jadensmithtime

Det var lätt för pappa att tvinga hem mig. Här ville jag inte stanna. Jag hade varit en sommarflört för Jaden. Någon att ha medan han var borta från Madison. Jag försökte innerligt dölja tårarna för pappa men dom kom då och då. Han trodde så klart att det var för att jag var tvungen att åka. Men han visste inte vilken lättnad det var att han hämtade hem mig nu. Kanske skulle jag hinna åka iväg innan Jaden kom tillbaka. Träffa honom var det sista jag ville göra. I alla fall var det det jag intalade mig själv. Jag älskade Jaden. Mer än han älskade mig. Tydligen. Jag ville ha honom. Medan jag kämpade mot gråt gick jag och pappa ner mot taxin som väntade. Han hade fortfarande lika arg blick, fortfarande lika stel i ansiktet. Han bar kostym som fick honom att se ut som en agent. Taxin stod parkerad utanför vårt stora hotell. Jag tittade tillbaka på hotellet innan jag satte mig i taxin. Dess beiga väggar och den enorma röda matten som tillslut nådde den stora entrén. Jag kände en tår rinna ner för mina kinder. Ingen hade varit på hotellet. Det var ju mitt på dagen, vad hade jag väntat mig? Jag ville säga hejdå till Justin men pappa lät mig inte gå någonstans. ''Belle'' sa min pappa med samma arga röst. ''Hoppa in nu''. Jag hade ingen lust att börja ett bråk så jag hoppade lydigt in. Chaffören startade motorn och pappa mumlade ''flygplatsen''. Jag tittade tillbaka på vägen när vi började åka. Jag stelnade till. Jag såg Jaden springa upp för backen till hotellet. Han andades andfått. Grät han? Jag hann inte titta ordentligt innan taxin var runt hörnet och det enda jag såg var hotellets baksida. Jag slängde en sista blick på hotellet och kände tårarna rinna ner för kinderna. Antagligen den sista gången jag såg hotellet, London eller. Jag tog ett djupt andetag innan jag tänkte hans namn, Jaden.


Jag tittade stumt på Madison. Vad höll hon på med? Hon log mot mig, ett leende jag inte svarde på. Leendet försvann snabbt. ''Jag trodde du ville '' började hon. Jag var så chockad jag inte fick fram ett ord. Hon tog min tystnad rätt. Jag ville inte. Jag hade förstått att jag hade haft känslor för Madison, men mina känslor för Belle slog henne alla dagar i veckan. Att jämföra Madison med Belle var som att mäta vem som var stört av en myra och en elefant. Myran har ingen chans. Precis som Madison, hon har ingen chans mot Belle. ''Du trodde?'' började jag argt. ''Du kan tro vad du vill, Madison, men märk mina ord.....'' Jag visste inte hur jag skulle försätta. Mamma skulle bli besviken om jag skällde ut henne, det vet jag. Helt plötsligt dök Justin upp i mina tankar. Kill them with kindness skulle han säga. Jag visste inte hur jag kunde vara snäll mot henne just nu. ''Jag måste gå'' sa jag bara snabbt och började springa. Att få taxi i London mitt på dagen brukar vara enkelt. Men som straff för vad jag gjort fanns ingen taxi någonstans. Jag började springa mot hotellet som jag visste bara låg några kvarter bort. Okej, jag ska inte ljuga. Att åka taxi tar en kvart. Jag ville inte ens tänka på hur lång tid det skulle ta för mig att springa. Medan jag sprang började frågor ställas i mitt huvud. Hur skulle jag berätta för Belle? Hur skulle hon ta det? Skulle hon.... Jag vågade nästan inte tänka på det sista. Jag kände tårar formas i mina ögon. Jag sprang andfått upp för backen till hotellet. Tårarna rann ner för mina kinder. Skulle Belle lämna mig nu? Tänk om hon aldrig ville se mig igen? Jag såg en taxi lämna hotellet när jag kom fram. Jag sprang rakt in i hotellet, rakt upp till Belles rum. Ingen aning vad jag skulle säga till henne knackade jag på dörren. När ingen öppnade kände jag på dörren. Den var låst. Jag tittade på klockan, hon skulle varit tillbaka nu. Jag sprang ner till lougen och ringde Justin. ''Justin'' svarade han glatt. ''Är du med Belle?'' sa jag och försökte hålla tillbaka min gråt. Vart är hon? ''Nej'' svarade han förvirrat. ''Jaden, vad händer?'' Jag svarade inte. Jag klickade han och gick mot receptionen. ''Har 701 kommit hit än?'' frågade jag receptionisten. Hon log mot mig och började titta på sin dator. ''701 checkade ut för 20 minuter sen'' svarade hon mjukt.