jadensmithtime

Jag ryckte åt mig täcket och la det över mig och Jaden gjorde detsamma. Justin stod vid dörren förvånad vad han hade öppnat dörren till. Han mumlade förlåt, smällde sedan igen dörren och stack.

På vägen tillbaka till mitt rum försökte jag desperat glömma vad jag hade sett när jag öppnade dörren till Belles rum. Att diskutera dansen rörelserna till Never say never verkade inte vara en bra idé när de höll på med sina egna rörelser. Jag visste inte vad jag hade gått in till, vad som hände innanför och ville helst inte veta heller. ''Justin’’ hörde jag en röst som väckte mig ur mina tankar. Framför mig såg jag Jada. ''Har du sett Jaden?’’. Om jag hade sett Jaden, jag har sett mer av Jaden de senaste minuten än jag ville. ’’eh, jag tror han gick upp till sitt rum’’ var det enda jag fick ur mig. Hon tittade på mig ’’Är allt okej med dig? Du ser omskakad ut. Jag nickade och tog upp min mobil. ''Följer du mig till hans rum?’’

Jag tittade på min mobilskärm som lyste Justin.


Träffade din mamma på vägen, du har en minut att ta dig till ditt rum. Helst med kläder.

Belle som satt bakom mig såg smset med och hon knuffade upp mig ur sängen. Jag drog på mig min tröja igen men stannade plötsligt upp när hon reste sig upp. Hennes bruna hår hängde ner längst hennes rygg som var kal utan hennes tröja. Hon vände sig om, hennes kinder blev röda och hon drog på sig sin tröja. ’’Gå’’ sa hon och jag gav henne en kyss på munnen och gick ut. Jag sprang till hissen och tryckte på 10. Jag var tacksam att Justin hade upphållt min mamma. Det var inte den sort situation jag ville förklara för henne. Jag öppnade dörren till mitt rum och till min förvåning var de inte där än. Precis efter jag stängt dörren och tagit av mig skorna knackade det på dörren och Justin och mamma klev in. ''Hej älskling’’ sa mamma och gav mig en puss på kinden. Jag tittade på Justin som skrattade åt mig. Jag slog till han lätt på axeln. '‘Tyst’’ skrattade jag. ’’Ni har en
radiointervju om några timmar’’ sa mamma och tittade på mig och Justin. Vi båda nickade och började prata om vad vi skulle säga. Mamma började gå mot dörren och innan hon stängde och gick ut sa hon. ''Och Jaden, ta med Belle på middag ikväll. Jag och pappa vill gärna träffa henne’’. Hon stängde dörren och gick. Justin tittade på mig. ''Måste du fråga?’’ sa jag och gick till min garderob för att ta fram nya kläder. ’’Så....’’ började Justin tveksamt. ''Gjorde ni det?’’. Jag kunde inte göra annat en skratta, det lät så frampressat. ''Nej’’ svarade jag. Jag såg på hela Justin att han väntade sig ett annat svar och jag önskade att jag hade ett annat svar att ge. ''Det var någon idiot som gick in i vårt rum mitt i allting’’. Justin började skratta. ''Vilken idiot’’. ’‘Nördig stil eller militärjackan?’’ frågade jag och höll upp glasögon och min militärjacka. Justin pekade till höger. ''Nördig it is!’’ sa jag och drog på mig mina kläder.


Det enda jag hatade med London var deras dialekt. Jag har aldrig riktigt klarat av den brittiska dialekten. Men när det frågade mig på radiointervjuen vad jag gillade minst med London var att det fanns så mycket Starbucks överallt att man omöjligt kunde hålla sig ifrån att köpa något. De hade fått alla att skratta. ''Men ni ska uppträda om några dagar’’ sa Jamie som var våran intervjuare. ’’Ja, det är det första stället på min världsturné och jag är super taggad’’ svarade Justin. ’’Du har inte bara tagit med dig Jaden utan också hans syster’’ fortsatte Jamie. ''Dom är ett paket’’ svarade Justin. ''Tyvärr’’. ’’Ha-ha’’ svarade jag åt min kompis skämt som Jamie tyckte var väldigt roligt.
Belles perspektiv
Jag satt tillsammans med Willow i hennes hotellrum och lyssnade på Justin och Jadens intervju. ’’Så vad får vi se på eran show? Några överraskningar?’’ frågade Jamie. ''Verkligen’’ hörde jag Justins röst. ’’Vi har några överraskningar och vi har feta nya dansrutiner’’. Jag fylldes med glädje inombords att Justins gillade mina koreografier. Willow skakade på huvudet bredvid mig. ''Vad är det?’’ frågade jag henne. Hon nickade mot radion. ’’Ja, Jaden. Hur var det med den där koreografen?’’. Willow visste innan han hade ställt frågan att det skulle komma. Vilket Jaden och Justin också visste. Inom mig kunde jag inte sluta undra varför Justin hade sagt som han sagt när han visste att denna frågan skulle komma. ’’Ja, det är riktigt bra koreografier’’ svarade Jaden oberört. Jag var tacksam över att jag inte satt där med dem. ’’Är hon din flickvän?’’ frågade Jamie rakt på sak. Plötsligt började min mobil ringa. Willow gjorde en gest att jag skulle gå ut ur rummet vilket jag gjorde. ''Hej?’’ svarade jag. ''Hej’’ hörde jag en bekant röst säga. Jag andades ut långsamt. ''Alexander’’.

De slutade inte ta kort när vi satt i bilen men jag satt skymt bakom sätet. Jaden fattade jag i min hand och jag fick en stöt igenom hela kroppen när han tittade på mig. ’‘min flickvän’’ viskade han i mitt öra och jag log. Jaden Smiths flickvän, ingen dålig titel.

Jag vaknade upp i London efter en sen kväll ute, gick ner till hotellets restaurang för frukost. Jag satte mig ner vid bordet och hällde upp juice till mig själv. Solen lyste in i rummet och gjorde det varmt. För London var det en varm dag och jag undrade vad jag skulle hitta på idag. Servitören kom med min engelska frukost och min tidning. Jag tog en tugga av min smörgås men distraherades av tidningens första sida.
Jaden Smith och hans nya flickvän anländer i London
Jag bläddrade fram till sidan 4 där artikeln var.
Igår anlände Justin Bieber och hans crew till London för att börja sin turné. Med dom kom också Jaden och Willow Smith. Förvånansvärt kom även Jadens nya flickvän som ryktas vara den nya koreografen. Vad ska Madison säga när hon får reda på att sina prins har hittat en annan prinsessa?
Jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms till Jaden.

''Jaden, hur kan du vara så oansvarig?’’ sa min mamma som hade kommit till hotellet direkt när hon hade sett tidningen. Jag satte mig ner på sängkanten. Jag hade faktiskt inte tänkt alls, det är sant som dom säger att kärleken gör dig dum och blind. ’‘Har du ens pratat med Madison?’’ Jag såg förvånat på min mamma. ’‘Mamma, det var aldrig något mellan mig och Madison’’. Samtidigt som jag pratade om henne lät min mobil. Jag tog upp den och läste Madison på skärmen. Min mamma tittade över axeln på mig och såg vad jag såg. ’‘Det kanske det var’’ sa hon och lämnade mig ensam i rummet. Jag öppnade smset.

Jag tror vi måste prata. När kan du ses? Madison

Jag visste vad jag var tvungen att göra. Jag kunde inte undvika henne för evigt.

Det lilla cafét vid London Eye om en kvart

Svarade jag och reste mig upp ur sängen. Jag drog på mig mina svarta jeans med ett rött bälte, en svart tröja och min keps. Tog hotellnyckeln och gick emot min taxi.


Det var längesedan jag träffade Madison och jag kände ett pirr i magen. Jag var orolig på hur hon skulle reagera emot Belle. Jag hatar att erkänna det för mig själv men vi hade alltid haft någonting emellan oss, något jag var rädd att förstöra. När jag kom fram till cafét satt hon redan på samma bås vi hade suttit förra gången vi var här. Jag satte mig ner. ’‘Jag beställde en varm oboy till dig’’ sa hon. ’‘Med extra marsmallows’’ tillade hon och blinkade åt mig. Jag skrattade. Fortfarande samma Madison som visste precis hur jag ville ha mina drycker. Jag smakade på oboyen som smakade lika bra som förra gången. Det la sig en pinsam tystnad som Madison sedan bröt. ’‘Jag såg tidningen’’. Jag visste inte vad jag skulle säga utan bara tittade ut igenom fönstret. ’‘Hon är vacker, Belle.’’ fortsatte hon. Jag tittade på henne, hon var också vacker idag. Inte på samma sätt som Belle, men fortfarande vacker. ’‘Det var aldrig meningen att det skulle komma ut på det här sättet’’ erkände jag. ’‘Jag skulle berätta för dig’’. Hon log mot mig vilket förvånade mig. ’‘Jag är inte här för att döma dig’’. Min mobil vibrerade och jag tog upp den.

Jag trodde vi skulle mötas på mitt hotellrum kl 11. Belle

Jag tittade på klockan som visade 11.20. Jag svor lågt för mig själv. Jag visste inte hur jag skulle förklara för Belle vart jag vart och inte heller för Madison vart jag skulle gå. Jag tittade på henne. ’’Gå’’ sa hon med en mjuk stämma och jag lutade mig fram och kysste hennes panna. ’‘Jag hör av mig’’ sa jag och hon nickade.

Jag sprang upp till Belles hotellrum och knackade på hennes dörr andfått. Hon öppnade dörren och log mot mig. Hon hade på sig tighta jeans som fick hennes ben att se otroliga ut. Jag satte mina händer runt hennes ansikte och kysste henne. Gick samtidigt in i rummet och smällde igen dörren med foten efter mig. Jag välte ner henne på sängen så jag log över henne och tittade in i hennes vackra ögon. Hennes intensiva blick såg rakt på mig och jag kände hela min kropp hettas upp. Hon välte över mig och la sig på mig med samma intensiva blick. Kyssarna blev mer och mer passionerade. Hon drog sin hand upp innanför min tröja och över magen. Vi välte över ännu en gång och denna gången drog jag av mig tröjan samtidigt. Vi tittade på varandra och jag var hypnotiserad av den otroligt sexiga tjejen framför mig. Jag kysste henne igen och lät min tunga smaka på hennes medan jag lät min hand glida över hennes mage och placeras på hennes bröst. Hennes andetag blev tyngre samtidigt som jag försökte få av henne tröjan. Jag kysste henne ner längst nacken och kände hur det gav henne gåshud. Jag undrade vad som skulle hända, om det var dags nu. Hon lade sin hand runt min midja och drog mig närmare.

Jag kände hans läppar kyssa mig ner längst halsen och de gav mig gåsgud. Jag la min hand runt hans midja och tryckte honom närmare. Samtidigt som vi låg och kysste passionerat öppnades dörren och där stod ingen mindre än Justin. Jag ryckte åt mig täcket och la det över mig och Jaden gjorde detsamma. Justin stod vid dörren förvånad vad han hade öppnat dörren till. Han mumlade förlåt, smällde sedan igen dörren och stack.

''Låt mig göra det mindre smärtsamt för dig’’ sa Justin och drog mig längre bak i planet. ’‘Träffa min nya koreograf’’ sa han och gjort tada med sina händer. All luft i rummet tog snabbt slut och jag stirrade förvånat och stumt på den nya dansaren.
''Belle?’’


Jag älskade leendet jag såg på Jadens ansikte när han kom på att vi skulle spendera flera veckor tillsammans. Han satte sig ner i sätet bredvid och tittade på mig. ’‘Trodde du hade lämnat mig’’ sa han och gjorde en ledsen min. ’’Du blir inte av med mig så lätt’’ sa jag , lutade mig fram och kysste honom. Hela planet stämde in i ett: awwwww och vi tittade  upp och såg att alla tittade åt vårt håll. Mina kinder hettades till men Jaden tog min hand och tittade mig i ögonen. ’‘Jag skulle kunna leva i den här stunden för evigt’’. Ännu en gång hörde vi ett: awwww. Vi började skratta. ’‘Okej, guys. Ni kan sluta nu’’ sa Jaden. Jag la mitt huvud på Jadens axel och kände mig som hemma.

Jag vaknade till någon timma senare och märkte att hela planet sov. Jag hade somnat på Jadens axel så jag satte mig upp och sträckte på mig. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Jag sneglade på Jaden och gick sedan in på hans sida och läste hans tweet: About to hit the road with @JustinBieber and @OfficialWillow. You better cheer me up, this is going to be #Boring. Ovanför fanns en ny tweetbild och jag klickade på den. Jag såg en bild på mig och Jaden där jag låg och sov på hans axel med texten: I could lay like this forever. Jag fick ett rus igenom hela min kropp. Jag hade aldrig kännt såhär innan. Jag kysste honom mjukt på pannan. Han var så vacker även när han sov. Jag kunde inte hjälpa mig själv utan var tvungen att titta igenom kommentarerna som han fått.

’‘Who’s that? better hope it’s not you gf. Cause your mine’’
Jag skakade på huvudet samtidigt som jag kände en klump i min mage. Men fortsatte läsa:
’‘You look so cute. She’s lucky’’.
Det visste jag att jag var. Folk drömmer om att göra det jag har fått möjligheten till. Jaden vred på sig och jag lade snabbt ner min mobil igen. Han öppnade ögonen och tittade på mig. ’‘puh, trodde att jag hade drömt alltihop. Tur för mig’’ sa han lättat.

Alla i flygplanet började långsamt vakna inför landning och innan vi visste ordet av var vi i London. Jag har vart här en gång förut med var nog mest entusiastisk av alla. När vi kom ut ur flygplatsen möttes vi har blixtar och massa fans.
’’VI ÄLSKAR DIG JUSTIN’’ skrek dom och Justin skrek tillbaka ''älskar er med!!’’ skriket blev ännu högre. Justin hoppade in i sin bil med Kenny, Pattie och Scooter. Jag, Willow och Jaden hoppade in i bilen bakom. Fotograferna slutade ta kort på Justin och började följa efter oss. ’’Är det din flickvän, Jaden?’’ skrek dom.
Jaden och Willow puttade in mig i bilen och stängde dörren efter sig. De slutade inte ta kort när vi satt i bilen men jag satt skymt bakom sätet. Jaden fattade jag i min hand och jag fick en stöt igenom hela kroppen när han tittade på mig. ’‘min flickvän’’ viskade han i mitt öra och jag log. Jaden Smiths flickvän, ingen dålig titel.

Jag kunde inte tänka klart. Det enda jag visste var att jag aldrig ville att våran kyss skulle ta slut. Jag ville ha mer, jag ville ha Jaden nu. Han drog mig närmare. Om dans fick mig att komma till en annan värld, tog Jaden mig till ett annat universum.

Det var dags för mig att åka tillbaka till mitt riktiga liv. Idag skulle vi åka till London för att börja Justins världsturné. Jag hade packat allting dagen innan och var på väg ner för trappan för att åka iväg med limousinen som stod och väntade utanför. Jag och Belle hade tagit ett snabbt farväl igår kväll, och jag verkade vara den som brydde sig mest om att det skulle ta ett tag innan vi skulle ses igen. Hon hade gått iväg med ett leende på läpparna medan jag stod i dörröppningen med känslan att mitt hjärta hade dragits ut ur mig. Jag hade försökt att ringa henne hela morgonen men fick inget svar. Det plingade till på min mobil och jag hoppades innerligt att de skulle vara Belle. Men på displayen stod det Justin.

Hurry up bro. Du måste faktiskt vara här innan flyget åker, och med din erfarenhet med flygplatser kanske du skulle börjat åka igår kväll.

Jag skrattade för mig själv. Han var allt rolig den där Bieber, och han kom faktiskt ihåg allt man berättade för honom.

P.s försök att inte tappa bort dig på damtoaletten och glöm inte att ta av dig ditt skärp det piper alltid vid säkerhetskontrollen.

Som jag sa, han glömmer inget.



Jag tittade tillbaka på huset en sista gång innan jag satte mig i limousinen. Tog upp mobilen och twittrade: About to hit the road with @JustinBieber and @OfficialWillow. You better cheer me up, this is going to be #Boring. Jag skrattade åt mig själv och hoppades att mina fans skulle förstå ironin i min tweet. Det skulle bli tråkigt på ett sätt, men det var skönt att komma tillbaka igen. Jag har saknat min familj och dom är i London nu.
När jag kom fram till flygplatsen tog jag av mig mitt skärp vid säkerhetskontrollen och tittade extra gånger innan jag gick in på toaletten. Notera att det faktiskt var killtoaletten denna gången. Vid gaten stod Justin och Willow och väntade på mig.
’’Du måste ha tagit av dig skärpet, för så här snabb har du aldrig varit’’ retade Justin mig när jag kom närmare. Jag gav han en grimas och gav mitt boardingkort till värdinnan. Jag tittade min mobil ännu en gång. Ingen meddelande. ''Det kommer kännas bättre snart’’ sa Justin och la sin hand på min axel. ''Vaddå? Jag tittade bara om det fanns något sätt jag kunde slippa umgås med dig de närmsta veckorna’’ svarade jag. ’’Ha-Ha. Det är min turné mannen’’ svarade han och gick in i planet. Planet var fullt med Justins crew och alla hälsade glatt när jag kom på. ''Jaden, härligt att se dig igen’’ sa Pattie. Justins mamma. Guds ängel. Inte konstigt Justin blivit så trevlig när man har en sådan mamma, och inte tala om hans pappa. ''Kom’’ sa Justin och drog mig bak i planet. ’’Vi går till dansarna, Alfredo har längtat till att träffa dig’’. Vi gick bak i planet men stannade då och då för att prata med folk. Jag fick känslan att jag inte ville lämna det här stället. Jag ville inte lämna Belle. För några veckor sen visste jag inte vem det var, idag ville jag inte gå en dag utan henne. Utan hennes kramar och hur hennes kinder blir röda varje gång man nämner hur vacker hon är. För att inte glömma hur sexig hon är när hon dansar. ''ALFREDO’’ skrek när jag såg det bekanta ansiktet. Han hoppade upp ur sätet och gav mig en kram. ''Damn, Jaden. Det var allt för längesen nu.’’ sa han och släppte taget om mig. ''Och nu måste jag stå ut med alla er i flera veckor’’ svarade jag retsamt. ’‘Låt mig göra det mindre smärtsamt för dig’’ sa Justin och drog mig längre bak i planet. ''Träffa min nya koreograf’’ sa han och gjort tada med sina händer. All luft i rummet tog snabbt slut och jag stirrade förvånat och stumt på den nya dansaren.
''Belle?’’

Jag kände bara mina tårar rinna ner över ansiktet. När jag kom hem sprang jag upp på mitt rum. Efter lugnat ner mig själv och torkat tårarna loggade jag in på twitter. Jag hade inte vart inne där sedan jag kom hit. Jag klickade på att skriva en ny tweet. Och skrev:
I hate hearing about something that absolutely kills you inside and having to act like you don’t care.

Jag och Justin hade gått upp tidigt för att göra en radiointervju i Toronto. Men var äntligen tillbaka igen. Ryan hade förslagit att vi skulle dra ner till hockeyrinken och lira hockey. Jag hade skrattat hårt när jag tänkte mig själv åka runt i skridskor bredvid alla hockeykillar. Så Ryan och Chaz åkte dit i alla fall och Justin drog med mig ut för att se staden. ’’Så vad pratade du och Belle om förrgår kväll?’’ frågade Justin nyfiket. Denna killen missar ingenting, sanna mina ord. ’’Om hennes pojkvän faktiskt’’ svarade jag och försökte se om han var lika förvånad som jag var när jag fick reda på det. Men han nickade bara oberört. Vi gick tyst en bit och såg på omgivningen. Då och då gick det förbi någon och hejade glatt på oss. Det var inte alls som att gå i USA här. I Stratford blev vi behandlade som vanliga, det var det jag gillade mest med denna stad. ’’Du gillar henne va?’’ sa Justin och väckte mig ur mina tankar. Jag blev förvånad av den raka frågan, men nickade lätt på huvudet. ''Kom med mig här’’ sa han och drog in mig i på en väg. Längst in på vägen låg en skola. När vi kom in sa han åt mig att vara tyst och vi rent ut sagt smög upp för en trappa. Då började jag höra musik, riktigt feta hiphop beats. Vi kom upp på ett loft och tittade ut över salen, som vid min förvåning var en danssal.

Ute på golvet såg jag en tjej som dansade den mest otroliga inlevelsen och var grym. ''Belle’’ sa Justin och nickade mot dansgolvet. Det var faktiskt hon. Iklädd i gråa mjukis och en svart sport behå dansade hon runt på golvet. Hon var så inne i sin dans att jag inte ens trodde hon skulle höra om det blev jordbävning utanför. I spegeln såg jag hennes ansikte. Det var fyllt med hopp, glädje och passion. Justins mobil började ringa och jag hade haft fel. Hon kunde väckas ur sin dans och hon tittade rakt upp på oss. Justin vinkade och vi gick ner till henne. Jag log generat när vi kom ner men Justin gick fram och började dansa själv tills det ringde på hans mobil igen. ''Jag måste nog ta det här, det är Scooter’’ sa han och gick iväg. ’’Du har aldrig berättat att du dansar’’ sa jag förvånat. ''Det är inte så att vi pratar så mycket’’ sa hon retsamt. Det höll jag med om. Den enda gången vi faktiskt pratat hade jag stuckit därifrån.

Jag hade sprungit hemifrån till dansen när jag fick beskedet att jag kunde låna den idag. Om det var något jag älskade var det att dansa. När jag ställde mig där på golvet glömde jag allt. Alla mina problem, och efter i natts samtal med Alexander skulle det behövas. Jag kopplade in min ipod till högtalarna och satte på de tyngsta hiphop beatsen jag hittade. Så fort jag började röra mig kom jag in i min värld. Till min förvåning var Jaden allt jag såg. Det var som jag omedvetet dansade till honom. Jag skakade på huvudet och gick för att byta låt. Jag tittade mig runt, ingen här. Jag drog av mig mitt vita linne och satte på look at me now. Jag har dansat sen jag var liten och alltid haft roligt när jag dansar. Men det var inte förrän jag började dansa för mig själv utan klasser, lärare och koreografer jag kom in i en annan värld. Jag började breaka och precis när jag skulle göra en baby freeze hörde jag en ringsignal från loftet. Till min förvåning såg jag Justin, tillsammans med Jaden. Justin vinkade glatt medans Jaden såg ut mer som ett barn som blivit på kommen med att göra något hyss. Justin började dansa direkt när han kom ner tills hans mobil ringde igen och han gick ut för att prata med Scooter. ’’Du har aldrig berättat att du dansar’’ sa Jaden till mig och lät förvånad. ''Det är inte så att vi pratar så mycket’’ svarade jag lite retsamt. Jag har alltid kännt att när jag väl pratar med Jaden är det enkelt, men att komma dit är svårare. Jag förstår mig inte alltid på honom. ''Sätt på våran låt’’ svarade Jaden och pekade på ipoden. Jag fick tänka plötsligt innan det slog mig vilken låt som var våran. Till min förvåning gillade jag verkligen att han sa våran låt. Så där stod jag en svensk tjej på 13 år tillsammans med en av de kändaste tonåringarna i världen Jaden Smith. Och vi dansade till våran låt.

’''Belle’’ ropade Jasmine, ’’är du klar?’’ Vi ställde oss vid dörren och väntade på att hon skulle komma ner för trappan. Vi hörde hennes trappsteg ner för trappan och jag vände mig om. Hon hade en svart sammetsklänning med  svarta pumps till.
''Wow’’ sa jag. Kanske lite väl högt.

Jadens perspektiv:
Jag hörde Jason småskrattade lågt bakom mig, men jag kunde inte sluta titta på henne. Hon gjorde mig knäsvag. ''Vad fin du är’’ sa jag när hon kom närmare. Hennes kinder hettades röda och hon log tillbaka. ’’Nu åker vi’’ harklade Jasons sig bakom oss och jag vände mig om och öppnade dörren åt henne. Ryan öppnade dörren hemma hos honom och berättade vad vi kunde göra för att hjälpa till. Jasmine och Belle gick för att fixa skylten, Jason gick med Chaz och bar in all mat och jag gick med Ryan för att fixa musiken. Festen började innan Justin dök upp och det var fullt med folk. Jag kände inte igen några av folket där, men alla var extremt schyssta. Ryan ställde sig uppe vi dj:en. ''Justin smsade och sa att han var på väg hit nu, så han är här vilken minut som helst, var beredda.’’ sa han. Alla började gå och gömma sig och inte alls långt efter hörde vi att det knackade på dörren. Allt blev tyst och Ryan gick och öppnade.


''SUPRISE’’ skrev alla i kör när Justin kom in genom dörren. Han log stort, skrattade och knuffade till Ryan. Jag gick fram till honom. ’‘Välkommen hem’’ sa jag och gav han en snabb kram. ’‘Härligt att se dig igen, Jaden. Du ser bättre ut’’. Jag log mot han, jag kände mig bättre. Jag hittade Belles blick och tänkte att det var tack vare henne. Justin gick runt och hälsade på alla men kom sedan tillbaka och hämtade mig. ’’Yo, jag vet vad vi måste göra’’ sa han och drog med mig ut till dansgolvet. Han viskade något till DJ:en som bytte låt. Ut ur högtalaren hörde jag: Teach me how to douige. Jag hoppade på med en gång och började dansa, och snart dansade hela festen. Vi dansade flera låtar tills Justin ville ha battle mellan oss. Denna gången började my chick bad i högtalaren och vi började dansa. Justin är en grym dansare men jag kan en hel del själv med. För att avsluta alls tog jag tag i Belle och rappade med: ’’My chick bad’’, rappade jag och betonade my och pekade på Belle. ’’My chick hood, my chick do stuff that your chick wish she could’’ Belle skrattade och alla började skrika och busvissla. Låten slutade och Justin tog tag i mig. ’’ Swag! Jag drar till Ryan, hänger du med eller?’’ ’‘Jag tror jag går ut en stund. Frisk luft’’ sa jag och fläktade med handen. Han nickade och började gå mot Ryan.

Jag gick ut på baksidan, för att vara i Kanada var det varmt ute nu på kvällen. Det var ju i o för sig sommar nu. Jag satte mig ner på trappan och öppnade colan jag hade tagit med mig på vägen ut. Jag hade två veckor kvar här innan jag skulle åka iväg till LA för min spelning med Justin. Jag trodde inte att jag skulle komma tillbaka hit igen. ’‘Kan jag slå mig ner?’’ hörde jag en röst bakom mig. Jag log när jag såg att det var Belle och gjorde en gest att hon skulle sätta sig ner. ’‘Har jag bett om förlåtelse för häromdagen?’’ frågade jag och tittade ner mot marken. Hon småskrattade lite. ’‘haha, ja det har du. Varje gång du får chansen till det.’’ Jag log mot henne. Hennes leende var inte som någon annans. Hennes ögon var helt klar blå även fast hennes hår hade en mörk brun nyans. ’‘Jag kanske aldrig har förklarat mig själv’’ började hon. Jag tittade upp på henne frågande. ’’Ja, asså varför jag duschade hemma hos er’’. Plötsligt slog det mig, jag hade inte ens undrat vad hon gjorde hemma hos oss, det var som en vana att se henne där så jag hade glömt bort att hon faktiskt inte bodde där. ’‘Min värdfamiljs varmvatten fungerar inte, och just nu befinner dom sig i Hawaii. Jag kunde inte åka med eftersom jag hade skolan, och ringa någon rörmokare nej tack’’. Jag blev förvånad av hennes ärlighet. Det här var nog det längsta konversationen vi har haft. ’’Så, hur gillar du det här då?’’ sa jag. ’‘Har din resa vart de du var ute efter?’’ ’‘Det har vart otroligt. Det är så tråkigt att jag måste åka hem snart.’’ sa hon och gav mig en ledsen min. Jag log tillbaka. ’‘När åker du?’’ ’‘I september’’ svarade hon. September. Bara fyra månader kvar. ’‘Men jag kommer ha otroliga minnen att berätta för mina vänner’’ kontrade hon med. Jag log mot henne, och hennes hand nuddade snabbt min. Jag fick en stöt genom hela kroppen och mina kinder hettades till. Hon drog bort handen igen. ’‘Som att du träffade den ökände Jaden Smith’’ skojade jag tillbaka. Hon skrattade. ’’Ja, speciellt den delen ska jag berätta för min pojkvän’’. Pojkvän? Det kändes plötsligt som att den blåa himlen ovanför blev mörk, svart och kvällen blev kall. Jag kände en otroligt smärta i magen. Pojkvän? Jag kände någonstans inom mig brast en liten bit av mitt hjärta. Jag hade kännt henne i några dagar. Hur kunde jag få den här känslan redan? ’’eh, jag trodde inte klockan var så sent’’ sa jag och tittade på min klocka.’’ Jag måste gå’’. Jag reste på mig och gick in igen bakom hörde jag en suck och hon ropade Jaden efter mig. Jag gjorde en gest till Justin när jag kom in att jag tänkte åka. Han nickade åt mig och jag gick ut och sprang hem. Jag visste inte hur jag skulle få ut allt jag kände. Jag kände bara mina tårar rinna ner över ansiktet. När jag kom hem sprang jag upp på mitt rum. Efter lugnat ner mig själv och torkat tårarna loggade jag in på twitter. Jag hade inte vart inne där sedan jag kom hit. Jag klickade på att skriva en ny tweet. Och skrev:

Jag fick koncentrera mig hårt för att inte stå och stirra när hon kom tillbaka ut. ’’eh....förlåt...’’ var det enda jag fick ur mig. Hon log åt mig och sprang nästan ut ur badrummet och nästan smällde igen dörren efter sig. Jag stod stel frusen ännu en gång och bara tänkte på vad jag hade sett. Jag visste bara en sak, jag skulle ligga klarvaken i natt som jag gjort det senaste nätterna. Men av en helt annan anledning.

Jadens perspektiv:
Jag vaknade upp och kände mig oerhört utvilad. Jag hade faktiskt kunnat somna igår kväll. Efter ett tag. Jag tog på mig kläder och gick ner till köket där mormor och morfar satt och åt. Inget tecken av Belle någonstans, så det var fritt fram. ’‘Godmorgon sömntuta’’ sa mormor när hon såg mig. ’‘Godmorgon’’ log jag tillbaka. Jag satte mig ner vid bordet och tog paketet coco popps och hällde i skålen. Det var inte igår jag åt det, skulle mamma varit här skulle hon sagt att det inte var bra för mig att äta det till frukost. ’‘Äsch, ta allt’’ sa morfar som sett mig tveka om jag skulle ta allt ur paketet eller om jag skulle lämna kvar lite. Jag tog allt som han sa. ’‘Jag hörde att du stötte in på Belle i badrummet igår’’ började morfar. Jag satte flingorna i halsen och var tvungen att hosta och jag kände att mina kinder hettades till. Morfar tittade på mig och skrattade. Just då öppnades dörren och Belle kom in. Hon hade ett par tighta ljusa jeans och en vit instoppad skjorta. Hennes bruna hår låg perfekt och hon såg riktigt vacker. Morfar harklade sig och jag förstod att jag hade suttit och stirrat på henne. Hon gick fram och satte sig runt bordet och tog upp fling paketet. ’‘argh, jag köpte nya flingor igår’’ snäste hon och skakade på det tomma paketet. Jag log ursäktande när hon tittade på min skål fylld med flingor. Morfar verkade inte bry sig om det och fortsatte prata istället. ’’Vi’’ sa han och nickade mot mormor ’’vi ska åka till flygplatsen senare och hämta upp Justin’’ Belle som hade suttit och tittat ut genom fönstret tittade plötsligt upp och lyste upp. ’‘Kommer han hit idag?’’ sa hon glatt. Morfar nickade. Äntligen, jag tror inte jag skulle klarat en dag till utan honom här. Tänk vad han skulle skratta när jag  berättar vad jag vart med om det senaste dagarna. Jag tittade tillbaka på Belle, hon log fortfarande. Varför störde det mig att hon hade lyst upp så mycket när han hade nämnt Justins namn. ’’Så jag tänkte att du, Belle, kunde ta med Jaden på bowling eller nått, visa han staden’’ Leendet på hennes läppar försvann och hon kom med ett ’’mm, visst’’.

Belles perspektiv:
Mormor och morfar hade åkt iväg för ärenden innan de skulle hämta upp Justin. Så jag fick  dras med Jaden tills ikväll. För att vara världskändis var han förvånansvärt tyst och blyg runt mig. För att lätta stämningen hade jag bjudit in några vänner till mig, som svarade med ett skrikande ja när jag sa vem vi skulle åka och bowla med. Jasmine och Jason var mina närmaste vänner här, och Jasmine var ett stort fan av familjen Smith. När vi kom in till bowlinghallen stod dom där och vinkade glatt när vi kom innanför dörren. Jag sneglade på Jaden och han såg lättad ut över att en annan kille var där. ’‘Jasmine’’ log hon stort och skakade hand med Jaden. Han gav henne ett stort leende och man såg hur hon smälte långsamt inom sig. Vi delade upp oss i lag, tjejerna mot killarna. Jasmine satt förtrollat och tittade på Jaden. Då och då mötte vi varandras blickar och jag tittade generat bort. Varför fick jag den här känslan varje gång våra blickar möttes? Jag hatade att erkänna för mig själv att han faktiskt såg bra ut, och speciellt idag. De svarta jeansen, hans vita linne och hans halv skinnjacka såg han så manlig och snygg ut.

Nej, Belle, dessa tankar är helt förbjudna speciellt med tanke på Alexander där hemma. Alexander var min pojkvän hemma i Sverige. Även fast jag skulle vart borta ett år, visste vi båda två att vi inte kunde leva utan varandra så vi fick bara stå ut. ''Belle’’ skrattade Jason. ''Det är din tur’’. Jag skakade på huvudet och reste mig upp generat. Jag måste ha fastnat med min blick på Jaden för han log stort mot mig. ''Jag måste bara gå till toaletten’’ sa Jaden och pekade på   bort och började gå. ''Glöm inte titta efter, så du inte går in på damernas’’ ropade jag efter honom med ett skratt. Han vände sig om och såg förvånad men ändå glad ut. ’’Ha-ha’’ så gick han. Jag vände mig tillbaka till Jason och Jasmine som tittade frågande på mig. Jag ryckte på axlarna och tog mitt klot och kastade i väg det på banan. 8 käglor. Jag och Jasmine skulle förlora stort..... De tittade fortfarande frågande på mig när jag kom tillbaka. ''Vad?’’ snäste jag. De tittade på varandra, Jason nickade. ''Så vad är det mellan dig och Jaden?’’ sa Jasmine. ’''Va?’’ sa jag förvånat. ’’Åh, kom igen. Blickarna ni ger varandra! Din blick var ju helt fäst vid honom’’ ’‘BELLE’’ ropade en röst. ugh, saved by the bell tänkte jag. Till min förvåning såg jag Ryan och Chaz. Jag vinkade glatt tillbaka. Tittade på Jasmine som gav mig du-kommer-inte-undan-vi-tar-detta-sen blicken. De kom och hälsade på oss och samtidigt kom Jaden tillbaka. ''Jaden?’’ sa Ryan förvånat när han fick syn på honom. ’’Ey, Ryan och Chaz. Sup?’’ svarade Jaden och hela han lyste av lycka. ’’Vi kan tyvärr inte stanna, men vi ska ha en welcome home, again party till Justin ikväll hemma hos mig, jag hoppas att ser er där’’ sa han med blicken fast på Jasmine som nickade glatt tillbaka. Vad hade jag missat där? Ryan och Jasmine? Denna värld blev ju bara mer och mer skruvad. ''We’ll be there’’ sa Jaden och de gick igen.

Jadens perspektiv:
Jag var extremt glad över att se Ryan igen, och ännu gladare att det bara var ett par timmar kvar tills Justin kommer hem och vi skulle snart dra till Ryan för att hjälpa till att fixa festen. För första gången i mitt liv stod jag vid spegeln i evigheter för att hitta det rätta kläderna för ikväll. Det var något med Belle som fick mig att smälta inombords. Speciellt efter blicken jag fick idag när vi var och bowlade. Hon var som fäst, jag undrade vad hon tänkte på. Det slutade med att jag tog på mig min militärjacka och gick ner till köket där Jason och Jasmine satt och väntade. ’''Belle’’ ropade Jasmine, ’’är du klar?’’ Vi ställde oss vid dörren och väntade på att hon skulle komma ner för trappan. Vi hörde hennes trappsteg ner för trappan och jag vände mig om.

''Wow’’ sa jag. Kanske lite väl högt.

jag har valt att inte ge Justins mormor och morfar något namn utan de kallas mormor och morfar. Så när det står de, så är det Justins morföräldrar.

‘Det ligger ett brev till dig borta’’ och nickade mot köksbordet. Jag gick fram och öppnade den och i låg en lapp:
Jag kan inte föda om dig, och bosätta dig någon annanstans. Men jag kan ta vad jag har och ge lite till dig. Justin
Jag tittade i kuvertet och där låg en flygbiljett. Tur och retur till Stratford.

Jag hade rent av suttit hela dagen i min soffa och väntat på att Justin skulle hämta upp mig så vi kunde åka iväg. I sex timmar satt jag där tills jag fick ett sms. Jag kommer inte kunna hämta upp dig och åka idag, fixat så att en vän hämtar dig på flygplatsen. Ses om några dagar. Justin
Men efter omständigheterna att hitta min gate, kommit på flyget och landat i Stratford. Man borde ju tycka att jag är super van, för jag flyger faktiskt ofta. Men under en timma lyckades jag gå in på damernas toalett och insisterat på att nummer 39 var min gate, som det visade sig inte var. För det flyget gick till San Francisco. Jag små skrattade för mig själv när jag gick längst Stratford flygplats.



Jag undrade vem Justin hade sänt för att hämta upp mig, jag önskade innerligt att det var hans morfar. Han var så lik Justin, därför var det så lätt att komma överens med honom. När jag kom ut ur flygplatsen såg jag som sagt Justins morfar stå och vänta på mig. Han fick ett stort leende när han såg mig och vinkade glatt.
'‘Jaden, härligt att se dig igen gossen. Det var alldeles för längesen.’’ ’‘Alldeles för längesen’’ sa jag medan han gav mig en kram. Vi småpratade lite innan vi kom fram till bilen som stod parkerad en bit bort. Jag har alltid beundrat hur han bara kan se mig som en vanlig människa och inte Jaden Smith, Will och Jadas son. Han plockade in min väska i bagaget och bad mig hoppa in där fram.
Vi satte oss ner och han startade motorn, när jag hörde någon harkla sig i baksätet. Jag vände mig och där satt en tjej. ’’Oj’’ sa Morfar ’‘Förlåt, detta är Belle’’. Jag räckte fram min hand och sa presenterade mig. På vägen hem förklarade han att Belle var en tjej från Sverige som bodde hos grannen som en utbytes student. ’’Vi hade vart och handlat innan’’ sa hon ursäktande. ’‘Det är för jobbigt att stor handla ensam och bära allting tillbaka sen’’. Hon försökte be om ursäkt för hon kände att hon trängde sig på. Så jag gav henne ett lätt ’‘Det är helt okej. Det är inte det enklaste att gå hem från affären med massa påsar fulla med mat. I would know, jag fick inte dessa från ingenting’’ sa jag och spände min armmuskel. Morfar och Belle brast ut i skratt. Det skrattet skulle jag inte glömma i första taget tänkte jag och jag kom på mig själv titta intensivt in i hennes ögon. Jag bröt ögonkontakten och tittade inte mer på henne under bilresan. Tur nog var bilresan inte så lång och vi kom snart fram till ett mysigt hus där Mormor stod och väntade.
Vi packade in mina saker och de visade mitt rum. ''Jag hoppas detta är okej, jag vet att det är mindre och inte alls det du är van vid men....’’sa Mormor ursäktande när vi gick in i mitt nya rum. ’‘Det är därför det är helt perfekt’’ sa jag ’‘jag tänkte bara packa upp, ta en snabb dusch och sedan gå och lägga mig. Det har vart en lång dag’’. Hon nickade och lämnade mig ifred. ’‘Det är klart du får det vet du, jag har sagt till han att han borde laga det för längesedan’’ hörde jag morfar säga nerifrån vardagsrummet. Jag struntade i det och fortsatte med att packa upp mina saker. Det var pinsamt hur mycket saker jag hade med mig. Jag skakade på huvudet åt min stora proppfulla väska och gick mot duschen. Jag gick in och låste efter mig.
Badrummet var stort för att vara ett badrum i ett sådant här litet hus. Jag tittade mot duschen och såg ett stort  blått skynke för duschen. Till min förvåning såg jag även en kroppsprofil i skynket. Kroppen stod bakom skynket och torkade sig. Jag stod stel frusen när det slog mig att kroppen bakom skynket var Belle. Innan jag hann reagera stod hon utanför skynket och såg förskräckligt förvånad ut över att se mig där. Jag vet inte hur länge jag stod där i en trans över att se henne står där i vita underkläder och blött hår som slingrade sig ner längst hennes rygg. Jag skakade på huvudet för att väcka mig ur transen. Hon gick snabbt bakom skynket och tog på sig en morgonrock som hängde där bakom. Jag fick koncentrera mig hårt för att inte stå och stirra när hon kom tillbaka ut. ’’eh....förlåt...’’ var det enda jag fick ur mig. Hon log åt mig och sprang nästan ut ur badrummet och nästan smällde igen dörren efter sig. Jag stod stel frusen ännu en gång och bara tänkte på vad jag hade sett.
Jag visste bara en sak, jag skulle ligga klarvaken i natt som jag gjort det senaste nätterna. Men av en helt annan anledning.

Jadens perspektiv

''Ännu en vanlig dag i Malibu’’ tänkte jag för mig själv medan jag gick längst stranden. De vanliga tjejerna låg på sin vanliga plats och försökte se extra smala ut för killarna som gick förbi. Medan jag gick på strandkanten och kände vågorna slå mot mina fötter ibland, såg jag min syster komma springande mot mig.
’''Jaden!’’ ropade hon andfått. När hon nått fram till mig satte hon händerna mot knäna för att andas ut. ’’Du skulle vart tillbaka för en halvtimma sen, vi blir sena till studion’’.
''Studion’’ mumlade jag för mig själv. Det hade jag helt glömt bort. Idag skulle jag och en av mina bästa vänner spela in en låt tillsammans. Vi började små springa emot vårt hus som inte låg speciellt långt bort men sanden gjorde det jobbigare att springa och vi var rejält andfådda när vi kom fram. Väl innanför dörren stod mamma med armarna i kors och tittade på mig.
''Jaden, detta är fjärde gången denna veckan din syster har fått hämta dig, du fick inte den för ha som prydnad’’ sa hon och nickade mot klockan på min arm. Utan ord sprang jag upp på mitt rum och bytte om till ett par jeans, en vit college jacka och min gråa väst med nitar på. Tog mina solglasögon och sprang ut till limousinen där min familj väntande.


’’eeeyooo Jaden’’ hörde jag en bekant röst ropa när jag steg in i studion. Jag vände mig om och såg en av mina bästa vänner.
’’yo, sup bieber!’’ Som vanligt var han lika glad och peppad för att få gå in i studion och göra det han brinner för och älskar. Jag gav han ett skratt när han började springa mot recordingrummet.
''Jaden, härligt att se dig igen’’ sa Scooter, Justin manager. ’‘sätt på dig hörlurarna och ställ dig vid micken så kör vi igång.'' Jag får samma känsla när jag rappar, det känns som jag är i en helt annan värld. En värld där jag kan vara den jag är, se ut hur jag vill och ingen paparazzi. Jag tror vi alla får den någon gång, vad vi en gör. Den världen där vi regerar.
''Swaaaaag!’’ ropade Justin och bröt mig ut ur min värld. Gav han en high five, tog en redbull och gick ut ur studion och ut i den friska luften. Solen var extrem varm idag, nära +35 grader och jeansen hjälpte inte. Ännu en gång väckte Justin mig ur min lilla värld.
''Jaden, what’s up?’’ Sa han och såg med en orolig blick på mig. Jag tittade på han och undrade hur han kunde se rakt igenom mig på det sättet, han var ju i alla fall min bästa vän. Jag svarade med en lätt ’‘i’m cool’’ och började gå tillbaka till dörren för att gå in. ’‘Jag låtsas som att du precis inte ljög mig rakt i ansiktet, om du berättar vad som är fel’’. Jag vände mig och såg honom i ögonen, han var seriös. Han skulle inte sluta förrän jag berättade vad som var fel. Jag övervägde att säga att jag var nervös inför vårt uppträdande som vi snart skulle ha, men antog att det inte skulle hålla särskilt länge.
’’ Jag...asså...jag lever i en värld, som dom kallar kändisvärlden.’’ jag tog en paus och tittade upp på han, han tittade på mig med samma oroliga blick. Jag tittade ner igen och fortsatte. ’’ Du vet, när du känner att du inte vet vad du ska göra, kan du åka hem till Stratford och vara med dina vänner och få bort alla negativa känslor, ladda om och sedan åka tillbaka. Jag har inget sådant ställe. Visst, jag kan åka till NY och sedan komma hem igen, men det är aldrig....’’ Jag hittade inga ord och tittade på min bästa vän i förhoppning att han skulle förstå.
Han skulle precis öppna munnen och säga något när mamma ropade på mig. Jag log ursäktande och började gå till limousinen där mamma stod och väntade. Tittade tillbaka på honom och såg fortfarande samma oroliga blick, men en glimta hopp i hans ögon. Jag hoppade in och stängde bildörren efter mig.

Efter gårdagen hade jag bara gått hem och lagt mig med en gång. Jag hade inte kunnat somna förrän sent, för jag tänkt på allt jag sagt till Justin. Jag hade aldrig varit så ärlig mot någon, han måste tro att jag var galen. Jag gick ner till köket där min pappa satt och åt frukost. När jag kom ner tittade han på mig och sa ’‘Det ligger ett brev till dig borta’’ och nickade mot köksbordet. Jag gick fram och öppnade den och i låg en lapp:

Jag kan inte föda om dig, och bosätta dig någon annanstans. Men jag kan ta vad jag har och ge lite till dig. Justin

Jag tittade i kuvertet och där låg en flygbiljett. Tur och retur till Stratford.