jadensmithtime

''Sätt på våran låt’’ svarade Jaden och pekade på ipoden. Jag fick tänka innan det plötsligt slog mig vilken låt som var våran. Till min förvåning gillade jag verkligen att han sa våran låt. Så där stod jag en svensk tjej på 15 år tillsammans med en av de kändaste tonåringarna i världen Jaden Smith. Och vi dansade till våran låt.

Justin hade åkt iväg efter sitt samtal med Scooter och jag blev ensam med Belle. Hon hade förslagit att vi skulle åka till hockeyrinken för att se om Ryan var där så vi gick dit. När vi väl kom fram till rinken såg vi inte någon Ryan eller någon vi kände någonstans men Belle envisades med att åka. ’‘Kan du inte åka?’’ retades hon medan hon sprang för att sätta på sig sina skridskor. Jag kunde faktiskt, men det var längesen jag åkte och var rädd för att göra bort mig. Jag satte på mig svarta hockeyrör och såg att Belle hade likadana. ’‘Inga tjejskridskor för dig?’’ retades jag tillbaka. Hon gjorde en grimas åt mig. Jag skrattade och gick för att gå ut mot isen. ’‘Jaden, lite hjälp’’ ropade hon efter mig och jag såg henne stod vi bänken och vinglade. Jag skrattade. Hon sträckte ut sin hand och jag tog emot den och ledde henne ut till isen. ''Skratta inte’’ varnade hon mig med allvarlig blick. ’‘Jag lovar inget’’ sa jag och åkte ut på isen. Det var flera år sen jag åkte med någonstans inom mig hade jag känslan kvar. Jag tittade bort mot Belle som stod vid kanten och vinglade. Även i hjälm såg hon så oroligt vacker ut. Hon hade fortfarande sina gråa mjukisbyxor men hade dragit på sig en tjocktröja. De vanliga flickor skulle sett tråkiga ut i, såg hon ut som en stjärna. ’‘Hjälp mig då’’ bönfall hon och jag åkte bort till henne.

Hand i hand åkte vi runt i rinken och skrattade för varje gång hon nästan ramlade. Det var härligt att se henne le och skratta, och för första gången på länge låtsas skrattade jag inte. Hon fick mig att känna mig levande igen. Inne i mina tankar hade jag inte märkt att vi åkt in på den delen av isen som var helt bucklig. Med bådas oförmåga att åka skridskor på bucklig is ramlade vi rakt ner på isen. Vi skrattade länge innan jag märkte att hon faktiskt låg på mig. Jag tittade in i hennes kristallblåa ögon och hon tittade rakt in i mina. Jag fick en rysning över hela kroppen när hon tittade på mig sådär. Hon tog av sig sin hjälm så hennes hår föll perfekt över hennes ansikte. Jag tog en sats och närmade mig hennes huvud och läppar. Till mig förvåning gjorde hon detsamma. Vi låg där på isen panna mot panna och tittade in i varandras ögon. En stöt gick igenom hela min kropp när hon drog sin hand upp på mitt ansikte och placerade den på min kind. ’‘JADEN’’ hörde jag någon ropa letande borta ifrån ingången. Belle reste sig snabbt upp, eller så snabbt hon kunde med skridskorna och jag följde hennes exempel. Det tog ett tag innan jag såg vem det var. Men när jag väl gjorde det lös jag upp. Belle tittade undrande på mig. Jag åkte bort till kanten och gick av isen, följt av Belle. Sprang fram och kramade den person jag saknat mest de senaste dagarna, min syster.

Min familj har alltid varit den som betytt mest för mig och de senaste åren har jag och min syster bara vuxit tätare och tätare. ’‘Vad gör du här?’’ frågade jag glatt. ’‘Jag ville hälsa på min store bror’’ svarade hon med ögonen på Belle. Belle som bara hade stått bakom mig gick fram och hälsade på min syster. ’‘Belle’’ sa hon vänligt och min syster svarade vänligt ’‘Willow’’ tillbaka. ’‘Avbröt jag något?’’ sa min syster och jag fann mig själv stå och stirra på Belle. Belle svarade nej, kanske lite för snabbt och ivrigt och min syster började skratta. Vi gick tillbaka till mormors hus och Willow kände lika om denna staden som jag. ’‘Diane’’ sa Willow glatt när vi kom innanför dörren och gick och kramade mormor. ’‘Willow älskling, när kom du hit? du vet att vi skulle hämtat dig!’’ svarade hon. ’‘Justin hämtade mig’’ sa hon. Jag hade inte vetat att mormor hette Diane förrän nu, kanske borde jag börja använda det mer. Belle sprang upp för att byta till andra kläder. ’’Så varför är du här?’’ sa jag till Willow när vi satte oss ner i soffan. Hon tog upp sin mobil, gick in på twitter och gav mig mobilen där stod det:
Got news that my big bro @Justinbieber invited me on his European Tour in August..so exciting! Maybe I’ll let Jaden come..LOL #NEVERSAYNEVER
Jag fick ett lyckorus i hela min kropp. ''Ska vi åka?’’ skrek jag nästan till min syster som satt en halvmeter bort. Hon hoppade till men nickade och jag slängde mig i hennes armar. Damn, det var längesen jag vart såhär glad.

''Har du tur så kanske Madison kommer och tittar’’ sa hon retsamt. Madison, mitt gamla fling. Hon var den tjejen jag kunde lita på hemma i USA och vi hade dejtat ett par gånger. Inne i mina egna tankar hade jag inte hört att Willow började ’‘Madison, Madison’’ och sprang runt, runt mig och skrek. Jag skrattade tills jag såg Belle i trappan. Hon tittade på mig med ilska, besvikenhet och sorg i ögonen. Hon sprang upp igen och small igen dörren till mitt sovrum. Allt i huset blev knäppt tyst och min syster tittade frågande på mig och sa: ''What did I do?’’


______________________________________________________________________
Är det någons perspektiv ni vill ha i novellen?
Är det något speciellt ni vill ska hända?
Skriv och berätta vad ni tycker och tänker!!!!
And everybody: #StayRaw