jadensmithtime

Am I a fool for believing in us?

Even when I'm the one who broke your trust

I just wish my heart would heal,

But the pain is the only reminder that you were real.

Belles perspektiv

Jag stod förstelnat kvar med blicken fast spärrad på skärmen, märkte inte det blickarna som oroligt väntade på min reaktion. När jag såg hans ansikte sprack mitt hjärta ännu en gång men fjärilarna flög ivrigt runt i min mage. Det var en känsla av ren hjärtesorg men så mycket kärlek på samma gång. De senaste veckorna hade jag helt glömt bort hur han fick mig att känna. Desperat försökt intalat mig själv att jag kunde leva utan honom, men att leva utan honom är det svåraste jag gjort. Jag vet att hela världen tycker att kärlek vid den här åldern är meningslöst och aldrig kan hålla, att vi har för seriöst förhållande, men när man älskar någon såhär mycket är det någonsin för mycket då? En del av mig ville springa fram till skärmen och trycka mig mot honom och jag stred mot den delen av mig. Låten var slut och Usher kom springandes fram till scenen. Hanna och Kajsa gav i från sig ett tyst glädje tjut. Först då blev jag medveten av omvärlden igen. Jag försökte desperat undvika Alexanders blick som brände i ögonvrån. Men jag vägrade att släppa ut den andra delen av mig som bara ville brista ut i gråt. Den delen som var fylld med hjärtesorg.

''Detta var deras nya singel The only reminder'' sa Usher i mikrofonen. Både Justin och Jaden applåderade tillsammans med publiken. Jag kände igen Ushers hus, där jag hade varit en gång med Justin. Båda tackade för sig och gick sedan ner från scenen tätt följt av kameran. Kameran fångade upp Justin och Selena där de delade sin glädje och gick sedan vidare till Jaden. Där han delade sin glädje med ingen mindre än..... Jag tittade en extra gång fast jag det var inte svårt att urskilja vem de lockiga håret till hörde. Alexander hann inte fram till mig innan jag var ute från Nathalies rum. Jag drog klumpigt på mig både jacka och skor. Jag slängde igen dörren samtidigt som jag hörde Oskar Linnros bekanta ord - En tredje del av den jag var går hem, för en är krossad och en är din.

Alexanders perspektiv

Jag hann inte tränga mig igenom människorna i Nathalies rum innan jag hörde dörren smällas igen. Jag knuffade irriterat undan killen som stod i dörren och trängde mig ut i hallen. Jag gick med arga steg ut till vardagsrummet som var lika glatt som när jag lämnat det. Jag hittade Nathalie dansande bredvid Sanna från hennes klass. Hon tittade upp på mig när hon hörde mina steg närma sig. Jag visste att hon inte tyckte om mig och om jag var henne hade jag nog inte heller tyckt om mig själv. Hon gav från sig ett ilsket ljud när jag drog henne åt sidan.

''Belle stack'' sa jag lugnt. Hon tittade på mig förvånat.

''Va? Hon gjorde vad?'' svarade hon med lite ilska kvar i rösten. ''Ni skulle bara titta på Ushers livestream, vad kan möjligtvis fått henne att dra?'' Jag tittade på henne, väntade på att hon skulle koppla det hela och efter några sekunder var hon med i spelet igen. Hon sa åt mig att vänta medan hon sprang iväg. Jag gick och drog på mig min jacka och Nathalie var snart vid min sida igen även alla människor hemma hos henne var på väg ut. Nathalie låste och vi sprang utan att säga ett ord till varandra mot Belles lägenhet. Snön var på väg bort så det var inte lika svårt att ta sig fram. Nathalie sprang med något som såg ut som tidningar i händerna. Trodde hon verkligen att det skulle uppmuntra henne nu? De bodde inte långt bort från varandra och efter någon minut var vi där. Nathalie saktade ner utanför dörren och tryckte som vanligt bara ner handtaget och gick in. Jag däremot tvärbromsade utanför dörren. Hon tittade oförstående på mig.

''Jag kommer snart'' förklarade jag och stängde dörren efter henne. Jag lirkade upp min mobil ur byxfickan och ringde upp det senaste samtalet i min samtalslogg.

''Hallå'' Hennes röst hördes nästan inte över den höga musiken i bakgrunden.

''Madison, jag gör inte detta längre'' sa jag med bestämd röst. Hennes röst lät inte lika glad längre och jag hörde hur hon gick ur det rum med den höga musiken.

''Slutar du? Nu? När vi är så nära?'' svarade hon irriterat.

''Jag skulle aldrig gått med på det från början''

Belles perspektiv

Jag visste att det inte skulle ta lång tid innan Nathalie kom in springandes i mitt rum. Jag satte mig upp i sängen när hon klev in i mitt rum. Hon satte sig ner mitt emot mig och torkade bort mascaran och tårarna från mina blöta kinder. Hon slängde tidningarna hon bar i handen framför mig.

''Jag borde visat dig dessa tidigare'' sa hon ledsamt och nickade mot tidningarna. Jag tittade ner och fick plötsligt svårt att andas. Jag drog upp den tidning som låg överst. Ryktet bekräftat – Jaden Smith och Madison Pettis är ett par. Jag tittade förvirrat vidare på det andra tidningarna som alla handlade om de två. Jag stängde ögonen och kände tårarna bränna mot ögonlocket. Jag brast ut i gråt och täckte ansiktet med händerna. Kärlek jag känt förut var inte där längre. Det vara bara sorg kvar nu. Han älskade inte mig längre. Jag tittade på Nathalie och såg inte längre min bästa vän, det var som hon var en främling.

''Jag förstår att du hatar mig just nu'' viskade hon och tittade ner i sängen. Jag visste inte hur jag kände eller om jag på ett tag skulle komma över detta.

''Jag kan aldrig hata dig'' svarade jag ärligt. Det var dock något jag visste, jag kunde aldrig hata Nathalie. Jag visste att hon hade gjort detta för mig. ''Det är verkligen över, va?'' mumlade jag med skär röst. Hon nickade och jag kände hela världen falla runt mig. Hon omfamnade mig och kramade mig på bara det sättet hon kan. Och med det visste jag att det var över. Jaden hade gått vidare och tiden var inne för mig att göra detsamma.