jadensmithtime

''Jag har redan gjort lasagne'' sa han stolt och gick iväg. Jag skrattade . Självklart. Jag öppnade kuvertet.

Inbjudan till Madison Pettis julfest.

Belles perspektiv

Jag och Nathalie hade valt att inte följa med Jadens radiointervju. Vi stannade hemma medan de åkte iväg. Vi beundrade det enorma huset som var så otroligt vackert.

''Tror du Moises ser något i mig?'' frågade Nathalie medan vi gick in i vårt sovrum igen.

''Skojar du? Han kan ju inte hålla ögonen ifrån dig'' svarade jag. Vilket var sanningen. Moises kunde inte hålla ögonen borta från Nathalie. Hon log mot mig medan hennes kinder hettades till.

''Mat?'' frågade hon generat. ''Givet''

Killarna hade inte hunnit äta upp lasagnen innan de åkte så vi åt det som var kvar. Jaden hade tyckt att mitt kök var otroligt men jämfört med hans var det ingenting.

Vi satte oss ner runt matsalsmordet. ''Vad var det för intervju?'' frågade Nathalie. ''För Ryan seacrest tror jag'' svarade jag medan hon vecklade upp datorn som stod på bordet och letade upp rätt radiosändning.

''Så hur går det med musiken?'' sa Ryans röst ut ur datorn. Jag hörde Jadens ljuva stämma svara ''Jag håller på med en låt tillsammans med JB'' Nathalies blick träffade mig och jag nickade. ''Den är ungefär som Never Say Never'' förklarade han. ''Har låten någon titel?'' ''All yours'' sa han medan en ström av rysningar fördes igenom min kropp.

Jadens perspektiv

Det bästa med att intervjuas av Ryan var att han aldrig gick över gränsen när det gällde hans frågor.

Mateo hade åkt hem och Moises hade dragit ut Nathalie på stan. Så jag och Belle hade kvällen för oss själva. Hon låg på min axel i soffan medan vi tittade på en Eat, pray and love. Belles favorit film.

''Det är en sak jag måste prata med dig om'' sa jag i låg stämma. Jag ville egentligen inte förstöra kvällen för oss men jag hade inget val. Hon tittade upp på mig med sina vackra ögon och jag tappade andan för ett tag. Jag lutade mig fram mot bordet, tog upp kuvertet och gav det till henne.

Hon öppnade det och stelnade till när hon läste vad det stod. Hon ställde sig upp.

''Belle?'' Hon stod fortfarande förstelnad. ''Och du ska gå?'' hennes fråga kom ut som en viskning.

Jag ställde mig upp bredvid henne, la mina händer på hennes höfter och tittade in i hennes ögon.

''Jag har inget val'' jag tittade in i hennes ögon som var fyllt med tårar. Hon slet sig ur mitt grepp, slängde iväg kuvertet och sprang ut igenom dörren.

________________________________________________________________________________________

Det här är bara del 1 för att jag ville så gärna ge er någonting.
Denna veckan har varit så mycket att jag inte hunnit träffa mina vänner, så detta lov kommer bli mycket med dem.