jadensmithtime

Jadens perspektiv

''Ännu en vanlig dag i Malibu’’ tänkte jag för mig själv medan jag gick längst stranden. De vanliga tjejerna låg på sin vanliga plats och försökte se extra smala ut för killarna som gick förbi. Medan jag gick på strandkanten och kände vågorna slå mot mina fötter ibland, såg jag min syster komma springande mot mig.
’''Jaden!’’ ropade hon andfått. När hon nått fram till mig satte hon händerna mot knäna för att andas ut. ’’Du skulle vart tillbaka för en halvtimma sen, vi blir sena till studion’’.
''Studion’’ mumlade jag för mig själv. Det hade jag helt glömt bort. Idag skulle jag och en av mina bästa vänner spela in en låt tillsammans. Vi började små springa emot vårt hus som inte låg speciellt långt bort men sanden gjorde det jobbigare att springa och vi var rejält andfådda när vi kom fram. Väl innanför dörren stod mamma med armarna i kors och tittade på mig.
''Jaden, detta är fjärde gången denna veckan din syster har fått hämta dig, du fick inte den för ha som prydnad’’ sa hon och nickade mot klockan på min arm. Utan ord sprang jag upp på mitt rum och bytte om till ett par jeans, en vit college jacka och min gråa väst med nitar på. Tog mina solglasögon och sprang ut till limousinen där min familj väntande.


’’eeeyooo Jaden’’ hörde jag en bekant röst ropa när jag steg in i studion. Jag vände mig om och såg en av mina bästa vänner.
’’yo, sup bieber!’’ Som vanligt var han lika glad och peppad för att få gå in i studion och göra det han brinner för och älskar. Jag gav han ett skratt när han började springa mot recordingrummet.
''Jaden, härligt att se dig igen’’ sa Scooter, Justin manager. ’‘sätt på dig hörlurarna och ställ dig vid micken så kör vi igång.'' Jag får samma känsla när jag rappar, det känns som jag är i en helt annan värld. En värld där jag kan vara den jag är, se ut hur jag vill och ingen paparazzi. Jag tror vi alla får den någon gång, vad vi en gör. Den världen där vi regerar.
''Swaaaaag!’’ ropade Justin och bröt mig ut ur min värld. Gav han en high five, tog en redbull och gick ut ur studion och ut i den friska luften. Solen var extrem varm idag, nära +35 grader och jeansen hjälpte inte. Ännu en gång väckte Justin mig ur min lilla värld.
''Jaden, what’s up?’’ Sa han och såg med en orolig blick på mig. Jag tittade på han och undrade hur han kunde se rakt igenom mig på det sättet, han var ju i alla fall min bästa vän. Jag svarade med en lätt ’‘i’m cool’’ och började gå tillbaka till dörren för att gå in. ’‘Jag låtsas som att du precis inte ljög mig rakt i ansiktet, om du berättar vad som är fel’’. Jag vände mig och såg honom i ögonen, han var seriös. Han skulle inte sluta förrän jag berättade vad som var fel. Jag övervägde att säga att jag var nervös inför vårt uppträdande som vi snart skulle ha, men antog att det inte skulle hålla särskilt länge.
’’ Jag...asså...jag lever i en värld, som dom kallar kändisvärlden.’’ jag tog en paus och tittade upp på han, han tittade på mig med samma oroliga blick. Jag tittade ner igen och fortsatte. ’’ Du vet, när du känner att du inte vet vad du ska göra, kan du åka hem till Stratford och vara med dina vänner och få bort alla negativa känslor, ladda om och sedan åka tillbaka. Jag har inget sådant ställe. Visst, jag kan åka till NY och sedan komma hem igen, men det är aldrig....’’ Jag hittade inga ord och tittade på min bästa vän i förhoppning att han skulle förstå.
Han skulle precis öppna munnen och säga något när mamma ropade på mig. Jag log ursäktande och började gå till limousinen där mamma stod och väntade. Tittade tillbaka på honom och såg fortfarande samma oroliga blick, men en glimta hopp i hans ögon. Jag hoppade in och stängde bildörren efter mig.

Efter gårdagen hade jag bara gått hem och lagt mig med en gång. Jag hade inte kunnat somna förrän sent, för jag tänkt på allt jag sagt till Justin. Jag hade aldrig varit så ärlig mot någon, han måste tro att jag var galen. Jag gick ner till köket där min pappa satt och åt frukost. När jag kom ner tittade han på mig och sa ’‘Det ligger ett brev till dig borta’’ och nickade mot köksbordet. Jag gick fram och öppnade den och i låg en lapp:

Jag kan inte föda om dig, och bosätta dig någon annanstans. Men jag kan ta vad jag har och ge lite till dig. Justin

Jag tittade i kuvertet och där låg en flygbiljett. Tur och retur till Stratford.