jadensmithtime

Jadens perspektiv

 

Dagsljuset smög in genom persiennerna och nådde mina dåvarande stängda ögon. Jag gnuggade mina ögon och vände mig bort från solen. Men rummet var redan ljust och jag gjorde misstaget att titta vilket väckte mig till liv. Jag sträckte på mig och tittade över på klockan på bordet bredvid sängen som visade 15:04. Innan jag sträckte mig efter mobilen visste jag att jag skulle ha flera missade sms från Alex. Men ingen av dem är irriterade, arga sms som både Felicite och Kylie hade skrivit om jag inte skickat något tillbaka. Inte ens när Alex hade all rätt att vara nedstämd för hon är inte direkt sams med nästan sina enda vänner här. Istället står det kom hit och gör mat till mig. Du är en ytterst dålig pojkvän. Och jag ler när jag reser mig upp, även fast jag är oerhört trött efter att jobbat 24 timmar i sträck. För jag, Jaden har lyckats hitta någon som Alex och hon är min flickvän.

 

*

 

Att smyga in på ett hotell när man är son till Will Smith har bara blivit svårare. Speciellt när man är aktuell med en ny film. Trots ett par papparazzi lyckades jag ta mig in på Alex hotell utan ett stort ståhej. Jag längtade nästan för att se vad de skrev om mig i tidningen nästa dag. Jaden utanför ett hotell med frukost i händerna. Jag skrockade lät för mig själv när jag tryckte på hissknappen till rätt plan. Hissdörren plingade till när jag nådde hennes våning och jag andades lättat ut när jag nådde hennes dörr utan att möta någon. Det är svårare att förklara varför jag var på exakt detta rummet än hotellet över huvudtaget. Många personer som är lite mer välbärgade än andra, oftas författare, sångare eller skådespelare bor just på det här hotellet. Jag knackade på dörren med min armbåge eftersom mina händer var upptagna. Jag hörde ett stön innanför dörren och skrattade lite när Alex visade sig i dörröppningen. Hennes irriterade min förändrades till ett blygt leende när hon såg mig.

''Jag ville ju inte vara en dålig pojkvän.'' sa jag och visade upp mina påsar. Hon skrattade men verkade vara distraherad.

''Det beror på vad du köpt, du kanske är en dålig pojkvän i alla fall.'' sa hon och lät mig slinka förbi henne. Jag fortsatte in i rummet medan hon stängde dörren bakom mig. Det var inte förrän jag satt ner påsarna på bordet och vände mig om jag såg att hon bara hade en stor t-shirt på mig. Jag lät min blick glida från hennes ansikte, ner över nyckelbenen, magen och ner längst hennes ben. Jag stod förstelnad och bara tittade. Hon rodnade och tittade sig generat runt och jag harklade mig. Alex kommer närmare och ställer sig på hennes tår med armarna runt min hals. Jag lägger mina händer på hennes rygg och trycker henne närmare så våra pannor slår emot varandra. Som en reflex slöts mina ögon när mina läppar mötte hennes och skickar rysningar genom mig. En plötslig hård längtan att få hållas och bli kysst på ett sätt som skulle göra att jag glömde allt annat ökade inom mig. Mina fingrar spårade hennes kinder och hennes käke. Allt som fanns var hon allt jag kände, hoppades, andades, ville ha och såg var henne. Jag älskar dig, tänkte jag och det fanns ett sug inom mig att säga det högt, men ingenting kom fram.

 

*

 

''Yorkshire tea och scones? Gick du till Pete's?'' Alex sprack upp i ett leende när vi bredde ut oss på hennes säng med frukostpåsarna. ''Du är en helt ok pojkvän ändå.'' Hon gav mig en lätt kyss på kinden.

''Hur gick det igår?'' frågade jag och tog en klunk te. Jag hatade te innan jag träffade Alex. Jag hatade många saker innan jag träffade Alex. Men jag kunde se mig göra vad som helst bara hon var där och gjorde det med mig. Det var absolut inte detsamma som med andra gamla flickvänner då jag helst av allt bara ville ha dem ur huset.

''Månen, solen och sanningen.'' sa hon och skakade på huvudet. Jag fortsatte att titta på henne för vad hon precis sagt var obegripligt. När jag inte svarade fortsatte hon prata. ''Jag gick dit och var rädd för att han skulle bli arg att vi var tillsammans. Och fatta mig inte fel, han blev arg men-'' Hon tog ett djupt andetag och andades ut. Valde sina ord noga innan hon fortsatte. ''-men det handlade inte om vem du är, eller att han inte direkt gillar någon av er. Det handlar om sanningen och att jag ljög för dem båda. Jag hade lika gärna kunde dejtat Aiden. '' Jag gjorde en grimaserande min och hon flinade. ''Det hade inte gjort någon skillnad, jo kanske lite, men att jag ljög om det. Det är det de hela handlar om och jag kan inte fatta att jag är så jävla dum att jag inte fattar det. Jag bad om ursäkt för att det var du, inte för att jag ljög. Det är sinnessjukt!'' Avslutade hon. Jag sträckte ut min hand och smekte hennes kind mjukt. Hon log in i rörelsen och tittade kärleksfullt på mig.

''Ni kommer lösa det tillslut. Ge han bara lite tid.'' sa jag tröstade och för första gången verkade hon lyssna.

''Jag hoppas det.'' Jag utforskade henne med min blick. Lät mig slukas upp av hennes närvaro. Hennes bruna hår som lyckades falla perfekt även fast hon precis vaknat, eller hennes smilgropar. Åh dessa smilgropar. Hon tittade upp på mig och lyfte ögonbrynet.

''Vad?'' skrattade hon generat men jag bröt inte blicken.

''Du är så vacker, har jag sagt det någon gång?'' Hon tittade ner mot sängen. En sak jag lärt mig med henne är att hon inte tar emot komplimanger särskilt bra. ''Jag menar det, Alexandra.'' Jag visste att jag skulle fånga upp hennes uppmärksamhet när jag använde hennes hela namn. För jag hade aldrig kunnat ljuga när jaga använde det. Alex är en stark person, hårt yttre och så envis. Men Alexandra är kärleksfull, lätt generad och känslig. Och i ärlighetens namn älskar jag dem båda. ''Och då menar jag inte vacker som dina vänner. De är vackra men du är så mycket finare för du har insidan också. Vet du hur svårt det är att hitta någon som dig här? I Los Angeles finns det de flest falska människor i hela världen, och så finns du. Och jag-'' Jag älskar dig.Ville jag säga, men istället sa jag. ''är så glad att jag träffade dig.'' Hon satt nästan förstelnad och jag var rädd att jag hade tagit det för långt. Sagt allting alldeles för tidigt för hon hade fortfarande inte sagt någonting, så istället fortsatte jag. ''Men jag fortsätter tänka att du kommer gå iväg för du kommer på vilket as jag är. All press och artiklar och all skräp som kommer komma på internet.''

''Jag bryr mig inte om pressen.'' svarade hon och jag andades ut tungt.

''Och jag bryr mig inte om någon som inte är du.'' Jag sträckte ut min hand och Alex lade sin över min och tryckte till. Och jag kände mig lite säkrare på att jag inte precis gjort bort mig totalt.

''Jag vill inte ha någon annan som inte är du, inte ens Beyoncé.''

''Första och enda gången någon någonsin sagt det i historien.'' sa Alex och släppte inte taget om min hand.

''Första gången för allting.'' Jag drar in henne i en kram, slänger mina armar om henne och trycker hårt. Jag älskar dig tänker jag igen, men det är för tidigt än.

 

*

Någon gång mellan kramar, kyssar och frukost somnar vi båda två bredvid varandra i sängen även fast klockan inte var mer än 6. När jag vaknade och såg över på en sovande Alex kunde jag inte med att väcka henne så istället sträckte jag mig efter fjärrkontrollen och tryckte på power. På skärmen visades något jag trodde var en dvd med en mängd av olika kategorier att välja ifrån och i högerspalten stod senast sedda och mitt hjärta värmdes när jag läste vad det stod: När du är kär.

---

Ni kommer väl ihåg det Alex mamma lämnade efter sig? En dvdsamling att hjälpa Alex genom vissa epoker i hennes liv. Kapitel 16 tar upp detta, om du glömt och vill läsa igen.

 

Vad tycker ni om att läsa genom Jadens perspektiv?

 

Inspiration tagen ifrån Stole My Heart - One Direction.