jadensmithtime

Alexs perspektiv

Jag gled in i mitt rum, helt sönder sliten från alla tankar som irrat sönder mitt huvud hela vägen hem. Det kändes som det var så mycket mer till historien än det Jaden berättade men jag kunde inte med mig att fråga.

''Ni vet att ni har ett eget rum va?'' Jeremy och Chelsea låg utspridda i min säng med tvn på.

''Kylen är inte lika fylld där.'' blinkade Jeremy. Jag skrattade åt det.

''Och därför har jag absolut inte saknat dig, J.'' Han grimaserade åt mig. Jag satte mig framför datorn som stod på mitt skrivbord. Jag stirrade på den blanka sidan framför mig. Jag hade fortfarande engelska uppgiften att skriva och hittills hade jag skrivit exakt..hm. 0 ord. Way to go, Alex!

''Vad ska du göra?'' Chelsea lade sitt huvud på min axel och titta på samma tomma sida som mig.

''Kommer du ihåg engelska uppgiften jag sa att jag var tvungen att göra?'' Hon nickade. ''Den ska vara inne i morgon och så här långt har jag hunnit.'' Och pekade med en suckande hand på daorn och hon skrattade lite.

''Det var om han där kända snubben med rika farsa va?'' frågade Jeremy. Chelsea stönade.

''Åh, det är ju som att bo med min gammel mormor. Jaden Smith är son till Will Smith och Jada Pinkett-Smith.'' Det var något jag faktiskt visste. Jag hade till och med träffat hela familjen men Jeremy såg lika tom ut som mitt papper gjorde.

''Kommer du ihåg den filmen vi såg, I am Legend där en pest dödar den största delen av mänskligheten och resten blir monster.'' Hon tittade runt på våra ansikten.

''Ja! Det var så sorgligt när hunden dog.'' Jeremy gjorde en ledsen min som fick både mig och Chelsea att skratta. ''Nej men seriöst. Han var legend i den filmen.'' Chelsea log stolt.

''Och det är hans son Alex ska skriva om.'' Berättade hon. Det var som det klickade till i hans huvud för han gav ifrån sig ett ljud i from av 'aha'.

''Skriv att han är ett rikemansbarn och är allmänt efterbliven.'' föreslog Jeremy och jag flinade åt honom. För om han hade frågat mig några veckor innan hade det vart vad jag hade skrivit. Jag vinklade skärmen så att det jag skrev var utanför synhåll från dem och började skriva.

 

När jag först träffade Jaden trodde jag att jag visste hur folk som han var. De rika barnen, med de senaste kläderna och accessionerna. Som om allt de brydde sig om kunde hittas på utsidan. Lite visste jag, och många saker skulle visa mig annorlunda....

 

Jadens perspektiv

''Wow. Hur kan en sådan liten person har sådana stora problem?'' skrattade den bruna håriga killen bredvid mig. Jag skrattade själv, för jag hade ingen aning hur jag hade kommit hit eller hur jag skulle ta mig ur. Moises och Mateo var mina bästa vänner men detta var en sak jag inte kunde prata med dem om. För dem skulle helt enkelt inte förstå. Det enda jag kunde göra i en situation som det här var att ringa min tredje bästa vän. För även om han var den mest upptagnaste killen i hela världen, så var han även den bästa killen i världen. Så jag visste om jag ringde så skulle han hitta tiden. Det var antagligen det bästa med Justin Bieber.

''Jag vet inte ens hur jag hamnade här.'' stönade jag. Det var fortfarande tidig morgon vilket betydde att det var okej att gå längst Malibu strand utan att bli bombarderade av papparazzi.

''Så Aiden är alltså tillbaka.'' konstaterade Justin och jag nickade. Solen var redan halvvägs uppe och värmen var redan hög. Så vi båda två kunde gå i shorts och linne utan några problem.

''Som toppen på i:t.'' Jag försökte inte ens dölja mitt misstycke mot Aiden inför Justin. Och om jag försökte skulle jag ändå inte lyckats.

''Jag förstår varför du är med honom, det gör jag. Felicite betydde mycket för dig, betyder.'' Rättade han sig själv. ''Men du kan inte dölja din relation med Alex.'' Jag visste att han hade rätt även fast jag önskade att han hade fel. ''Det finns två scenarier i detta problem, Aiden får reda på din och Alex realtion.'' Var vi ens i en relation? Helt ärligt visste jag inte. ''Eller så tröttnar Alex.'' Det sista scenariot stack i bröstet lite.

''Åh. Jag önskar att du inte alltid hade rätt.'' Justin skrattade belåtet.

''Det var du som ringde hit mig, kom ihåg det.''

''Jag önskar att jag inte gjorde det.'' hånlog jag och han knuffade till mig.

''Lösning?'' frågade jag. Han tittade på mig oförstående. ''Om det finns ett problem måste det ju finnas en lösning, två i det här fallet.'' Han tänkte efter lite.

''Det ena är att du berättar innan de får reda på det, eller det andra är att det inte finns något att få reda på.''

''Du menar att-?''

''Att avsluta allting du har med Alex.'' avbröt han.

 

*

Efter en natt utan sömn steg jag in i skolan ännu en gång. Försenad till min första lektion fick jag småspringa genom korridoren och fram till engelska klassrummet.

''Tack för att vi fick se ditt ansikte idag med.'' Sa Mr.Young när jag kom in i klassrummet. Jag log ursäktande och satte mig längst ner bredvid Moises. Jag var noga med att ge Alexandra en leende i smyg innan jag satte mig ner som hon besvarade. ''Som jag sa innan jag blev avbruten.'' sa Mr.Young och lät blicken glida till mig innan hon fortsatte. ''Jag vill ha era engelska uppgifter på mitt skrivbord när ni går ut genom den här dörren. Vi kommer avsluta dagens lektion här, eftersom biljetter till balen börjas säljas om några minuter.'' Och i nästa sekund stod alla upp, lämnade fram sina papper innan det slank ut genom dörren, och jag gjorde likadant.

''Så Moises, ska du bjuda Clare till balen eller?'' Frågade Mateo och armbågade sin bror retsamt i midjan medan vi gick mot våra skåp.

''Tro det eller ej, så har jag faktiskt redan gjort det.'' Han log stolt och jag gav honom en klapp på axeln.

''Mateo vem ska du gå med?'' frågade jag. Han tittade runt sig, letandes efter något. Hans blick stannade på en tjej i brunt hår. Han rullade pappret i sin hand till en boll och kastade på henne. Hon vände sig runt irriterat men hennes uttryck blev mildare när hennes blick möttes av Mateos.

''Vill du gå på balen med mig?'' mimade Mateo och gesterade samtidigt med sina händer. Tjejen vid namnet jag tror var, Kristine nickade ivrigt. Mateo vände ståtligt mot oss igen med ett flin över hans ansikte.

''Så orginellt.'' skrattade jag.

''Vem ska du gå med?'' frågade han. Jag fångades upp av Alexandras blick som var rakt mot mig. Jag visste att hon var inom hörhåll, även för folk som inte hade så bra hörsel som henne kunde höra vårt samtal.

''Jag har inte frågat någon än.'' svarade jag.

''Men gör det då, biljetterna kommer ta slut på nolltid.'' konstaterade Moises.

''Ja, jag får nog göra det.'' Jag drog upp mobilen ur min ficka och klicka på det nummer som låg etta på mina favoriter. Och ett leende spreds över mitt ansikte när jag hörde rösten av min favorit flicka.