jadensmithtime

Allt det här på grund av mig? Belle låg på sjukhus medvetslös på grund av mig. Mig. Jaden Smith. Tårarna tog över och jag kände mina ben vikas ihop. Sedan blev allting svart.

Jadas perspektiv

Jag fann min son liggandes i korridoren. Hans tårar rann ner för kinderna och han låg med knäna upp mot hakan. Det gjorde ont i mitt hjärta att se honom såhär. Jag bar upp han i mitt knä och lutade mig mot väggen. Hans blick var tom, men ändå fylld med sådan smärta. Inte ens i de två månader han vart utan henne hade han varit i sådan här smärta. ''Mamma, hon måste vakna. Jag har inte ens fått chansen att förklara allt för henne'' Hans röst var svag och jag fick koncentrera mig för att höra vad han sa. Jag drog upp min mobil och skickade iväg ett sms.

Så fort du kan. Kom hit!

Jadens perspektiv

Jag satt inne hos Belle. Rummet var mörkt och tyst. Hela sjukhuset var tyst. Stjärnorna sken starkt utanför. Det var till och med full måne i natt. Det skulle vart en fin kväll. Belle älskar stjärnorna. Hon insisterade alltid på att sitta på balkongen i flera timmar för att se dem. ''Belle, jag hoppas du kan höra mig''. Jag satt och väntade på en reaktion jag visste att jag inte skulle få. ''Du ska veta att det aldrig var meningen att det skulle bli såhär. Jag vet att detta kommer låta som en bortförklaring men jag hoppas att du kan förstå.'' Även fast hon kanske inte kunde höra mig var jag tvungen att berätta vad som hände den dagen för ungefär 2 månader sen. ''Jag visste inte hur hon kände för mig. Hon har alltid varit den enda jag kan lita på''. Jag kom på mig själv prata bra om Madison, kanske inte det bästa i denna situation men fortsatte ändå. ''Du var som ingen jag mött innan. Du såg mig som den jag vill vara. Inte som sonen till en av de kändaste skådespelaren. Du såg mig inte som min titel: Jaden Smith – kändisen. Du såg mig som Jaden Smith, den kille jag önskade att alla såg.'' Jag satt tyst en stund. Jag skulle aldrig kunna förklara hur jag kände för henne. Jag kanske aldrig skulle kunna visa det för henne heller. Jag ville att hon skulle vakna upp. Men inom mig fanns en rädsla att hon skulle be mig dra åt helvete om hon vaknade. Jag gick fram till fönstret och tittade ut mot stjärnorna.

Jag tog ett kort med mobilen som jag la in på twitter med texten: Waiting for a miracle. Nyheten om Belle hade nått varje tidning. Först på TT listan på twitter låg: #PrayForBelle. Min kärlek till mina fans är obeskrivlig. De har alltid funnits där för mig. Även fast det bara för ord, så för mig var det så mycket mer. Jag hade varit den sämsta versionen av mig själv de senaste månaderna men det älskade mig lika mycket ändå. ''Varför åkte du till Stratford?'' hörde jag en röst bakom mig. Jag hoppade till. Jag hade varit så djupt inne i mina tankar att jag inte hört Nathalie komma in. Hon satte sig ner på stolen bredvid Belle och jag följde hennes exempel. ''Vill du höra den historien jag säger till folk eller den riktiga anledningen?'' frågade jag henne. Hon tittade på mig, förvånad över ärligheten i mitt svar. ''Den riktiga anledningen kan vara tråkig och lång'' varnade jag henne. Hon tittade på Belle medan hon svarade. ''Jag har tid''.

Jag berättade allt. Hur jag kände mig som en utböling i mitt egna liv. Hon lyssnade på mig utan att ställa frågor eller döma mig. Jag förstod varför Belle tyckte så mycket om henne. Hon var en total motsats till Belle på utseendet. Hon hade kort blont hår och gröna ögon. Hon var inte speciellt lång. Men på insidan var dom detsamma. Lika omtänksamma, vänliga och lojala. Martin öppnade dörren och kikade in. Antagligen för att se om någon var här inne. Nathalie sa något på svenska jag inte uppfattade men log så gott jag kunde mot Martin som stängde dörren och gick igen. Men inte långt efter knackade det på dörren igen. Nathalie gick och öppnade. Hon stelnade vid dörren och stirrade på människan som stod utanför. Jag hörde en bekant röst säga hej utan för dörren. Justin visade sig i dörren. Nathalie stod fortfarande helt fast frusen och Justin gav henne ett leende. Han kom fram och la händerna om mig. Jag kunde inte krama tillbaka lika lätt för han hade ett stort gitarrfodral på ryggen.

Nathalie hade kommit tillbaka till verkligheten och satte sig ner på stolen bredvid mig igen. Jag gav henne ett litet skratt som hon svarade med en grimas. ''Jag hittade din låt text på ditt hotellrum'' erkände han. Jag tittade på honom. Orolig han hade hittat mina andra lappar. Inget jag ville dela med mig av. ''Jag tog mig friheten att hitta på en melodi till den'' sa han generat. Han tog upp sin gitarr ur fodralet. ''Vill ni höra? Jag antar att den handlar om personen i detta rum'' Jag nickade. Min tur att skämmas. Justin började långsamt spela och ju snart han började sjunga kände jag ingen min text.

Jag såg Nathalie sitta och stirra på Justin medan han spelade. Jag lutade mig mot hennes öra. ''Belieber?'' viskade jag. Hon nickade intensivt. I ögonvrån såg jag Justin få ett leende på läpparna och försökte att inte släppa ut ett skratt medan han sjöng. Om Belle skulle vart vaken tror jag att hon skulle älskat den här natten. Hennes bästa vän, Justin Bieber, full måne, starka stjärnor, gitarr, ny låt. Jag vågade inte rabbla upp mig själv. Jag visste inte om hon ville ha mig här egentligen. Jag hade börjat skrivit denna låt dagen efter hon hade lämnat mig. ''If home is where you are, home is way too far away'' sjöng han. Jag älskade den meningen i texten. Jag kände mig hemma när jag höll Belle nära mig. De senaste månaderna hade jag varit vilse. Inte kunnat hitta tillbaka hem. Även fast hon inte var vaken kände jag mig mer hemma än jag gjort på länge. Jag tittade tillbaka på Nathalie som hade tårar i ögonen. Jag la min hand på hennes lår tröstande. Hon la sin hand på min och log mot mig. ''Jag vet att hon skulle uppskatta att du är här Jaden'' sa hon lågt så att bara jag kunde uppfatta vad hon sa. Låten började gå mot sitt slut. ''Vilken vacker låt'' hörde jag en skör röst säga från sjukhussängen.

_________________________________________________________________________________________

Låten är inte Jaden eller Justins egna låt. Justin har gjort en cover på Ernie Halter, som jag tyckte passade till.

Jag vet att kapitlet inte är mitt bästa, men det är mer ett mellan kapitel. I nästa kommer det komma både avundsjuka och lycka. Jag har mycket i skolan denna veckan, så vet inte när nästa kapitel kommer ut. Men stay tuned.