kastade en blick över på Emmett.

''Emmett, du måste inte.'' sa jag men han avbröt mig genom att hålla upp handen. Jag såg hur Amber lade en stödjande hand på Emmett lår och jag visste att han skulle berätta för dem.

''Jag är gay.''

 

---

Kommentar?