jadensmithtime

Jag kunde inte riktigt se Justins ansikte i den mörka natten men det såg ut som ett brett leende gled över hans läppar. Han tog upp mobilen, knappade runt på mobilen och satte telefonen mot örat. Innan jag ens hann tänka på var det betydde. Innan jag hunnit pussla ihop pusselbitarna hörde jag Justin röst säga.

''Hej Belle, det är Justin''

Belles perspektiv

Jag gick för en gångs skull på de senaste veckorna och lade mig tidigt. Klockan visade strax efter tio och jag kröp ner under det iskalla täcket i min enorma säng. Mitt nya rum började långsamt kännas som hemma efter flera uppackade kartonger. Jag la mig på sidan och tittade in i väggen som var brun. Jag blundade och försökte få mig själv att somna. Jag vände och vred på mig och täcket blev genast varmt. Jag la mitt högra ben utanför täcket för att minska värmen på något sätt. Jag försökte slappna av i hela min kropp men tankar flög runt i mitt huvud. Ingen speciell tanke stannade särskilt länge men alla olika tankar fick mig att vakna en aning mer. Jag vred på mig lite mer som om det skulle skaka av mig alla tankar. Jag tittade på klockan som bara hade passerat 3 minuter sedan jag senast kollade. Jag ville ringa Nathalie höra hennes röst som alltid fick mig lugn, eller till och med min gamla granne för att hans samtal alltid fick mig att bli sömnig. Men att klockan var runt tio här betydde det att den var strax över tre på natten i Sverige. Jag tog upp min mobil men inget nytt hade hänt. Inget sms från den nya tjejen jag börjat umgås med i skolan. Emily tror jag hon hette. Hon hade bara presenterat sig snabbt för några veckor sedan. De senaste veckor har namnen gått in igenom ena örat och ut genom det andra. Jag tog upp temple run för att underhålla mig själv med någonting. Den intensiva höga ringsignalen som började låta från mobilen framför mig fick mig att rycka till och mitt hjärta banka i maxpuls. Jag tittade chockat på namnet på displayen innan jag tvingade mig själv att trycka på svara.

''Justin?'' min röst lät ringrostig som om det var evigheter sedan jag hade pratat.

''Sov du?'' frågade han och lät ursäktande.

''Nej'' svarade jag kanske lite väl fort, nyfiken över vad som fick honom att ringa till mig vid den här tidpunkten. Jag kunde inte se hans ansikte men jag kände att han flinade åt mitt snabba svar.

''Hur snabbt kan du ta dig till L.A?'' frågade han. Jag gav honom en konstig blick igenom telefonen innan det slog mig. Han var inte ensam.

''Hur snart vill du ha mig?'' frågade jag och försökte låta så oberörd som möjligt.

''Bra, då ses vi om två dagar.'' svarade han snabbt som om jag hade svarat helt annorlunda. Jag skulle precis fråga vad som stod på när jag hörde en röst i bakgrunden. Ville hon inte veta varför?Jag kände igen rösten väl men jag tvingade mig själv att inte låta berörd när jag hörde Justins röst ännu en gång.

''Vi ses snart B'' sedan lade han på.

Veta att jag snart skulle träffa Justin och kanske till och med Jaden hade inte gjort de senaste dagarna enklare. Jag satt och klappade otåligt på mina lår. Jag hade inte velat att pappa körde mig eftersom jag inte ville avslöja någonting om Jaden var där. Det sista jag behövde var att han visste. Jag visste inte vad jag skulle göra om han var där men jag intalade mig själv att jag skulle komma på något när jag väl stod där. Sanningen var att jag var alldeles för nervös för att ens sitta för länge att tänka på det. Mina tankar tog kontroll över mig igen. Tänk om han är där? Tänk om han inte är där? Tänk om Madison är där? Jag tog ett djupt andetag.

''Det är dags att möta din rädsla idag, Belle.'' Sa jag tyst för mig själv. Jag hoppade ur taxin och gick in genom det hotelldörrar jag fått order av Justin att göra. ''Du klarar det här'' intalade jag mig själv och gick mot den dörr som skulle leda mig till Justin.

Jag gick in igenom dörren och möttes av Scooters ansikte som bar ett stort leende när han såg mig.

''I tid som vanligt. Härligt att det finns någon att lita på'' skrattade han och lade armarna om mig. Jag skrattade lågmält tillbaka och använde tillfället för att titta mig runt i rummet. Men allt jag såg var Justin i detta gigantiska rum. Jag visste inte om jag var besviken eller inte för att han inte var här. Men jag lade lättat armarna om Justin så fort Scooter släppt mig.

''Tack för att du kunde komma hit så snabbt'' sa Scooter och gjorde en gest åt mig att sätta mig ner på stolen vid det ovala bordet. Jag gav Justin en blick innan jag satte mig ner. Han hade hållit sitt avtal, han hade inte berättat, inte ens för Scooter. Även denna gången gjorde mina känslor mig förvirrad. Var jag glad eller ledsen över detta?

''Jag hörde att du inte ens frågade varför vi ville att du skulle komma hit?'' sa Scooter och tittade granskande på mig. Tanken hade inte riktigt slagit mig än. Jag var så uppspelt över att höra Jadens röst att jag inte brytt mig om vad han sagt. Justin harklade sig och tittade menande på mig.

''Jag ringde upp henne efter'' förklarade Justin. ''Han var ju där'' Scooter log på ett sätt jag tror var ursäktande.

''I alla fall.....'' fortsatte han för att lätta upp stämningen och ändra samtalsämne. ''Vi skulle behöva en ny koreograf till Justin nya singel'' förklarade han. Justin och Jadens , rättade jag honom i mitt huvud men nickade bara till svar.

''Juán kan inte. Och du är den bästa vi har'' sa Justin. Men hans komplimang nådde inte fram. Jag var för upptagen att studera människan som öppnade dörren. Hans hår var inte som jag mindes det. Han hade rakat av det och det fanns inga spår av dreads kvar. Ingenting hade varit verkligt förrän jag såg honom. Det var som tiden stod still och hela världen bara handlade om oss två. Han stirrade lika mycket på mig som mina ögon var fastborrade i honom. Jag bröt ögonkontakten och tittade generat ner i knät.

Mötet var slut och jag bestämde mig för att ta min väska och ge mig ut från hotellet så snabbt jag kunde. Det sista minuterna hade jag planerat hur jag skulle ta mig ut och jag hade som en karta uppgjort i huvudet. Jaden satt på min högra sida bredvid Scooter. Vilket betyder att den vänstra sidan vid Justin är fri. Men för att inte verka för desperat går jag ut efter Justin. Jag gjorde som jag planerat även fast Justins långsamma steg gjorde så att Jaden kom närmare och närmare min rygg. Justin öppnade dörren och jag lirkade mig smidigt ut innan han ens hann öppna ordentligt. Jag vände mig om men slutade inte att gå.

''Vi hörs'' mumlade jag och nådde Jadens blick vad jag trodde att skulle vara den sista gången på ett tag. Jag kände min högra fot sättas ner på något ostadigt och jag tappade balansen. Jag vinglade runt på endast mitt högra ben och viftade vilt med mina armar. Påväg mot en säker pinsam situation vilket gjorde att jag viftade ännu mer med mina händer. Jag blundade och hoppades på att nästa gång jag öppnade ögonen skulle allt vara borta. Precis innan jag nådde golvet kände jag stadiga armar runt mig. Jag öppnade ögonen och tittade rakt in i det bruna ögonen. Jaden drog bort det hårstrån som lagt sig över mitt ansikte med sin fria arm. Hans hand brände mot min rygg och gav i från sig gnistor. Ännu en gång kändes det som världen runt oss stannades. När jag kände blickarna som klistrades på oss rätade jag stadigt på mig. Jag vågade inte titta på han för att se hans ansiktsuttryck istället vände jag mig om för att gå.

''Belle, låt mig köra dig hem.'' hörde jag Justin säga. Jag stelnade till, till orden han just sagt. Jag vände mig om. Han stod med handen över munnen och tittade med panikslagen blick på mig. Jag kände Jadens blick mot mig.

''Hem?''