Kapitel 50 - Love that can conquer it all

I was afraid to let you in,

Now I’m only afraid you would go,

But you’re my angel, and you already know

That I am all yours and I'm gonna let it show.

När han slutade låten rann mina tårar oavbrutet. Folket i rummet jublade och busvisslade medan Jaden sprang ner till mig.

''Vad är fel?'' sa han och la händerna om mitt ansikte.

''Inget'' sa jag och skakade på huvudet. ''Ingenting. Allting är perfekt. Du är perfekt. Jag älskar dig så mycket.''

 

Belles perspektiv

 

Jag hade ingen aning om vad klockan var när jag steg över dörrtröskeln till mitt hus med Jadens säkra hand om min rygg. Mamma var hos pappa vilket betydde att vi inte skulle få några pinsamma samtal med henne i kväll. Jag slängde av mig mina skor men stannades upp innan jag kunde fortsätta. Jaden lade sina händer över mina ögon så det enda jag såg var mörker.

''En sista överraskning'' viskade han i mitt öra med liten nervositet i rösten men viskningen gav mig rysningar längst hela halsen. Jag kände igen mitt eget hus väl nog för att veta vart han förde mig. Han följde mig genom vardagsrummet mot mitt rum. Jag kunde inte se genom hans händer men jag kände att detta rummet var ljusare än det vi gått igenom. När jag gick in i mitt rum hörde jag en svag ton av musik. Han drog långsamt bort händerna från mina ögon och jag kunde urskilja vad som var på gång i rummet. På alla mina hyllor, bord och kanten av min säng var det fullt med ljus av alla storlekar, samt rosblad som sträckte sig till golvet och till sängen. Jag vände mig om samtidigt som jag kände en klump i magen. Jadens ansikte såg nervöst ut som han var rädd för hur jag skulle reagera. Jag log mot honom samtidigt som ett hav av fjärilar gick vilda i min mage. Han tog ett steg närmare mig men sa fortfarande ingenting. Han tittade bara in i mina ögon. På ett sätt som han aldrig sätt förut, det var mer hunger nu och han var bestämd. Jag stod stilla medan han lade sin armar om min rygg och drog mig närmare. Han kysste mig först mjukt men stannade sedan upp så att det endast var någon centimeter mellan våra ansikten och tittade djupt in i min ögon. Jag lade min armar mot hans bröst. Jag kunde känna hur hans hjärta dunkade snabbare nu, precis som mitt. När han kysste mig igen försvann alla fjärilar från magen. Detta vad var jag ville nu. Jag lät min händer glida upp mot hans hals medan hans läppar kysste mig längst halsen. Jag knäppte upp knapparna på hans skjorta och han lyfte upp mig och bort mig mot sängen. Med benen runt hans midja landade jag mot sängen och han över mig. Hans andetag var tyngre nu och jag drog av skjortan helt. Jag smekte handen över hans bara kropp som jag känt förut, men ändå aldrig riktigt känt. Han kysste mig intensivare och jag kunde inte stoppa den överväldigande känslan som flög igenom mig. Min klänning var av innan jag hann börja noja över att jag skulle vara naken inför honom. Han kysste mig längst halsen ner mot magen och jag tappade all kontroll. Han tände en hunger inom mig som jag inte visste att jag hade. Våra händer smekte längst varandras kroppar. Jag ville ha honom överallt. Den minsta millimetern som skildes från våra kroppar var för långt avstånd. Han drog av sig sina byxor lika smidigt som han knäppte upp min bh. Han stirrade hypnotiserat på mig men jag var för upphetsad för att bli generad. Medan jag kände hur han långsamt gled in i mig viskade han. ''Jag älskar dig''

 

När jag öppnade mina ögon dagen därpå var platsen bredvid mig tom. Jag gled ur sängen och drog på mig Jadens skjorta som gick till mitten av låret. Jag smet ut förbi vardagsrummet när jag hörde Jaden. Jag följde ljudet ut på altanen. Solen bländade mina trötta ögon och jag fick kisa mig fram till honom. På bordet framför mig stod frukost uppdukat och Jaden log stort på mig. Han plockade bort håret som fallit ner framför ögonen och jag tittade upp på hans vackra ansikte.

''Du ser fruktansvärt sexig ut i den skjortan.'' sa han och jag kände hur jag blev generad. ''Du får nog behålla den.''

''Du ser inte så dålig ut du heller'' sa jag. Han gick i endast sina jeans vilket gjorde att man såg hans magrutor. Han log mot mig.

''Kom och sätt dig ängel'' Jag gjorde som jag blev tillsagd och satte mig ner mitt emot honom.

 

Jadens perspektiv

Vi hörde en bil stanna utanför huset och sedan en knackning på dörren. Jag gick mot dörren medan Belle satte på sig sina egna kläder med ett flin. Jag öppnade dörren med ett leende men det dog så snabbt jag såg vem som stod utanför dörren. Precis när jag trodde att inget kunde förstöra denna dagen kom karma och skrattade mig i ansiktet.

''Vad gör du här?'' sa jag med irriterad röst men hon tittade bara på mig med ett flin.

''Roligt att se dig med Jaden. Får jag komma in eller?'' utan väntan på svar gled hon förbi mig och in i hallen. ''Tjusigt för att vara nyinflyttade'' sa hon och tittade sig själv omkring.

''Jaden! Vem var det?'' ropade Belle och jag hörde hennes röst närma sig. När hon studsade ut och fick syn på vem som stod i hennes hall försvann hennes leende precis som mitt.

''Madison'' sa hon argt.

''Tack för det varma välkommandet'' flinade hon på det sättet bara hon kan.

''Vad får dig att tro att du är välkommen här?'' Belle var fortfarande lika ilsken men det var något med Madison som fick mig att mjukna lite. Var jag glad över att se henne? Kanske. Men jag vägrade att erkänna det. Madison gick förbi Belle, in i vardagsrummet och satte sig i soffan.

''Jag kommer i fred'' sa hon och skrattade för sig själv. Men ingen annan skrattade men vi gick efter henne och satte oss i soffan mitt emot. ''Jag hittade den här hemma hos mig'' sa hon och tog upp ett litet blått paket. Jag kände igen det med en gång. Presenten jag skull ge till Belle innan hon åkte hem från New York men på något sätt hade det försvunnit. Jag borde vetat att hon låg bakom det hela. Hon satte ner paketet, reste på sig och gick mot dörren igen.

''Belle.'' sa hon med vänligare röst den här gången inte lika överlägsen. ''För det första förlåt för allt smärta jag har fått dig att känna och för det andra om eran kärlek kan övervinna min dumhet och mina fasoner så kan den övervinna allt. Och grattis i efterskott.'' med dem orden gick hon och vi hörde dörren smälla igen. Jag tittade tillbaka på Belle som satt och log för sig själv.

''Hon har rätt, vet du. Våran kärlek kan övervinna allt!'' hon lutade sig fram och kysste mig. Jag log.

''Öppna presenten'' Hon tog upp paketet och drog av locket. Hennes ögon blev för ett ögonblick större och hon drog upp berlocken som låg däri.

''Jaden, den är så vacker''

''Öppna den'' sa jag. Hon tryckte nageln i skråman och berlocken öppnade sig. Inuti berlocken var en bild på oss när vi kysstes på nyår.

''Vad betyder siffrorna här?'' sa hon och pekade på den vänstra delen av berlocken.

''Datumet som jag först träffade dig i Stratford'' Hon log och slängde sig i armarna på mig.

'Men det är inte den enda presenten jag har köpt till dig. Du har varit med om så mycket den senaste tiden'' Jag drog upp kuvertet ur min bakficka och gav det till henne. Hon tittade på mig med sådan kärleksfull blick att jag fick värma i hela kroppen som skulle kunna mig en iskall vinterkväll på Antarktis. Jag flyttade mig närmare så jag kunde läsa orden tillsammans med henne. I kuvertet låg den en två flygplans biljetter, tur och retur till Stratford.

 

 

EPILOG - This love is ours

Det två veckorna jag och Jaden tillbringade tillsammans i Stratford var som en dröm. En vacker dröm man aldrig vill vakna upp ur. Jag gick mot mitt möte med Luke som skulle avgöra hela min framtid. Om jag hade en framtid som dansare eller inte. Jag gick så fort jag kunde men kände mig ändå inte snabb nog. Solen var inte nådig med värmen idag och jag svettades under min blåa blus. Tacksam över att jag hade tagit på mig shorts sprang jag över vägen för att komma på rätt sida. Framför mig låg ett stort hus med en stor skylt som det stod STORM på. Jag stannade utanför dörren. This is it, tänkte jag och tog några djupa andetag. Jaden var inte bredvid mig men han hängde runt min hals, skyddat runt en guldig berlock. Jag visste inte vad mötet med Luke skulle ta mig eller om jag hade någon framtid som dansare. Men jag visste att när jag kom hem så satt min framtid på min altan. Det var allt jag behövde veta för att jag göra nästa steg lätt. Jag öppnade dörren och lät modet som Jadens kärlek gav mig fylla hela min kropp.


Last Chapter

Sitter här och försöker skriva den sista delen av All Yours.
Jag vill få ett perfekt slut men jag vill ändå inte att berättelsen skall ta slut, kan det verkligen vara såhär svårt att avsluta en berättelse? Helt sjukt!
Det kommer i alla fall bli den sista delen + epilog. Jag tror inte jag hinner skriva klar den ikväll, men så snart som möjligt.
Jag vill tacka alla er som vart med från början, och alla som kommit in en bit på väg. Love you all.