jadensmithtime

 

''Fuck off.'' sa jag och greppad tag om telefonen och läste vad han hade skrivit.

Låter utmärkt sötnos. Så länge du kysser mig i minst femton minuter. Xx :)

''Moises, varför är vi ens vänner?,'' Han flinade och klappade mig på ryggen.

När mobilen lyste upp igen skrattade jag och tackade gud att Alex var min.

….yeah okej. Moises du är inte inbjuden.

---

 

Alexs perspektiv

De flesta dagarna föll i rutin. Jag gick till skolan, Jaden var inte där på grund av inspelningen. Moises och Mateo gjorde roliga miner bakom ryggen på Amber och Emmett och jag försökte låta bli att skratta. Aiden stirrade antingen på mig eller på Emmett och Felicite hoppade runt som den sprakande ängeln hon är. Efter skolan, hoppade jag antingen in i en svart Range Rover med en kinesisk chaufför, Mr Quing, eller en Mercades som kördes av Mateo. Tillsammans åkte vi till Jaden som nu hade sin inspelning i Malibu, bara en halvtimma ifrån inre Los Angeles. Jag ljög för Emmett och Amber att jag skulle åka någonstans med pappa eller Julian, eller att jag helt enkelt var för trött. Jag smsade med Chelsea och Jeremy nästan varje dag, men nämnde ingenting om varken Jaden, Moises eller Mateo. Och sanningen var att jag verkligen gillade både Moises och Mateo, men det kunde jag inte visa för någon. Och jag var trött på det hela.

Så efter två veckor hade jag inte bara lärt känna Moises och Mateo på grund av våran dagliga färd till Jaden, utan också Jaden bättre. Till exempel vilka filmer han vart med i, att han gjort låt tillsammans med Justin Bieber och att han till och med att släppt egna låtar. (Dem var inte inlagda på min mobil nu. Nej, nej, inte alls) Jag fann tröst, glädje och de flesta känslor besvarade i låtarna och jag lärde mig namnen på alla hans ex. Vilket kanske inte var de jag vill ha av låten, men jag fick det ändå. Jag hade, efter mycket tjat som bestod av- Du litar väl på mig? Jag visade mig mitt block och min text. Snälla, snälla, snälla. Jag gör vad som helst - Fått tittat i Jadens egna textblock. Vissa texter var mörka, och vissa fattade jag inte, men vissa trängde in i hjärtat på ett sätt som jag bara trodde att Shakespeares poesi kunde göra. (Vilket var en annan sak vi hade gemensamt, våran kärlek för Shakespeare)

Så när Jaden hade en fri morgon möttes vi nere på Pete's café. Jadens favoritställe som låg bakom en storbyggnad och ungefär fem minuters gångavstånd till skolan. För att komma hit fick man följa en kullerstensväg och precis när man trodde att man måste vända, för här kunde inget finnas, ser man sig åt höger och där ligger cafét. Ett litet engelsk café, med allt som England tillhör. Scones, kakor, pannkakor, en engelskfrukost och till och med Yorkshire te (!!) finns att köpa. Jag hade gjort en liten glädje dans när jag hörde om teet, vilket Jaden, Moises och Mateo använder varje chans de får för att göra narr av mig nu för tiden. Kafét ägs av en brittisk man, vid fyrtioårs åldern vid namn Pete. Jag vet, vem kunde gissa det? Och vi har varit här så ofta att han vet våra beställningar. Jag gled in genom dörren och möttes direkt av Pete's varma leende. Jaden satt på vår vanliga sittplats och vinkade när jag kom in.

''Yorkshire te och scones?'' frågade Pete och jag nickade, även fast vi båda visste att jag ville ha det. Han skrattade när jag började gå mot Jaden och jag log själv. Jaden hade på sig ett leopardbyxor med en svart collegetröja som det stod MSFTS på. Hans eget märke, gud vad jag kan. Jaden ställde sig upp och gav mig en lätt kyss på munnen och jag log igenom den. Pete kom ut med min beställning och jag tog en klunk av mitt te och jag svär att Gud skapade detta i tanken på perfektion.

''Det är Halloween snart.'' sa Jaden från ingenstans och jag gjorde min lilla glädjedans, för det var okej när jag gjorde narr av mig själv. Han skrattade åt mig och skakade på huvudet. ''Det jag menar var att vi måste ha en Halloween fest.'' han verkade överdrivet glad över detta och jag stirrade på honom.

''Halloween fest, verkligen?'' jag försökte att låta bli att inte rulla mina ögon, för om det var någon högtid jag hatade var Halloween.

''Du gillar inte Halloween.'' han tittade på mig ledsamt. ''Det var trevligt att träffa dig, Alexandra Morales, men vår tid här är över.'' Han reste på sig skojande och jag slog handen över pannan. ''Hur kan man inte gilla Halloween?'' frågade Jaden när han satte sig ner igen.

''Jag har ingen glada minnen från Halloween. En gång efter en kille i min klass när jag gick i fyran dumpade mig för skolans skönhet Darcy, satt jag ensam framför tvn i en häxdräkt.'' Jaden skrattade och jag antog att det var häxdräkten, men kom igen, alla klädde ut sig till häxor när de var små. ''Jag såg på någon dum kanal där en tjej som utklädd till en prinsessa, hon var väl tjugo och jag ringde det numret som visades på tvn för hon såg så nedstämd ut. Jag hälsade en glad Halloween och sa att hon var en fin prinsessa, och hon lade på. Sedan tvingade mamma mig att titta på någon usel drama film. Om inte det var en kass Halloween, vet jag inte vad som är.''

''Jag ska bevisa för dig att Los Angeles har de bästa Halloween festerna, och jag lovar att din dejt inte kommer att dumpa dig för någon annan brud de här året.'' sa han och blinkade.

''Hur kan du vara säker på att Moises inte kommer dumpa mig för Sara?'' retades jag han dramatiserade en sårad min och han mumlade något i stil med svin lågt och jag flinade. ''Så länge du inte klär ut dig till Jack Sparrow så kan vi väl gå tillsammans.'' Han skrattade och jag lutade mig fram och placerade en kyss på hans läppar.

''A-Alex?'' En skakig röst bröt kyssen och jag svängde runt i hast mot rösten. Amber stod där, helt paralyserad med två takeaway muggar i händerna.

''Amber.'' sa jag lågmält och det var allt jag hann säga innan hon var ute ur kafet och Pete gav oss en blick. Och jag hörde Ambers röst i huvudet säga precis som Jaden innan, det var trevligt att träffa dig Alexandra Morales, men vår tid här är över – fast den här gången var det inte på skämt.

 

*

''Amber'' mitt rop ekade i skolans korridorer och elever vände sig om för att se vem de var som skrek så besvärat. De tittade på mig med underliga blickar men jag lade inte märke till dem. Amber slängde en blick över axeln mot mig innan hon försvann runt hörnet. Jag började springa efter henne och zick zackade mellan eleverna som fortfarande stirrade på mig som om jag vore en alien. Jag hann ifatt Amber ute på skolgårdens bakgård. Det var fortfarande tidigt så det var hyfsat lite folk.

''Amber. Stanna.'' sa jag bestämt och hon vände sig om och stannade. Hon tittade på mig, med en blick som inte var arg som jag trodde den skulle vara. Utan snarare besviken. Och de var först då jag förstod att hon var inte arg för att jag var med Jaden, hon var besviken för att jag inte hade berättat någonting.

''Har du hört legenden om Prometheus?'' Frågade Amber och jag visste inte riktigt om de här var rätt tid för en lektion i grekisk mytologi. Jag hade säkert hört den, men just då, när hon stod där med en besviken, ilsket uttryck kunde jag bara skaka på huvudet. Vi stod där ute på gräset, med solen skinande och det första hon frågade efter sett mig med Jaden var om jag visste någonting om grekisk mytologi. Tjejen var sjukare än vad jag trott, men det var inte riktigt rätt tid för att brista ut i skratt.

''Han snodde elden från gudarna för att hjälpa människorna, därför blev han bestraffad genom att bindas upp på en klippa, där en örn ständigt hackade ut hans lever som dock ständigt växte ut igen.'' Jag lyssnade, men hon hade tappat mig. Vad har de här med saken att göra? Hon suckade. ''Emmett bygger upp sig själv på nytt varje morgon för att träffa Aiden.'' Åh. ''Varje dag, blir han hackad på och slagen. Och varje dag börjar det om.''

''Du menar att Emmett är som Prometheus?''

''Det jag menar är att de kan bli du också. Jaden är inte så olik Aiden.''

''Jaden är ingenting som Aiden.'' skrek jag tillbaka. När började jag försvara Jaden? Och till min förvåning började hon bara skratta.

''Fråga honom om vad som hände med Kylie.'' sa hon fortfarande skrattandes. Hon vände sig om och började gå därifrån men vände sig om igen. ''Och jag längtar tills du berättar för Emmett. Det ska bli roligt att bevittna.'' Hon gick närmare mig så våra ansikten var endast några centimeter ifrån varandra. ''Och du kommer berätta för honom, eller så gör jag det.'' varnade hon och jag kände en rysning åka över min kropp. Och det enda jag kunde tänka var: Vila i frid, Alexandra Rose Morales.

---

Rekommenderar alla till att gå till närmaste affär som säljer Yorkshire tea och köpa det. Godaste teet som finns i hela världen. Waaaaaa