jadensmithtime

''Belle?''

Belles perspektiv

Jag vände mig osäkert om till ljudet av den bekanta rösten. Det var som det perfekta himlen ovanför mig blev ännu mer perfekt och hela tillvaron lystes upp. För en stund glömde jag av allt som hänt och fokuserade på hans ansikte. Hans bruna hår och hans hasselnötsfärgade ögon.

’’Justin’’ sa jag men orden kom mer ut som en viskning.

’’Vad gör du här?’’ sa han glatt medan han omfamnade mig hårt. Jag tryckte honom hårt och tycktes känna Jadens lukt inträngt i hans kläder. Därefter lossade jag taget kanske lite för snabbt och ryggade tillbaka men han tycktes inte märka. Han tittade på mig i väntan på svar och jag var så upptagen av lukten att jag nästan glömt bort frågan.

’’Jag är här med mamma och pappa’’ svarade jag och pekade mot mina föräldrar som stod vid ingången och tittade ut över oss. Jag tycktes tyda mammas min som sa titta hon har redan funnit vänner utan att ha en aning om vem egentligen jag stod och pratade med. Pappa visste vem det var så han log mot mig och drog med mamma in i kafet. Jag gav honom ett leende som tack och vände mig mot Justin som också stod och tittade mot mina föräldrars håll.

’’De tycker inte om mig va?’’ frågade han och nickade mot dem. Jag tittade oförstående på honom och hans leende blev bredare. ’’Med tanke på att jag drog dig till ställen du inte skulle vara på’’ förklarade han och jag log.

’’Dom har kommit över det. Vad gör du här?’’ kontrade jag för att ta bort pressen jag kände växa på mina axlar.

’’Skall in till studion och spela in The only reminder’’ Jag kände en klump bildas i min mage. Jag visste att jag kanske skulle stöta på honom någon gång. Men tanken på att han gick runt här någonstans fick mig att känna mig panikslagen och rädd på samma gång. Han missförstod min tystnad. ’’En ny låt.’’ Förklarade han och jag nickade för att inte behöva förklara vad min tystnad handlade om egentligen.

’’Hur länge stannar ni?’’ frågade han och stirrade djupt in i mina ögon. För en sekund visste jag inte om jag skulle ljuga eller inte. Kunde inte avgöra vad som var bäst för mig. Vid den här tid punkten hade mamma och pappa kommit ut ifrån kafet med kaffe i högsta hugg. De hälsade kort på Justin och gick sedan vidare till bilen.

’’Pappa har fått jobb här’’ svarade jag. Utan att ge för mycket information men definitivt inte för lite heller. Han tittade förbluffat på mig. Det svaret var han inte beredd för. Nej, till hans ansikte att döma var han absolut inte beredd för det. Jag studerade han ansikte som om jag försökte tränga mig in i hans hjärna och se vad han tänkte.

’’Vet han?’’ frågade han och denna gången kom hans ord ut som en viskning. Jag skakade på huvudet och kände den delen som fortfarande var hans av mitt hjärta återigen brista.

’’Han kan inte få veta heller’’ svarade jag bestämt. Även fast det var så mycket jag ville säga till honom. Hur jag saknade honom, hur mycket jag älskade honom. Även att jag förlät honom, för, allting.

I nästa sekund hände allting väldigt snabbt. Jag kände igen den röst som från bakom byggnaden ropade Justins namn. Justin reagerade lika mycket och snabbt som jag och jag sprang iväg till bilen. Justin stannade kvar förstelnad och panikslagen. Ingen aning om vart han skulle ta vägen. Jag slog upp dörren till bilen, hoppade in och slog igen den lika snabbt. Både pappa och mamma tittade undrade på mig men fick snabbt sitt svar när det tittade fram igen. Bakom hörnet av byggnaden kom han gåendes.

Justin perspektiv

Jag tittade panikslaget om mig hann nästan inte bli medvetandes om Belles frånvarande innan han kom gåendes med ett brett leende på sina läppar. Jag tittade mig runt omkring och fann Belle sittandes i baksätet av hennes bil. Hennes föräldrar hade en panikslagen blick på Jaden och den övefördes snabbt till mig.

''Du skulle köpa dricka inte stå och sola utanför'' sa han medan han gick närmare mig. ''Vad är det med din blick? har du sett ett spöke?'' frågande han retsamt. Jag skrattade ett falskt skratt som jag hoppades att han inte skulle kunna tyda. Till min glädje gjorde han inte heller och vände sig om för att gå in till kafet. Jag stod kvar, ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Belle var i Los Angeles och hon var här för att stanna. Den anledningen till att Jaden hade gjort slut med henne fanns inte längre kvar. Det stod ingenting mellan deras kärlek längre. Där ljög jag, det fanns två. Det första var Madison och det andra var att Belle inte ens ville att Jaden skulle veta.

''Kommer du eller?'' frågade han och jag slöt sida med honom. Jag tittade tillbaka på Belle och såg hennes ansikte skrika av smärta samtidigt som en tår rann ner för hennes kind. Jag såg att det var så mycket hon ville säga, men inget kom fram. Jaden gick in till kafet och jag stannade kvar vid dörren. Såg när motorn på bilen startades och långsamt rullade ur från parkeringsplatsen. Jag fann Belles blick en sista gång innan bilen nådde vägen och hon var borta. Jag gick in och fann Jaden vid kassan. Han stod där oberörd ingen aning om att han hade varit några meter ifrån sitt livs kärlek. Och jag fick ingenting berätta. Men jag skulle fixa ihop dem igen, om det så var det sista jag gjorde.