0
Kapitel 7 - He takes me to a different universe
Inne i mina egna tankar hade jag inte hört att Willow började ’‘Madison, Madison’’ och sprang runt, runt mig och skrek. Jag skrattade tills jag såg Belle i trappan. Hon tittade på mig med ilska, besvikenhet och sorg i ögonen. Hon sprang upp igen och small igen dörren till mitt sovrum. Allt i huset blev knäppt tyst och min syster tittade frågande på mig och sa: ''What did I do?’’
''Jag skulle aldrig sagt någonting om jag visste vad som händer mellan er’’ sa hon och jag hörde hur sorgsen hon lät i sin röst. Hon menade det verkligen. ’‘Jag har alltid retat min bror’’ fortsatte hon. ''Det är något jag alltid gör. Men jag har aldrig sårat någon annan när jag gjort det och jag ber om ursäkt. Det är mitt fel’’. Jag tittade upp på henne. För några dagar sen hade inte ens kunnat drömma att att prata med dessa personer men idag satt tonårsstjärnan framför mig och snackade problem. You gotta love karma. Måste varit för att jag hjälpte den gamla tanten över vägen häromdagen och hjälpte till att bära hennes kassar hem. Jag skrattade till och märkte att jag fick en konstig blick av Willow. Men jag kunde inte hålla mig längre helt plötsligt ville jag bara skratta. Willow tittade på mig som jag var dum i huvudet men började skratta själv sen. Skrattet avbröts när Jaden stod vi dörren. ''Jag låter er prata’’ sa Willow och gick ut.
Belles perspektiv
Jag kunde inte tänka klart. Det enda jag visste var att jag aldrig ville att våran kyss skulle ta slut. Jag ville ha mer, jag ville ha Jaden nu. Han drog mig närmare. Om dans fick mig att komma till en annan värld, tog Jaden mig till ett annat universum.
Belles perspektiv
Jag vet inte vad som hade flugit i mig. Ingen hade någonsin fått mig att känna såhär förut. Den största lyckan i hela världen och sen ge mig den värsta smärtan. Jag vet inte ens varför jag reagerat som jag gjorde. Jag hade hört rykten om Jaden och Madison av Jasmine och någonstans inom väckte en sådan stark svartsjuka jag aldrig kännt förr. Jag hade aldrig varit avundsjuk med Alexander för jag har alltid varit självsäker i mig själv. Men Jaden drog upp en helt annan sida av mig, som jag inte riktigt vet om jag gillade eller inte. Jag kände inte igen mig själv, men jag gillade ändå den jag blev runt honom. Jag hade sprungit in i Jadens rum och slängt mig på sängen. Hela sängen luktade Jaden och jag ville inte resa mig härifrån på hela dagen. Jag hörde någon gå upp för trapporna och hoppades att det inte var Jaden. Jag hade inte lust att generat förklara för honom vad som hade hänt.Samtidigt nere i vardagsrummet. Jadens perspektiv
Min syster hade inte förstått någonting. Men för mig föll alla pusselbitar på plats rätt snabbt. Jag och Belle var mer lika än jag trodde, för jag hade reagerat likadant. Jag kände sådana starka känslor för henne som ingen annan tjej skulle kunna slå. Inte ens Madison, eller hon kom inte ens nära. Madison och jag hade inte passion mellan oss. Vi har varit vänner länge och bara kände att vi var skyldiga att se om det fanns något mer. Men med Belle så ville jag bara ha mer, och gick mig att känna allting så starkt. Alla positiva känslor dubbelt så starka, och alla negativa dubbelt så starka.Belles perspektiv
Någon knackade på dörren och kom in. ''Får jag komma in?’’ hörde jag en mjuk stämma säga bakom mig. Jag vände mig om och såg Willow. Jag nickade och hon gick in och stängde dörren. Jag reste mig upp och satte mig med ryggen mot väggen. Willow satte sig ner på sängen och tittade på mig. Hon hade likadant ansikte som Jaden, lika vackert. Hennes ögon var en sådan brun färg jag aldrig sett innan och hela hon lyste stjärna. Hon hade samma kläder hon haft på Justins film premiär. Ja, jag hade faktiskt sett den. Justin hade blivit en stor del av mitt liv här och hade hjälpt mig att finna dansen igen. Så jag hade tittat igenom bilderna och Jasmine hade så klart stoppat mig på bilden på Jaden och Willow.''Jag skulle aldrig sagt någonting om jag visste vad som händer mellan er’’ sa hon och jag hörde hur sorgsen hon lät i sin röst. Hon menade det verkligen. ’‘Jag har alltid retat min bror’’ fortsatte hon. ''Det är något jag alltid gör. Men jag har aldrig sårat någon annan när jag gjort det och jag ber om ursäkt. Det är mitt fel’’. Jag tittade upp på henne. För några dagar sen hade inte ens kunnat drömma att att prata med dessa personer men idag satt tonårsstjärnan framför mig och snackade problem. You gotta love karma. Måste varit för att jag hjälpte den gamla tanten över vägen häromdagen och hjälpte till att bära hennes kassar hem. Jag skrattade till och märkte att jag fick en konstig blick av Willow. Men jag kunde inte hålla mig längre helt plötsligt ville jag bara skratta. Willow tittade på mig som jag var dum i huvudet men började skratta själv sen. Skrattet avbröts när Jaden stod vi dörren. ''Jag låter er prata’’ sa Willow och gick ut.
Jadens perspektiv
Jag hade bestämt mig för att konfrontera henne på vägen upp men när jag väl stod framför henne fick jag inte fram ett ord. Hon var omöjlig att vara sur på. Hennes vackra ögon trängde rakt igenom mig. Hon ställde sig upp och rättade till sin tröja. Jag tog ett steg närmare henne och kände att mina knän blev svaga. Jag satte handen bakom hennes rygg och drog henne närmare mig. Våra kroppar var tätt ihop och jag kände ett rus igenom hela min kropp. Hon tittade djupt in i mina ögon och jag kände att hon såg mig för den jag var. Hon satte sin hand på min kind. Denna gången skulle inget förstöra denna stunden. Våra läppar möttes i en intensiv och passionerad kyss. Hennes läppar var mjuka och gav mig den härligaste känslan i magen. Jag drog henne ännu närmare.Belles perspektiv