jadensmithtime

Jag gick in i porten som visade 22, tog hissen upp och knackade ivrigt på dörren. Några sekunder senare öppnades dörren. Men det var inte Belle. Jag möttes av en lång kille, med brunt hår, muskulös med ett pojkbands leende. Han räckte fram handen och jag tog fram min och skakade den. ''Alexander'' sa han och bländade mig med det dumma leendet.

Jadens perspektiv

Belle kom nedför trappan och räddade den pinsamma tystnaden som lagt sig över rummet. Alexander hade slängt sig i soffan och jag satt mig pinsamt på den andra kanten. Jag reste mig upp och gick fram och la armarna om henne. ''Du blir vackrare för varje gång jag ser dig'' sa jag mjukt till henne. Hennes kinder blev genast röda och hon gav mig ett leende.

Hon hade svarta skinnbyxor med ett senapsgult linne instoppat som fick henne se ut som en modell. Alexander harklade sig bakom oss där vi stått och tittat varandra djupt i ögonen. Belles blick vandrade vidare till Alexander. ''eh, Jaden. Alexander'' sa hon och pekade på honom. ''Jag hörde detta''. Hon log ursäktande och började gå mot köket. ''Vill ni ha något?'' frågade hon. Alexander sa något på svenska jag inte förstod och Belle nickade. ''Vill du ha något?'' sa hon och tittade på mig. Jag gick efter henne till köket. Hon sträckte sig upp för att nå glasen som stod på den översta hyllan. Jag gick fram till henne och la handen på hennes rygg. ''Hey, jag fixar detta''. ''Jag klarar det'' envisades hon. ''Jag vet, men du behöver inte. Doktorn sa att du skulle ta det lugnt.'' svarade jag i lugn röst. ''Ja, och det är så ansträngande att ta ner ett glas!'' svarade hon med ironi. Jag flinade. ''Ja, för dig''. Hon gjorde en grimas men lät mig ta ner glasen för henne. ''Ert kök är otroligt'' sa jag och tittade mig runt.

Allt var i svart och vit nyans och smälte samman. Vi hällde upp någon slags dricka i glasen. ''Svenska....'' mumlade jag medan jag försökte läsa var det stod på flaskan. Hon började skratta och gav mig en kyss på kinden. Innan jag hann reagera och ge henne en kyss tillbaka ringde det på hennes mobil.

Jag gick ut med glasen och satte mig i soffan tillsammans med Alexander som satt och tittade på Fresh Prince of Bel Air. ''Din pappa är kung här'' skrattade han. Jag hade sett alla säsonger och detta var mitt favoritavsnitt. ''Det bästa avsnittet'' sa han och pekade på skärmen. ''Du tog orden ur munnen på mig'' svarade jag. Jag hade många gånger tänkt hur han skulle se ut. Jag ville se han som ful, elak kille. Men hur svårt det än var att erkänna verkade han vara en hygglig kille och tyvärr inte alls ful och det där dumma leendet. ''Så var har du planerat för eran första date?'' frågade han och väckte mig ur mina tankar. Han tittade intresserat på mig. ''Ursäkta att jag frågar, men vad gör du här?'' jag fick en allvarlig röst jag inte menade att få till. Men någonstans i mig var avundsjukan och ilskan så hög att jag inte kunde hålla den inom mig längre. Hela hans min visade att han inte var beredd på den frågan. ''Jag ville se att hon mår bra'' svarade han med låg röst. ''Och nu har du gjort det''. Jag kunde inte hjälpa att rösten var hård. Belle hade aldrig nämnt Alexanders namn efter vi hade blivit tillsammans, så jag antog att det inte höll kontakten. Men en sån här olycka skulle väl fört mig och Madison tillsammans igen med. ''Förlåt'' sa jag ärligt. ''Hey, jag förstår. Jag ville bara se hur hon mår. Men jag skall gå nu'' sa han och reste sig upp. ''Säg till Belle att jag var tvungen att åka.'' Log han. Jag visste att jag var glad att han hade gått, men jag visste inte om Belle skulle bli glad. Jag såg att någonstans hade hon känslor för den killen. Hennes ögon visade det. Jag satte mig i mitten av soffan och stängde av TV:n. Jag kände armar sluka om mig och jag kände doften av Belle. ''Du luktar så gott'' sa jag och vände mig om så jag kunde se hennes ögon. ''Ska vi gå?'' frågade hon.

Göteborgs gator hade fyllts med folk. Människor som älskade att stirra när vi gick hand-i-hand nedför gatorna. Vissa tog även kort och då och då kom folk fram till oss. ''Kan vi få ta en bild med dig?'' sa en tjej som måste vart runt min ålder. ''Vill ni att jag tar kortet?'' frågade Belle vänligt, tjejerna log och gav henne kameran. ''Säg cheese'' ''Cheeeeeese!'' lät vi i kör. När väl någon hade vågat komma fram blev det helt plötsligt fullt med folk som ville ha autograf och ta kort. Jag snurrade runt i folk massan och letade efter Belle och hittade hennes blick utanför där hon stod och log. Tillslut hade alla fått det de kom för och vi blev ensamma igen. ''Du älskar dom verkligen'' Det var ingen fråga och jag var tvungen att nicka. ''Jealous much?'' retades jag. Hon gav mig en grimas och jag fattade hennes hand igen. ''Oroa dig inte du är fortfarande nummer ett''

Alexanders perspektiv

''Du sa att du skulle fixa det snart. Det har gått en månad Alexander!'' skrek rösten från andra sidan telefonen. ''Det är lite svårare än vad du tror'' svarade jag ilsket. ''Du hade en sak att göra. EN sak!''. ''Även du misslyckades med detta, remember?'' Jag hörde ett frustande. ''Du har två veckor. Sen tar jag saken i mina egna händer. Hejdå'' sa hon med lika ilsken röst. Jag la på min flirta röst ''Hejdå, Madison.''