jadensmithtime

Helt plötsligt reste sig Belle upp. Hennes hår och klänning fladdrade i vinden och hon såg ut som en ängel. ''Nu är det din tur att följa efter mig''

Jadens perspektiv

Jag följde henne ner till strandkanten där hon stannade och tittade ut över havet framför. Vågorna slog mot strandkanten. Efter en stunds tystnad började hon berätta vad hon ville ha sagt. ''Det var mer än ett år sen jag stod på en bräda över huvudtaget. Skateboard eller surfbräda. Jag brukade älska det.''

Hon tog ett djupt andetag och jag såg henne kämpa mot tårarna. Jag tog tag i hennes hand. Det sårade mig att se henne såhär, men jag visste hur mycket kraft det tog för henne att berätta detta att jag lät henne fortsätta. Någonstans inom mig var jag glad att hon kunde öppna sig för mig. Det var inte ofta jag fick ur äkta känslor om det förflutna.

''Men inte sedan..''fortsatte hon. Hon samlade all kraft hon hade innan hon sa hennes namn. ''Daisy...dog.'' Mitt grepp om hennes hand hårdnade när jag såg tårarna strömma ner från hennes kinder. Men den handen som var fri försökte hon torka bort tårarna men utan framgång, eftersom det genast fylldes med nya.

''Det var någonting mellan bara er två, något ni båda älskade'' sa jag. Det var ingen fråga men hon nickade till svar. ''Hon var min bästa vän. De syskonen man ser på film som nästan sitter ihop. Det var vi. Oskiljbara. Alltid tillsammans.'' Hon brydde sig inte längre om tårarna som strömmade ner från ögonen.

''Jag kan inte prata om detta mer'' sa hon medan och började gå tillbaka till våra saker. Jag tog tag i hennes arm och hon stannade upp. Hon vände sig mot mig. Det var första gången jag sett henne såhär sårbar. Jag drog henne närmare mig och omfamna henne. Kramen var lång. Vi behövde inte säga någonting till varandra. Kramen sa allting. Jag torkade försiktigt bort tårarna från hennes kinder medan hon tryckte fram ett litet leende.

''Tack'' viskade hon. Jag la min hand på hennes bakhuvud och kysste henne mjukt på pannan.

*

Belles perspektiv

''Belle! Jaden!'' hörde jag ett rop bakom. Jag vände mig om och gående i sanden kom Moises och Nathalie. Hand i hand. Jag log när jag såg det stora leendet på min bästa väns läppar. Jag sneglade upp på Jaden som log lika stort. Antagligen för att hans bästa vän hade ett lika stort leende på hans läppar.

Jag vände ryggen mot dem och tittade på Jaden. ''Något som avslöjar mig?'' frågade jag och förde min hand runt för framför ansiktet för att få fram var jag menade. ''Lika vacker som vanligt'' svarade han kärleksfullt. Hans komplimanger gick alltid rakt in i hjärtat på mig.

''Vi tog med mat'' sa Moises när han nådde oss och viftade med en påse. ''Life saver'' suckade jag och vi slog oss ner i sanden. Nathalie satte sig bredvid mig. Jaden och Moises började snabbt prata om någonting jag inte uppfattade.

''Vad har hänt?'' viskade Nathalie så bara jag kunde höra. Jag tittade oförstående på henne. Hon viftade med armarna framför mitt ansikte precis som jag gjort för Jaden några sekunder innan. Jag nickade ut mot havet. Hon förstod med en gång vad jag ville få sagt och la sin hand på min. ''Jag älskar dig'' mimade hon. ''och jag dig'' mimade jag tillbaka.

''Vad pratar ni om?'' frågade Nathalie Jaden och Moises. Det avbröt sin konversation och började skratta. Vi tittade frågande på dem. ''Seriöst?'' sa Moises. Vi nickade ännu en gång oförstående. ''Hur vi fick våra namn'' Vi brast alla ut i skratt. ''Och vad kom ni fram till?'' skrattade jag. ''Hey, jag fick mitt namn från min mamma'' försvarade Jaden sig själv fortfarande skrattandes. Jag skakade på huvudet. ''Bara i Kalifornien, bara i Kalifornien.'' upprepade jag för mig själv.

''Belle, vad fick du ditt namn ifrån?'' frågade Moises. Jag blev tyst ett tag för att försäkra mig om att han var seriös. Vilket han tydligen var. Både Jaden och Moises tittade nyfiket på mig medan Nathalies tankar var någon annanstans. Hon måste hört denna historien flera gånger.

''Pappa, mamma och Daisy'' började jag. Moises gav Jaden en blick när jag sa Daisy jag inte förstod. ''Satt och tittade på skönheten och odjuret tillsammans. Mamma var gravid med mig och var i nionde månaden. Vattnet gick samtidigt som de skrek Belle på filmen. Från de ögonblicket visste både mamma och pappa vad deras dotter skulle heta'' Jaden och Moises gav mig en beundrande blick.

''Ingen ide jag berättar min. Du har precis slagit ut oss alla.'' sa Moises. Jag skrattade. Det var tyst en stund. Ingen pinsam tystnad. Jag hörde vågorna nå strandkanten, fåglarna kvittra och palmerna svinga i den lätta vinden. Luften blandades med lukten från saltvattnet och den kokosolja de flesta på stranden använde.

''Jaden, vad sägs om att surfa lite?'' frågade Moises och bröt tystnaden. Jaden gav mig en frågande blick och jag log. I nästa sekund stod både upp. ''Skall ni?'' frågade Moises oss och Nathalie nickade. De gick iväg för att hämta surfbrädorna de förvarade i livräddarstugan som låg längre bort på stranden. ''Är det okej?'' frågade Nathalie. ''Gå'' svarade jag bestämt.

De kom tillbaka. Jaden gav mig en snabb kyss innan de sprang ut i havet. Moises var den första som kom upp på en våg. Han åkte med vågen tills den var för liten. Det tog ett tag för Jaden och Nathalie att komma in i det, men det var tätt efter. Jag hade glömt hur duktig Nathalie var på att surfa. För att vara en tjej från Sverige. De skrattade och såg allmänt lyckliga ut.

Nästan ovetande tog jag upp surfbrädan och gick till strandkanten. Jag gick ut i havet medan både Nathalie och Jaden hade spända blickar på mig.

''Daisy'' viskade jag.''Detta är för dig'' sedan la jag mig på brädan och paddlade ut med hela havet framför mig.