0
Kapitel 3 - Not allowed to feel like this
Jag fick koncentrera mig hårt för att inte stå och stirra när hon kom tillbaka ut. ’’eh....förlåt...’’ var det enda jag fick ur mig. Hon log åt mig och sprang nästan ut ur badrummet och nästan smällde igen dörren efter sig. Jag stod stel frusen ännu en gång och bara tänkte på vad jag hade sett. Jag visste bara en sak, jag skulle ligga klarvaken i natt som jag gjort det senaste nätterna. Men av en helt annan anledning.
Jadens perspektiv:
Jag vaknade upp och kände mig oerhört utvilad. Jag hade faktiskt kunnat somna igår kväll. Efter ett tag. Jag tog på mig kläder och gick ner till köket där mormor och morfar satt och åt. Inget tecken av Belle någonstans, så det var fritt fram. ’‘Godmorgon sömntuta’’ sa mormor när hon såg mig. ’‘Godmorgon’’ log jag tillbaka. Jag satte mig ner vid bordet och tog paketet coco popps och hällde i skålen. Det var inte igår jag åt det, skulle mamma varit här skulle hon sagt att det inte var bra för mig att äta det till frukost. ’‘Äsch, ta allt’’ sa morfar som sett mig tveka om jag skulle ta allt ur paketet eller om jag skulle lämna kvar lite. Jag tog allt som han sa. ’‘Jag hörde att du stötte in på Belle i badrummet igår’’ började morfar. Jag satte flingorna i halsen och var tvungen att hosta och jag kände att mina kinder hettades till. Morfar tittade på mig och skrattade. Just då öppnades dörren och Belle kom in. Hon hade ett par tighta ljusa jeans och en vit instoppad skjorta. Hennes bruna hår låg perfekt och hon såg riktigt vacker. Morfar harklade sig och jag förstod att jag hade suttit och stirrat på henne. Hon gick fram och satte sig runt bordet och tog upp fling paketet. ’‘argh, jag köpte nya flingor igår’’ snäste hon och skakade på det tomma paketet. Jag log ursäktande när hon tittade på min skål fylld med flingor. Morfar verkade inte bry sig om det och fortsatte prata istället. ’’Vi’’ sa han och nickade mot mormor ’’vi ska åka till flygplatsen senare och hämta upp Justin’’ Belle som hade suttit och tittat ut genom fönstret tittade plötsligt upp och lyste upp. ’‘Kommer han hit idag?’’ sa hon glatt. Morfar nickade. Äntligen, jag tror inte jag skulle klarat en dag till utan honom här. Tänk vad han skulle skratta när jag berättar vad jag vart med om det senaste dagarna. Jag tittade tillbaka på Belle, hon log fortfarande. Varför störde det mig att hon hade lyst upp så mycket när han hade nämnt Justins namn. ’’Så jag tänkte att du, Belle, kunde ta med Jaden på bowling eller nått, visa han staden’’ Leendet på hennes läppar försvann och hon kom med ett ’’mm, visst’’.
Belles perspektiv:
Mormor och morfar hade åkt iväg för ärenden innan de skulle hämta upp Justin. Så jag fick dras med Jaden tills ikväll. För att vara världskändis var han förvånansvärt tyst och blyg runt mig. För att lätta stämningen hade jag bjudit in några vänner till mig, som svarade med ett skrikande ja när jag sa vem vi skulle åka och bowla med. Jasmine och Jason var mina närmaste vänner här, och Jasmine var ett stort fan av familjen Smith. När vi kom in till bowlinghallen stod dom där och vinkade glatt när vi kom innanför dörren. Jag sneglade på Jaden och han såg lättad ut över att en annan kille var där. ’‘Jasmine’’ log hon stort och skakade hand med Jaden. Han gav henne ett stort leende och man såg hur hon smälte långsamt inom sig. Vi delade upp oss i lag, tjejerna mot killarna. Jasmine satt förtrollat och tittade på Jaden. Då och då mötte vi varandras blickar och jag tittade generat bort. Varför fick jag den här känslan varje gång våra blickar möttes? Jag hatade att erkänna för mig själv att han faktiskt såg bra ut, och speciellt idag. De svarta jeansen, hans vita linne och hans halv skinnjacka såg han så manlig och snygg ut.
Nej, Belle, dessa tankar är helt förbjudna speciellt med tanke på Alexander där hemma. Alexander var min pojkvän hemma i Sverige. Även fast jag skulle vart borta ett år, visste vi båda två att vi inte kunde leva utan varandra så vi fick bara stå ut. ''Belle’’ skrattade Jason. ''Det är din tur’’. Jag skakade på huvudet och reste mig upp generat. Jag måste ha fastnat med min blick på Jaden för han log stort mot mig. ''Jag måste bara gå till toaletten’’ sa Jaden och pekade på bort och började gå. ''Glöm inte titta efter, så du inte går in på damernas’’ ropade jag efter honom med ett skratt. Han vände sig om och såg förvånad men ändå glad ut. ’’Ha-ha’’ så gick han. Jag vände mig tillbaka till Jason och Jasmine som tittade frågande på mig. Jag ryckte på axlarna och tog mitt klot och kastade i väg det på banan. 8 käglor. Jag och Jasmine skulle förlora stort..... De tittade fortfarande frågande på mig när jag kom tillbaka. ''Vad?’’ snäste jag. De tittade på varandra, Jason nickade. ''Så vad är det mellan dig och Jaden?’’ sa Jasmine. ’''Va?’’ sa jag förvånat. ’’Åh, kom igen. Blickarna ni ger varandra! Din blick var ju helt fäst vid honom’’ ’‘BELLE’’ ropade en röst. ugh, saved by the bell tänkte jag. Till min förvåning såg jag Ryan och Chaz. Jag vinkade glatt tillbaka. Tittade på Jasmine som gav mig du-kommer-inte-undan-vi-tar-detta-sen blicken. De kom och hälsade på oss och samtidigt kom Jaden tillbaka. ''Jaden?’’ sa Ryan förvånat när han fick syn på honom. ’’Ey, Ryan och Chaz. Sup?’’ svarade Jaden och hela han lyste av lycka. ’’Vi kan tyvärr inte stanna, men vi ska ha en welcome home, again party till Justin ikväll hemma hos mig, jag hoppas att ser er där’’ sa han med blicken fast på Jasmine som nickade glatt tillbaka. Vad hade jag missat där? Ryan och Jasmine? Denna värld blev ju bara mer och mer skruvad. ''We’ll be there’’ sa Jaden och de gick igen.
Jadens perspektiv:
Jag var extremt glad över att se Ryan igen, och ännu gladare att det bara var ett par timmar kvar tills Justin kommer hem och vi skulle snart dra till Ryan för att hjälpa till att fixa festen. För första gången i mitt liv stod jag vid spegeln i evigheter för att hitta det rätta kläderna för ikväll. Det var något med Belle som fick mig att smälta inombords. Speciellt efter blicken jag fick idag när vi var och bowlade. Hon var som fäst, jag undrade vad hon tänkte på. Det slutade med att jag tog på mig min militärjacka och gick ner till köket där Jason och Jasmine satt och väntade. ’''Belle’’ ropade Jasmine, ’’är du klar?’’ Vi ställde oss vid dörren och väntade på att hon skulle komma ner för trappan. Vi hörde hennes trappsteg ner för trappan och jag vände mig om.
''Wow’’ sa jag. Kanske lite väl högt.
Jadens perspektiv:
Jag vaknade upp och kände mig oerhört utvilad. Jag hade faktiskt kunnat somna igår kväll. Efter ett tag. Jag tog på mig kläder och gick ner till köket där mormor och morfar satt och åt. Inget tecken av Belle någonstans, så det var fritt fram. ’‘Godmorgon sömntuta’’ sa mormor när hon såg mig. ’‘Godmorgon’’ log jag tillbaka. Jag satte mig ner vid bordet och tog paketet coco popps och hällde i skålen. Det var inte igår jag åt det, skulle mamma varit här skulle hon sagt att det inte var bra för mig att äta det till frukost. ’‘Äsch, ta allt’’ sa morfar som sett mig tveka om jag skulle ta allt ur paketet eller om jag skulle lämna kvar lite. Jag tog allt som han sa. ’‘Jag hörde att du stötte in på Belle i badrummet igår’’ började morfar. Jag satte flingorna i halsen och var tvungen att hosta och jag kände att mina kinder hettades till. Morfar tittade på mig och skrattade. Just då öppnades dörren och Belle kom in. Hon hade ett par tighta ljusa jeans och en vit instoppad skjorta. Hennes bruna hår låg perfekt och hon såg riktigt vacker. Morfar harklade sig och jag förstod att jag hade suttit och stirrat på henne. Hon gick fram och satte sig runt bordet och tog upp fling paketet. ’‘argh, jag köpte nya flingor igår’’ snäste hon och skakade på det tomma paketet. Jag log ursäktande när hon tittade på min skål fylld med flingor. Morfar verkade inte bry sig om det och fortsatte prata istället. ’’Vi’’ sa han och nickade mot mormor ’’vi ska åka till flygplatsen senare och hämta upp Justin’’ Belle som hade suttit och tittat ut genom fönstret tittade plötsligt upp och lyste upp. ’‘Kommer han hit idag?’’ sa hon glatt. Morfar nickade. Äntligen, jag tror inte jag skulle klarat en dag till utan honom här. Tänk vad han skulle skratta när jag berättar vad jag vart med om det senaste dagarna. Jag tittade tillbaka på Belle, hon log fortfarande. Varför störde det mig att hon hade lyst upp så mycket när han hade nämnt Justins namn. ’’Så jag tänkte att du, Belle, kunde ta med Jaden på bowling eller nått, visa han staden’’ Leendet på hennes läppar försvann och hon kom med ett ’’mm, visst’’.
Belles perspektiv:
Mormor och morfar hade åkt iväg för ärenden innan de skulle hämta upp Justin. Så jag fick dras med Jaden tills ikväll. För att vara världskändis var han förvånansvärt tyst och blyg runt mig. För att lätta stämningen hade jag bjudit in några vänner till mig, som svarade med ett skrikande ja när jag sa vem vi skulle åka och bowla med. Jasmine och Jason var mina närmaste vänner här, och Jasmine var ett stort fan av familjen Smith. När vi kom in till bowlinghallen stod dom där och vinkade glatt när vi kom innanför dörren. Jag sneglade på Jaden och han såg lättad ut över att en annan kille var där. ’‘Jasmine’’ log hon stort och skakade hand med Jaden. Han gav henne ett stort leende och man såg hur hon smälte långsamt inom sig. Vi delade upp oss i lag, tjejerna mot killarna. Jasmine satt förtrollat och tittade på Jaden. Då och då mötte vi varandras blickar och jag tittade generat bort. Varför fick jag den här känslan varje gång våra blickar möttes? Jag hatade att erkänna för mig själv att han faktiskt såg bra ut, och speciellt idag. De svarta jeansen, hans vita linne och hans halv skinnjacka såg han så manlig och snygg ut.
Nej, Belle, dessa tankar är helt förbjudna speciellt med tanke på Alexander där hemma. Alexander var min pojkvän hemma i Sverige. Även fast jag skulle vart borta ett år, visste vi båda två att vi inte kunde leva utan varandra så vi fick bara stå ut. ''Belle’’ skrattade Jason. ''Det är din tur’’. Jag skakade på huvudet och reste mig upp generat. Jag måste ha fastnat med min blick på Jaden för han log stort mot mig. ''Jag måste bara gå till toaletten’’ sa Jaden och pekade på bort och började gå. ''Glöm inte titta efter, så du inte går in på damernas’’ ropade jag efter honom med ett skratt. Han vände sig om och såg förvånad men ändå glad ut. ’’Ha-ha’’ så gick han. Jag vände mig tillbaka till Jason och Jasmine som tittade frågande på mig. Jag ryckte på axlarna och tog mitt klot och kastade i väg det på banan. 8 käglor. Jag och Jasmine skulle förlora stort..... De tittade fortfarande frågande på mig när jag kom tillbaka. ''Vad?’’ snäste jag. De tittade på varandra, Jason nickade. ''Så vad är det mellan dig och Jaden?’’ sa Jasmine. ’''Va?’’ sa jag förvånat. ’’Åh, kom igen. Blickarna ni ger varandra! Din blick var ju helt fäst vid honom’’ ’‘BELLE’’ ropade en röst. ugh, saved by the bell tänkte jag. Till min förvåning såg jag Ryan och Chaz. Jag vinkade glatt tillbaka. Tittade på Jasmine som gav mig du-kommer-inte-undan-vi-tar-detta-sen blicken. De kom och hälsade på oss och samtidigt kom Jaden tillbaka. ''Jaden?’’ sa Ryan förvånat när han fick syn på honom. ’’Ey, Ryan och Chaz. Sup?’’ svarade Jaden och hela han lyste av lycka. ’’Vi kan tyvärr inte stanna, men vi ska ha en welcome home, again party till Justin ikväll hemma hos mig, jag hoppas att ser er där’’ sa han med blicken fast på Jasmine som nickade glatt tillbaka. Vad hade jag missat där? Ryan och Jasmine? Denna värld blev ju bara mer och mer skruvad. ''We’ll be there’’ sa Jaden och de gick igen.
Jadens perspektiv:
Jag var extremt glad över att se Ryan igen, och ännu gladare att det bara var ett par timmar kvar tills Justin kommer hem och vi skulle snart dra till Ryan för att hjälpa till att fixa festen. För första gången i mitt liv stod jag vid spegeln i evigheter för att hitta det rätta kläderna för ikväll. Det var något med Belle som fick mig att smälta inombords. Speciellt efter blicken jag fick idag när vi var och bowlade. Hon var som fäst, jag undrade vad hon tänkte på. Det slutade med att jag tog på mig min militärjacka och gick ner till köket där Jason och Jasmine satt och väntade. ’''Belle’’ ropade Jasmine, ’’är du klar?’’ Vi ställde oss vid dörren och väntade på att hon skulle komma ner för trappan. Vi hörde hennes trappsteg ner för trappan och jag vände mig om.
''Wow’’ sa jag. Kanske lite väl högt.
