jadensmithtime

''Daisy'' viskade jag.''Detta är för dig'' sedan la jag mig på brädan och paddlade ut med hela havet framför mig.

Belles perspektiv

Vi satt alla tillsammans i Jadens vardagsrum. Vi hade packat för en utflykt som Jaden hade planerat.

''Kom igen! Säg vart vi ska'' gnällde Moises som han gjort den senaste timmen.

Jag stod upp vid fönstret och tittade ut över hans vackra trädgård. Hoppades att det inte var sista gången jag var här. Det var nyårsafton idag. Om bara en vecka skulle jag vara tvungen att åka hem igen. Pappa hade gått med på att jag åkte hit om jag var hemma lagom tid innan skolan började.

Jag kan inte säga att gå tillbaka till skolan var det jag ville göra just nu. Jag skulle inte längre vara tjejen som förlorade sin syster, utan tjejen som dejtade Jaden Smith.

Tankarna klarnade när jag kände Jadens bekanta armar runt mig. Han la sitt huvud på min högra axel.

''Är det möjligt att du blir vackrare för varje dag?'' viskade han i mitt öra. Jag rös till av hans röst medan jag log stort.

''Ingen möjlighet att du bara berättar för mig vart vi ska?'' frågade jag honom med låg röst. Han skrattade till.

''Speciellt inte till dig'' sa han och kysste mig på kinden.

''Time to go'' sa han och alla tog sina saker och gick emot limousinen som var parkerad utanför.

*

Jag log för mig själv när vi satt i flygplanet. Eller rättare sagt ett privat jet. Nathalie satt och klappade händer och halv skrek. Om jag inte var så nervös så skulle jag nog vart precis som henne just nu. Men någonstans inom mig kom jag ihåg vad Nathalie och jag pratat om för längesedan. Nathalie har alltid pratat om familjen Smith och det hon nämnde förra nyårsafton var att det alltid var tillsammans på högtider. Vilket betydde vart vi än var på väg nu, var vi på väg mot dem. Jag försökte komma på vart Jaden sagt att de skulle men utan framgång. Mateo bröt mina tankar och allas konversationer.

''Vi har traditioner när vi åker detta flyg'' förklarade han. Vilket fick både Moises och Jaden att skratta. Antagligen åt ett minne.

''Sanning eller konka'' skrek Moises entusiastiskt.

Jaden slog händerna över ansiktet och skakade på huvudet. Moises dunkade honom lätt i ryggen.

''Vi börjar lugnt'' varnade han dem. De log snett mot honom men nickade.

''Nathalie?'' frågade Mateo. ''Sanning eller konka?''

Nathalies blick sökte tröst i min men hon valde konka.

''Enkelt. Kyss Moises''

Nathalie lutade sig fram och kysste Moises lätt på munnen. Både hennes och Moises kinder blev röda när det vände sig om och fann oss tittandes.

''Jaden'' sa Nathalie.

''Sanning'' svarade han.

Nathalie satt tyst i några sekunder för att komma på en bra fråga som inte var för hemlig.

''När visste du att det var Belle du ville ha?''

Moises och Mateo stämde in i ett ''Aww'' medan mina kinder hettades röda och jag tittade ner.

Han la tummen och pekfingret på min haka och tittade rakt in i mina ögon medan han svarade på deras fråga. ''Sedan vi satt i bilen när jag kom till Stratford och hörde hennes skratt. Då visste jag att jag skulle ge vad som helst för att få höra henne skratta igen.''