jadensmithtime

Jag kunde inte tänka klart. Det enda jag visste var att jag aldrig ville att våran kyss skulle ta slut. Jag ville ha mer, jag ville ha Jaden nu. Han drog mig närmare. Om dans fick mig att komma till en annan värld, tog Jaden mig till ett annat universum.

Det var dags för mig att åka tillbaka till mitt riktiga liv. Idag skulle vi åka till London för att börja Justins världsturné. Jag hade packat allting dagen innan och var på väg ner för trappan för att åka iväg med limousinen som stod och väntade utanför. Jag och Belle hade tagit ett snabbt farväl igår kväll, och jag verkade vara den som brydde sig mest om att det skulle ta ett tag innan vi skulle ses igen. Hon hade gått iväg med ett leende på läpparna medan jag stod i dörröppningen med känslan att mitt hjärta hade dragits ut ur mig. Jag hade försökt att ringa henne hela morgonen men fick inget svar. Det plingade till på min mobil och jag hoppades innerligt att de skulle vara Belle. Men på displayen stod det Justin.

Hurry up bro. Du måste faktiskt vara här innan flyget åker, och med din erfarenhet med flygplatser kanske du skulle börjat åka igår kväll.

Jag skrattade för mig själv. Han var allt rolig den där Bieber, och han kom faktiskt ihåg allt man berättade för honom.

P.s försök att inte tappa bort dig på damtoaletten och glöm inte att ta av dig ditt skärp det piper alltid vid säkerhetskontrollen.

Som jag sa, han glömmer inget.



Jag tittade tillbaka på huset en sista gång innan jag satte mig i limousinen. Tog upp mobilen och twittrade: About to hit the road with @JustinBieber and @OfficialWillow. You better cheer me up, this is going to be #Boring. Jag skrattade åt mig själv och hoppades att mina fans skulle förstå ironin i min tweet. Det skulle bli tråkigt på ett sätt, men det var skönt att komma tillbaka igen. Jag har saknat min familj och dom är i London nu.
När jag kom fram till flygplatsen tog jag av mig mitt skärp vid säkerhetskontrollen och tittade extra gånger innan jag gick in på toaletten. Notera att det faktiskt var killtoaletten denna gången. Vid gaten stod Justin och Willow och väntade på mig.
’’Du måste ha tagit av dig skärpet, för så här snabb har du aldrig varit’’ retade Justin mig när jag kom närmare. Jag gav han en grimas och gav mitt boardingkort till värdinnan. Jag tittade min mobil ännu en gång. Ingen meddelande. ''Det kommer kännas bättre snart’’ sa Justin och la sin hand på min axel. ''Vaddå? Jag tittade bara om det fanns något sätt jag kunde slippa umgås med dig de närmsta veckorna’’ svarade jag. ’’Ha-Ha. Det är min turné mannen’’ svarade han och gick in i planet. Planet var fullt med Justins crew och alla hälsade glatt när jag kom på. ''Jaden, härligt att se dig igen’’ sa Pattie. Justins mamma. Guds ängel. Inte konstigt Justin blivit så trevlig när man har en sådan mamma, och inte tala om hans pappa. ''Kom’’ sa Justin och drog mig bak i planet. ’’Vi går till dansarna, Alfredo har längtat till att träffa dig’’. Vi gick bak i planet men stannade då och då för att prata med folk. Jag fick känslan att jag inte ville lämna det här stället. Jag ville inte lämna Belle. För några veckor sen visste jag inte vem det var, idag ville jag inte gå en dag utan henne. Utan hennes kramar och hur hennes kinder blir röda varje gång man nämner hur vacker hon är. För att inte glömma hur sexig hon är när hon dansar. ''ALFREDO’’ skrek när jag såg det bekanta ansiktet. Han hoppade upp ur sätet och gav mig en kram. ''Damn, Jaden. Det var allt för längesen nu.’’ sa han och släppte taget om mig. ''Och nu måste jag stå ut med alla er i flera veckor’’ svarade jag retsamt. ’‘Låt mig göra det mindre smärtsamt för dig’’ sa Justin och drog mig längre bak i planet. ''Träffa min nya koreograf’’ sa han och gjort tada med sina händer. All luft i rummet tog snabbt slut och jag stirrade förvånat och stumt på den nya dansaren.
''Belle?’’