jadensmithtime

Jag kände en glädjevirvel åka igenom som samtidigt möttes ev an stor oro. ’’Du svarar aldrig när jag ringer’’ började han. ''Jag har varit upptagen’’ försökte jag få fram oberört. Jag hörde honom fnysa. ''Jag ser det! du är ju överallt i tidningarna. Kan inte vara lätt att vara Belle Gustafsson inte’’. Jag reagerade på hans sätt att prata. Jag visste att han inte skulle bli glad, men jag han har aldrig pratat såhär till mig. ''Jag hann inte ens berätta för Nathalie innan hon läste det i tidningen’’. Det skar en smärta genom mig när han nämnda min bästa väns namn. Vi hade inte pratat på ett tag. ''Ringde du bara för att skälla på mig?’’ svarade jag med en attityd jag inte visste jag hade. ''Nej’’ svarade han förnedrat. ''Ville bara höra så att du var okej’’. Jag ångrade precis min elaka svar och plötsligt var han den Alexander jag kom ihåg och älskade. ''Jag vet att vi lämnade allting så fel den natten’’ började jag. ‘‘Förlåt’’. ''Nej, Belle. Det är jag som ska säga förlåt. Jag stöttade inte dina drömmar. Jag blev avundsjuk när du sa att du skulle vara borta flera månader med Justin.’’ Han drog efter andan. ’‘Och din röst när du nämnde Jaden.’’ Den natten hade vi skrikit på varandra mer än vad vi någonsin gjort. Jag hade berättat att jag skulle åka iväg och han hade inte reagerat som jag trodde. En känsla inom mig hade bara velat springa in i Jadens armar och gråtit ur.'‘Har du berättat för din mamma?’’ frågade han. ’’Ja’’. ’‘Men inte pappa?’’ Jag skakade på huvudet även fast jag visste att han inte kunde se. ''Han skulle aldrig låtit dig åka va?’’ ännu en gång skakade jag på huvudet. Alexander förstod min tystnad och han förstod mig. Willow kom in igenom dörren. ''Jag måste gå nu’’ sa jag till Alexander. ''Don’t be a stranger miss famous’’ sa han och la på.

''Vet du var du ska ha på dig ikväll?’’ frågade Willow mig när jag lagt ifrån mig mobilen. Jag hade vart så distraherad att jag inte hade hunnit vara nervös för att träffa Jadens föräldrar. Men jag hade faktiskt hunnit hitta efter massa letande vad jag skulle ha på mig. Jag tog fram en svart klänning och visade Willow.


Hon lyste upp. ''Wow, den är verkligen snygg!! Men skor?’’ Jag hade faktiskt tänkt på det med. Jag tog fram ett par svarta pumps och Willows glada min försvann. Hon skakade på huvudet. ''För mycket svart och tråkigt och för lite craaaaazy!’’ sa hon samtidigt som hon hoppade runt som en galning. Hon gick till min garderob. Efter några sekunders letande hittade hon mina Jeffrey Cambell skor som jag hade försökt att dölja så väl och nickade.

''Vad ska du ha på dig?’’ frågade jag. ''Det får du se’’ sa hon retsamt och gick ut ur mitt hotellrum. Jag önskade innerligt att det var något värre än mina skor.

Jaden hade precis hunnit komma hem och fixat sig innan middagen. Han kom och hämtade mig och han såg otrolig ut. ''Vad vacker du är’’ sa han och gav mig en kyss. Hela jag fylldes med glädje och önskade att vi bara kunde stanna inne. ''Du ser inte så dålig ut själv’’. ’’De skorna!’’ Jag visste det. Det var för mycket. Jag skulle aldrig låtit Willow bestämma. ''Mamma kommer älska de skorna, om dem blir snodda vet vi i alla fall vem vi skall skylla på.’’ Jag skrattade. Han fick mig alltid att känna mig bättre till mods. Till min hjälp skulle jag knappast få några blickar på mig när jag gick bredvid Willow för hon såg galnare ut än vanligt. Men som vanligt, passade hon grymt bra i sina kläder.

Restaurangen var en av de finaste jag varit på eller vem försöker jag lura? Det var absolut den finaste restaurangen jag vart på. Det var som en romantisk film. Ljuset var lågt och det var tända ljus överallt. Det var svarta och röda nyanser överallt. ''Man kan ju nästan tro att Jaden har inrett detta stället’’ sa Willow. Just det! Hans favorit färger. Jag log mot han. Jag kände mig  som hemma i hans armar. I hörnet på restaurangen fanns ett runt bord där Jada och Will satt och väntade. Jag kände min mage vrida sig. Jaden tog tag i min hand, lutade sig mot mitt öra och viskade.
''Var inte nervös. De gillar dig och framför allt: jag gillar dig. Mycket.’’ Jag önskade jag kunde stanna och berätta hur jag kände för honom men vi hann inte innan vi kom fram till bordet. De log mot oss när vi kom fram och de reste sig från bordet. ''Jada’’ sa hon och räckte fram sin hand. ''Belle’’ svarade jag och gjorde likadant med Will. Jag satte mig ner bredvid Jaden och mitt emot Jada och Will. De började prata som vanligt  och det var inte alls svårt att vara sig själv. Till min förvåning fanns det ingen pinsam stämning mellan någon av oss. Vi skrattade och skrattade. ''Jag hoppas att du inte har något emot att äta kött’’ sa Jada när maten kom in. Jag skakade på huvudet och Jaden började skratta. ’’Om hon fick bestämma, skulle hon äta kött till domedagen.’’ Alla stämde in i ett skratt och jag kände en lycka stiga inom mig. Vi hade spenderat en dag tillsammans innan vi åkte. Diane hade bett oss smaka olika kött typer för hennes bjudning. De hade bara skrattat åt mig där jag satt och tryckte i mig köttbit efter köttbit. Men detta kött var nog det godaste jag någonsin ätit.

’Så Belle, du dansar’’ började Will. ''Hur länge har du gjort det?’’ ''Jag har dansat i stort sätt hela mitt liv. Men det var inte förrän ett par år sen jag börjat koreografer själv på riktigt.’’ svarade jag ärligt. Han nickade. ''Imponerande. Jag såg dina koreografier förut. Du är riktigt duktigt.’’ Jag kände Jadens stolta blick på mig. ''Tack’’ svarade jag generat. Middagen fortsatte i samma lätta tryck och jag var redigt mätt efter desserten. ’’Du är en otrolig tjej Belle.’’ sa Jada. ''Men Jaden, du måste börja ta mer ansvar’’. Här kom den delen jag suttit och fruktat enda sen vi kom hit. Jaden såg sin mamma rakt i ögonen och nickade. ’‘Jag vet att ni är tonåringar och det kanske inte är så lätt att förstå. Men världen bryr sig inte om det. Det bryr sig om skandaler.’’ sa hon ärligt. Jaden greppade tag i min hand som låg på mitt lår. Jag tittade på honom. Ingen hade någonsin fått mig att känna som han kände. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag tittade upp på resten som tittade på oss och log. ’’Ni passar tillsammans’’ sa Will.

Vi låg i min säng efter middagen med mina föräldrar. De har aldrig tyckt om någon så mycket som de gillade Belle. De har alltid gillat Madison men inte på samma sätt. Vi hade alltid varit vänner. Hon hade tagit av sig sina skor som min mamma hade påpekat dess skönhet flera gånger. Hon såg så vacker ut i kväll och jag kände mig som den lyckligaste människan i världen. Jag tog upp min mobil för att skriva en ny tweet.

Jag tittade på det jag hade tweetat och det var nog den ärligaste tweet jag lagt upp. Varje gång hon sagt mitt namn har jag fått en stöt igenom hela kroppen. Hon reste sig upp. ''Jag ska bara ta en dusch’’ sa hon och gick mot badrummet.

Precis innan jag stängde dörren till badrummet hörde jag Jadens röst. ''Tack’’ jag tittade på honom. ''För vaddå?’’ ''Tack för att du är du’’