jadensmithtime

Jag fann Belles blick en sista gång innan bilen nådde vägen och hon var borta. Jag gick in och fann Jaden vid kassan. Han stod där oberörd ingen aning om att han hade varit några meter ifrån sitt livs kärlek. Och jag fick ingenting berätta. Men jag skulle fixa ihop dem igen, om det så var det sista jag gjorde.

Jaden perspektiv

Justin satt som vanligt nu för tiden nersjunken i sina egna tankar men tittade på mig då och då som om han planerade en mästerplan. Jag tittade ut igenom bilfönstret och såg ut på Malibu beach som sträckte sig längst kusten. Pappa satt i förarsätet och körde en aning över fartgränsen. Solen sken och blänkte på den svarta metallen på bilen. Om mamma skulle varit här skulle hon frågat från en skala från 1-10 hur humöret var idag. Jag tittade ut över havet som glittrade av solens strålar. Idag skulle vart en solklar 8. Skulle det inte vart för Justins underliga beteende skulle det kanske gått upp på en 9. Jag satte på mig mina hörlurar och satte mig bekvämare i sätet med huvudet mot fönsterkanten. Ja, en klar 8, konstaterade jag.

Vi nådde stranden precis när min andra låt som spelades på min Ipod var klar. Jag hoppade lätt ur bilen med hörlurarna fortfarande kvar i öronen. Justins humör blev plötsligt en aning gladare när han såg Selena gåendes längst stranden mot honom. Mitt humör gick från en 8 till en 6:a när jag såg vem som kom gåendes mot mig. Madison slängde sina armar om mig och lät doften av stark parfym tränga in i mina näsborrar. Jag kramade tillbaka lätt innan jag gjorde mig fri för att andas in frisk luft samtidigt som jag kände kamera blixtar på oss. Papparazzi var inte sena med infortmationen vad vi skulle och så klart var det speciellt intresserade i mig och Madison. Precis som den senaste veckan. Även fast jag oftast inte kunde stå ut med hennes sällskap var det svårare att vara utan henne. Jag visste att tidningarna överallt hade skrivit mycket om oss, även fast ingenting av det var sant. Men kanske inte det tidningarna jag ville skulle skriva om det. Jag visste att hon inte läste sådana tidningar men Nathalie då? Hennes rum var ju fyllt med skvaller blaskor sist gång jag var där. Jag visste inte varför jag ville att hon skulle se dem. Kanske så att hon hörde av sig, eller att hon uppdaterade sin twitter om det, som förresten inte uppdaterats sedan dagen jag uppträdde hos Usher.

Vi gick ner till stranden och la oss bredvid Madison. Jag och Justin tittade ut över havet och sedan på varandra och efter några sekunder sprang vi upp till affären som låg vid parkeringen. Vi var tillbaka lika snabbt som vi gick med två surfbrädor i högsta hugg.

''Detta var ett tag sedan'' konstaterade jag och tittade ut över havet.

''Var det när.....?'' han avslutade inte meningen men jag förstod vad han menade. Jag tittade mot min pappa och Madison som låg i sanden för att konstatera mig om att det inte hörde vårt samtal. Men de låg och pratade oavbrutet och skrattae då och då.

''Det var inte den bästa dagen i mitt liv'' ljög jag. Eller kanske inte ljög för jag haft bättre dagar, men alla inkluderade henne. Men det var ingen dålig dag för mig. Belle hade surfat för första gången och övervunnit en del av sin saknad för Daisy, och det var en del pågrund av mig. Jag visste det.

''Ibland är det lättare att hata henne än att erkänna att jag förlorade någon jag älskade'' erkände jag.

*

Vi slängde oss utmattat på soffan när vi kom hem igen. Rättare sagt jag slängde mig på soffan, Justin låg bara på mig.

''Hey, jag kan inte andas'' sa jag kvavt medan skrattet bubblade inom mig. Jag kunde inte se hans ansikte men jag kände hans flin i min nacke. Jag hörde några steg och sedan skrek både jag och Justin av förvåning och en aning smärta. Jag hörde pappas grova skratt över mig.

''Pappa, du mosar mig'' ropade jag för den luft jag hade kvar i min lungor. Han gick av Justin som andades ut lättat.

''Vad ska de bli av er två? Ni är ju riktiga mesar'' retades pappa medan han vände sig om för att gå ut till köket. Både jag och Justin flinade åt honom, tittade på varandra precis som vi hade gjort på stranden, tog ett språng med soffkuddarna i handen och hoppade på pappa. Pappa föll ner på golvet samtidigt som hans skratt ekade i rummet. Justin skrek halvmant och jag satt på pappas rygg, slog honom med kudden och skrattade högt.

''Okej okej, jag ger upp'' sa pappa. Vi gick av honom och ställde oss med armarna i kors. Pappas flin blev bredare.

''Om jag skulle vart ni nu, skulle jag springa'' flinade han medan han tog upp kuddarna från golvet.

*

Vi kom flåsande tillbaka efter pappas jagat oss runt hela trädgården. Till mitt andfådda jags försvar är våran trädgård inte den minsta. Vi gick in i köket och jag satte mig på barstolarna. Justin satte hela sitt ansikte under kranen för att skölja ansiktet.

''Lika bra att du lägger dig i vasken men en gång, Biebs'' skrattade min pappa när han kom in.

''Hallå?'' ropade någon samtidigt som jag hörde dörren öppnas.

''Här inne'' ropade jag tillbaka när jag hörde vems rösten var. Precis som jag trott skuttade Madison in i köket med ett glatt leende.

''Redo för camping?'' sa hon glatt.

''Camping'' ropade Justin entusiastiskt med armarna i luften. Jag flinade åt honom där han stod med hela håret blött och vatten rinnande ner för hans ansikte.

''Jaden, skulle du vilja hjälpa mig bära in väskorna?'' bad Madison. Jag nickade åt henne och drack upp det sista av vattnet pappa gett mig. Solen brände direkt på mig när jag steg utanför. Jag gick fram till den limousin som stod parkerad utanför. Hur mycket hade hon med sig egentligen? Om hon behövde en hel limousin. Hennes chaufför James öppnade bakluckan och där låg en enda ryggväska. Jag drog upp den och hängde den över axeln. Jag skulle precis slå igen luckan när någonting fånga min blick. I högra hönet av bagageluckan låg flera dussin brev och jag kände igen de frimärken som var fast klistrade på. Jag drog upp ett av dem och såg till min förvåning mitt eget namn. På frimärket var en gammal kvinna men under stod det på svenska, Sverige. Jag drog upp det andra breven och räknade dem. Precis lika många brev som det var dagar sedan jag gjort slut med Belle. Brev från Belle, till....mig. Och Madison hade gömt dem. Jag tittade mot huset och in genom fönstret där Madison satt med ett leende och pratade med Justin och pappa. Jag skakade på huvudet. Hon hade inte förändrats ett dugg. Men detta skulle inte bli som förra gången. Nej, denna gången var det hennes tur att känna hur det känns att få ett hjärta brustet.