jadensmithtime

He’s mine

Läste jag ifrån Belles twitter. Jag log för mig själv. Idag hade jag fått både Jaden och Belle precis var jag ville ha dem. Jaden började få tillbaka minnen från vad han kände förut och Belle är ilsken och svartsjuk. Jag borde bli någon som smider planer. För min plan funkar - perfekt.

Belle skulle ha ännu en dag med dansträning med Justin men hade bett mig att följa med. När jag sagt att jag inte ville störa och kunde träffa vänner som var i stan blev hon ännu mer bestämd att jag skulle hänga med. Jag var glad att hon skulle ville att jag skulle hänga med. Jag kunde umgås med mina flickvän, min bästa vän samtidigt som jag tränade på den nya låten Justin hade skrivit. Jag hade blivit extremt glad när han berättade att jag skulle rappa i låten. ’’Så, låten heter ''All yours’’ började Justin. Vi satt på golvet i danssalen. ''Det handlar om att tjejen är rädd att han ska lämna honom, men han förklarar för henne att han inte ska någonstans’’ Jag såg Belles blick falla på mig och jag tog hennes hand. Justin reste sig upp och gick mot stereon för att sätta på den instrumentala låten. Jag passade på att viska i Belles öra. ''I’m not going anywhere’’. Hon kysste mig och la sedan sina händer runt mig i en öm kram. Hon luktade mycket godare än Madison. Hon hade en varm lukt med doft av lavendel. Inte som Madison som hade en stark lukt av...parfym. Belles lukt kändes äkta. ''Upp och hoppa, love birds’’ sa Justin och vi ställdes oss upp skrattandes.
De gick igenom dansen medan jag försökte hålla takten och lära mig stegen med dem. Belles dog av skratt varje gång jag alltid lyckades göra fel på samma ställe. ''Dude!!’’ skrattade Justin. ''Din dans is not swag’’. Jag knuffade till honom och gick för att ändra musiken. Teach me how to douige spreds sig ut ur högtalarna och Justin sken upp. Vi spelade om låten igen, igen och igen medan vi tre stod och dansade. Det märktes på alla tre hur vi älskade att dansa. Hur glada vi var när vi gjorde det och hur den här stunden var något vi skulle minnas för alltid.

När vi kom hem hade alla gått för att duscha. Belle knackade på min dörr när jag precis var klar och log glatt. ’’Så jag vet precis vad vi ska göra de närmsta två timmarna’’ sa hon lurigt medan hon log. Hon höll upp en DVD och jag föll på golvet av skratt. Hon började skratta med mig. När jag hade fått skrattet att sluta, tog jag upp min mobil och ringde mina föräldrar. ''Mamma, har ni lust att se på film med mig och Belle?’’ sa jag medan jag småskrattade. Jag hörde mamma fråga pappa i bakgrunden och kom sedan med ett ja. Några minuter knackade de på dörren och min familj kom in. ’’Så vad ska vi se?’’ ropade Willow glatt när hon kom in igenom dörren. ''Karate Kid’’ svarade jag skrattandes.


Belle berättade att hon aldrig hade sett filmen. Hon satt som fast igenom hela filmen. När det kom till den sista scenen tog hon tag i min hand och jag såg hennes ögon var tårfyllda. Rummet var helt tyst. Hela min familj satt med tårar i ögonen vilket gav mig en rysning genom hela kroppen. Efter filmen gick alla åt var sitt håll. Belle gick för att möta upp en vän hon hade här hon mött på innan hon åkte till Stratford. Jag satt uttråkad på mitt hotellrum när det vibrerade på min mobil.

Såg precis din flickvän, antar att du är ledig? Har filminspelning. Vi skulle behöva lite mer stjärnor här. Madison

Jag log och svarade snabbt,

I think you need some class and swag over there. Jag är på väg, ses snart! Jaden

Framme vid inspelningen som låg vid Trafalgar Square var det helt tomt. Jag såg bara Madison sitta och vänta på mig. ’’Yo! Vart är alla?’’ frågade jag när jag kom fram till henne. ’’Vi har avslutat för dagen’’ sa hon. Jag tittade undrande på henne. För tio minuter sen sa hon att de fortfarande höll på. Jag ryckte på axlarna. ''Men jag kan behöva hjälp med en scen’’ fortsatte hon. Vi gick bort till trapporna där scenen skulle spelas in. Hon satte fram kameran och satte den på självinspelning. Hon tog min hand och vi gick tillsammans upp på trappan så kameran skulle få en klar bild av oss. ''Okej, lovar du att hjälpa mig?’’ sa hon. Jag nickade. Jag ville inte verka för självsäker men jag kunde en hel del om skådespel. Hon berättade att det bara var hon som pratade här och jag skulle bara stå och se sårad ut.



''Jag vet att det jag gjorde var fel’’ började hon. ''Men jag har alltid vetat att även fast du bara säger att vi är vänner, har det alltid varit något mer’’. Hon tog ett andetag och jag såg tårar bildas i hennes ögon. ''Han betydde ingenting för mig. Jag har alltid älskat dig’’. Hon tittade djupt in i mina ögon och fick känslan av att detta inte tillhörde manuset. Men jag hann inte reagera eller fråga innan jag kände hennes läppar pressas mot mina.

Jag stod med min vän Emily och såg Madison förklara sin kärlek till Jaden. Hon hade tårar i ögonen och Jaden stod helt stilla och såg sårad ut. Stället var helt tomt. Jag såg hur hon pressade sina läppar mot hans och han besvarade kyssen. Jag föll ihop på marken och ur mina ögon rann det bara tårar. Glassen jag hållit i ramlade på marken. Jag kände Emilys hand på min axel, hon hukade sig ner och drog upp mig på fötterna igen. Tårarna slutade inte rinna på hela taxiresan hem. Jag hade gett mitt hjärta till Jaden. Madison hade hittat det, lagt det på marken och stampat på det tills det låg i tusen bitar. När taxin nådde hotellet torkade jag bort tårarna med hjälp av min tröja. Inne i lobbyn möttes jag inte av en bättre syn. Där stod den människa som skulle veta minst och ville minst att se mig här. Jag kände en liten ström av rädsla genom min kropp innan jag hittade rösten för att få fram ett svagt.
''Pappa?’’