jadensmithtime

Förlåt för förseningen med detta kapitlet. Jag har sådan prestationsångest. Men ni får halva delen av kapitlet för andra delen är inte riktigt klar. Jag vet att det inte händer så mycket. Men jag måste berätta bakgrunden till allting. Detta är Jadens historia.

______________________________________________________________________________

''Förlåt'' sa hon. Jag såg ilskan stiga i Belles kropp och i nästa sekund slog hon till Madison i ansiktet. ''Förlåt börjar inte ens att fixa vad du förstörde'' skrek hon.

 

Belles perspektiv

''Du är front page news baby!'' skrattade Jaden när han kom in i mitt hotell rum och visade tidningen. Jag drog täcket över huvudet och suckade. Hade jag verkligen slagit till Madison Pettis? Jag kände Jadens doft omsluta mig samtidigt som hans armar gjorde detsamma. Han drog ner täcket till halsen. ''Skulle inte du slagit henne är jag ganska säker på att det skulle vart jag'' viskade hans retsamt i mitt öra. Jag log men öppnade inte mina ögon. ''Vill du tillbringa dagen med mig?'' frågade han mjukt. Jag vände mig om, tittade in i hans bruna ögon och kysste honom lätt. ''Jag tar det som ett ja''

 

Vi tog take-away frukost från ett franskt café nära Zuma Beach. Här kryllade det av surfare. Både tjejer och killar. Vi la ut våran filt i sanden och slog oss ner.

''Surfar du?'' frågade jag honom och nickade ut mot havet. ''Har jag sagt att jag kommer ifrån Kalifornien?'' skrattade han. Jag observerade honom medan han satt och tittade ut över vågorna.

''Surfar du?'' frågade han när han kommit tillbaka igen. ''Det var längesedan senast.'' svarade jag kort. Den senaste gången jag stått på någon bräda. Varje sig det var en skateboard eller surfbräda. Inte sen Daisy dog. Jaden tog en klunk av colan vi köpt och jag följde hans exempel.

''Vill du testa igen?'' Jag skakade på huvudet och tittade bort. Jag kände hans hand på min axel och han flyttade sig närmare. Han vred mitt huvud mot hans. La tummen och pekfingret på min haka och kysste mig mjukt och jag kände mitt hjärta hoppa ett slag. Det var som han såg rakt igenom mig. Han läste mig som en öppen bok. Jag hade inte berättat om några detaljer om Daisy men det var som han förstod.

''Kom jag vill visa dig en sak'' sa han och drog upp mig. Vi gick bort längst stranden tills vi kom fram till slutet som vart stoppat av ett stort berg. Han började klättra upp för berget som inte var alltför brant. Jag följde hans exempel utan att fråga vart vi skulle. Jag litade på honom. Utan ha en aning vart vi var på väg.

 

Jadens perspektiv

Det förvånade mig att hon klättrade efter utan att fråga vad vi var på väg. Jag försökte koncentrera mig på att inte snubbla över den buckliga marken jag hade under mig när vi hade klättrat upp. Men hennes närvaro fick min balans att rubbas.

När vi nådde kanten av berget satte jag mig ner på kanten och tittade ut över havet som log framför mig. Hon slog sig ner bredvid mig men hennes ansikte visade att hon inte riktigt gillade att sitta såhär långt ut på kanten. Jag la min hand på hennes lår.

''Jag kom alltid hit när jag inte orkade vara hemma eller hade någonting att tänka på'' började jag. Jag kände hennes blick på mig men jag fortsatte att titta ut över havet. ''Jag kom hit varje söndag. Det här stället var som min egen kyrka. Där jag kunde be om att saker skulle bli bättre.'' Jag tittade på henne för att se hennes reaktion.

''Vad ville du skulle bli bättre?'' frågade hon. ''Mestadels mitt liv'' Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte. ''Jag vill inte klaga på det liv jag har. Jag älskar min familj och mina vänner. Jag absolut älskar mina fans, det är den bästa delen av mitt liv. Men jag hör inte hemma här, just här. Jag älskar att skådespela. Men jag vill ha ett ställe som Stratford att komma hem till när allting blir för mycket. Jag har alltid vart den roliga och glada killen men jag antar att det finns en annan sida av mig jag försökt att dölja. Den som vill något mer.''

Jag tittade återigen mot Belle som satt och nickade instämmande som hon visste precis vad jag pratade om. ''Du vet inte hur många gånger Willow fått komma hit och hämtat mig för att jag har missat intervjuer och sådant för jag har vart för upptagen att sitta här.'' skrattade jag.

Helt plötsligt reste sig Belle upp. Hennes hår och klänning fladdrade i vinden och hon såg ut som en ängel. ''Nu är det din tur att följa efter mig''