jadensmithtime

Alexs perspektiv

En svart Range Rover körde in utanför hotellets entré. Där jag själv stod med en enkel väska utan någon som helst aning vad som skulle hända härnäst. Människor fyllde hotellets uppfart med deras närvaro och skratt vilket inte förvånade mig för det var trots allt middagstid. Ut ifrån bilen som precis kört fram klev det ut en liten kinesisk man som tittade sig runt, som om han sökte efter någon. Han bar svarta byxor med en vit polo vilket bevisade att han antingen jobbade eller skulle spela golf, och golfbanan låg inte här så. Han drog fram en skylt och visade upp den för människorna på gatan men ingen visade särskilt stort intresse i varken skylten eller honom. Han påminde om en taxichaufförer, eller reseledare som står på flygplatsen efter man har hämtat sina väskor. När han ändrade sin vinkel till mig och jag kunde urskilja bokstäverna på den förstod jag att det var mig han letade efter. På den vita skylten stod det med stora svarta bokstäver, Morales. Jag vinkade blygt åt honom och hans ögon sken upp och han vinkade glatt åt mig att komma. Han öppnade bildörren åt mig med ett kinesiskt accent på hej:et. Så det är så här man gör här. Tänkte jag samtidigt som jag hoppade in i bilen. Tanken slog mig att det hade vart mycket enklare om Jaden kunde köra bil själv. Men licens för bilen låg fortfarande på 16 års ålder och mycket kunde hända på två år.

''Mr.Smith, väntar er.'' sa han och körde gasen i botten.

 

*

Jadens perspektiv

Jag hade ingen Alex hörsel men man hörde lätt när bilen åkte in på vår mark. Qiang var inte den som körde lugnt. ''Det finns en gaspedal av en anledning.'' var hans argument för den saken. Med ett leende på mina läppar gick jag ut på framsidan och väntade. Just då körde bilen upp och både Qiang och Alex steg ut ur bilen. Alex innan Qiang ens hann göra ansats att öppna bildörren för henne. Sicken småstadstjej, skrattade min hjärna.

''Hej sötnos.'' sa jag och gick henne till mötes. Hon hade på sig ett par svarta jeans, ett simpelt linne och converse vilket passade perfekt för denna molniga dag.

''Sötnos?'' frågade hon och gjorde en min.

''Inte? Tänkte bara testa det. Så inte då alltså?''

''Stort nej.'' sa hon medan hon skakade på huvudet. Jag skrattade.

''Hej i alla fall.'' sa jag och drog in henne i en kyss. Jag lade märke till att hon lagt på lite läppglans vilket fick våra läppar att glida perfekt i sync med varandra. Qiang harklade sig och vi särade på oss med ett flin.

''Xie xie, Qiang.'' (Tack, Qiang) sa jag och han log stort.

''zài jiàn'' (Hej då) hördes och sedan åkte han iväg igen. Vi gick hand i hand in genom dörren till mitt hem.

''Jag visste inte att du kunde kinesiska.'' sa hon förvånat.

''Efter man vart där i mer än 6 månader och gjort en film där man pratade kinesiska känns det nödvändigt.'' sa jag lättsamt. Alex verkade tänka på något, hon öppnade munnen för att prata med stängde den snabbt igen. Och det slog mig just då att vi inte visste så mycket om varandra trots allt.

 

*

''Jaden, detta är perfekt.'' sa hon och klämde hårdare om min hand. Hennes glädje fick mig att skratta för tittade hon på vad jag tittade på?

''Det är läsk och pizza, Alex.'' Hon slängde sig ner i soffan.

''Men det är pepperoni pizza.'' hon gjorde en liten glädje dans och jag undrade vart jag hittade den här bruden någonstans egentligen. Aldrig i mina år hade jag träffat en tjej som blev så glad över pizza och läsk. Nästan mer exalterad än Moises. Nästan.

''Det skulle inte bli det egentligen, jag hade planerat annorlunda. Men vår hurhållerska Mary åkte med mina föräldrar till New York i några dagar. Och jag i köket? Katastrof.'' Alex skrattade och jag slog mig ner bredvid henne och vi båda högg in på pizzan.

''Påminn mig att jag skall tacka Mary.'' sa Alex med munnen fylld av pizza.

''Alltid lika charmig.'' mumlade jag men jag kunde inte låta bli att le. Ingen fick mig att le lika mycket, lika stort som Alex. Som första gången jag såg henne ute på basketplanen första dagen för skolan.

 

Moises och Mateo pratade om någonting jag tappat intresset för, för cirka en timma sedan. Vi gick ut från skolan och människor överallt försökte få vår uppmärksamhet. Ja, alla på skolan försökte alltid få vår uppmärksamhet, okej, alla förutom två. Det var konstigt, för de var dem som fick våran uppmärksamhet. Fast de verkade inte vilja ha den. När man talar om trollen, tänkte jag när jag såg deras kroppar ute på basketplanen.

''Sugen på lite basket, killar?'' frågade jag avbröt deras diskussion om,om Megan Fox eller Mila Kunis var snyggast. De tittade mot basketplanen och de båda fick ett stort flin på läpparna och nickade ivrigt. Att få bort Emmett och Amber från basketplanen var aldrig en svår uppmaning, inte heller rolig, men deras miner medan vi föste bort dem? Värt det. Vi kom närmare och jag såg hur dem faktiskt inte var ensamma den här gången.

''Blondie, Emmett, alltid ett nöje.'' flinade jag och deras blickar vändes mot oss. Emmett tittade över på tjejen bredvid, som inte var Amber. Hon verkade tänka på något helt annat, det var nästan skrattretande.

''Vi skulle precis gå'' Sa Emmett och jag log överlägset. Jag vet.

''Nej, det skulle vi inte?'' Det var tjejen den här gången, inte Amber tjejen. Vi alla tittade förvånat på henne och hon verkade lika förvånad som oss andra.

''Jag tror att ni var på väg att gå'' sa jag. Vart hade hon ens fått de där kläderna ifrån? Hur kommer hon ens in på denna skolan? Jag lovar att hennes pappa är den där rika snubben från Seattle som flyttade hit. (Det var det inte)

''Om du fortsätter tro, så kan jag hålla mig till vad jag faktiskt vet.'' Jag hörde hur Moises släppte ut ett skratt och jag slängde en irriterad blick på honom. Vem är den här tjejen? Jag tittade på Emmett med en varnande blick, som i sin tur tittade på inte Amber tjejen. Jag klev närmare henne, och jag märkte hur hon stelnade till. Trodde hon att jag skulle slå henne? En del av mig ville sträcka ut handen och smeka henne om hennes kind och berätta att allt skulle bli bra. Detta var bara en dålig första dag, och jag gjorde nästan det. Men jag kom på mig själv mitt i rörelsen och drog åt mig basketbollen istället med ett flin.

''Låt oss spela om det. En mot en. Vinnaren får stanna kvar.'' Nu började både Moises och Mateo skratta och jag lät dem hållas. I ögonvrån såg jag hur både Emmett och Amber skakade på huvudet vilket fick mitt flin att bli ännu större.

''Jag låter dig börja med bollen.'' log hon djävulskt.

 

''Jaden?'' Alex måste ha sagt något för hon viftade en hand framför mitt ansikte. Hon skrattade åt mig och jag var glad att hon inte kunde läsa mina tankar. ''Jag sa, att jag tror någon knackade på dörren precis.'' Och när de orden var sagda stampade både Mateo och Moises in genom dörren.

''Jaden, vi har pratat om de här.'' hörde jag Moises röst men stegen slutade tvärt. ''Hoppsan. Här var de redan fullt ös.'' Jag tittade utmattat på honom, för han kunde valt ett bättre tillfälle att dyka upp. Det verkade inte han tycka för hans ögon sken upp i synen på pizza. ''PIZZA!'' och han dök efter den.

''Ibland gillar Jaden att vara ett svin om att öppna dörren och låter oss vänta tills han känner för att öppna dörren.'' förklarade Mateo samtidigt som han tryckte sig ner i soffan också.

''Prinsessan Jaden, kallar vi honom.'' säger Moises med munnen redan fylld av pizza och Alex brister ut i skratt. Jag känner hur mina kinder blir röda, för nej, de kallar mig inte det. Förutom en gång men det behöver vi inte gå in på.

''Vi har inte sett dig på ett tag.'' säger Mateo och tar över konversationen igen. ''Oh, ingen fara. Jag menar Moises och Aidens hjärtan är så klart i bitar men jag har klarat mig rätt bra utan dig, om jag är ärlig.''

''Svin.'' mumlade jag och sparka honom lätt på benet. ''Tänkte ni stanna, för i så fall går vi.'' konstaterade jag. Men innan de hade hunnit säga någonting hann Alex före.

''Det är lugnt, jag måste ge mig ändå. Julian har tydligen stora (!) problem.'' Hon skrattade för sig själv. ''Antagligen har han glömt bort hur man använder tvättmaskinen.'' Moises föll ut i skratt för Mateo glömmer alltid hur man använder tvättmaskinen.

 

Tillslut kom vi ut till hallen efter Alex övertalat Mateo att allting var okej, och sagt till Moises att hon lovar att spela FIFA med honom en annan gång.

''Jag berättade för dem.'' sa jag helt plötsligt och Alex skrattade.

''Jag förstod det.'' sa hon mjukt och kysste mig på kinden.

''Är det okej?'' frågade jag nervöst. ''Jag har aldrig ljugit för dem i mitt liv.''

''Jag berättade för pappa och Julian så jag antar att vi är kvitt.''

 

Moises och Mateo ylade flirtigt när jag kommer tillbaka.

''Ni valde ett perfekt ställe att komma på.'' beklagade jag mig fast de verkade inte bry sig. Bara nickade ivrigt som om de var ett perfekt tillfälle att komma på. Dessa grabbar skulle bli döden för mig. Här ligger Jaden Smith, död på grund av sina vänners idioti. Min mobil pep till och jag log stort mot skärmen.

''Frukost imorgon? Xx''

''Ååååh, är det Alex.'' retade Moises och tog mobilen ur mitt grepp. Ja, det var Alex. Moises skrev någonting till svars innan jag hann ta den ifrån honom.

''Så där'' log han stolt och Mateo bara skrattade åt sin lillebror.

''Fuck off.'' sa jag och greppad tag om telefonen och läste vad han hade skrivit.

Låter utmärkt sötnos. Så länge du kysser mig i minst femton minuter. Xx :)

''Moises, varför är vi ens vänner?,'' Han flinade och klappade mig på ryggen.

När mobilen lyste upp igen skrattade jag och tackade gud att Alex var min.

….yeah okej. Moises du är inte inbjuden.